Senaste inläggen

Av Veronica - 12 juni 2014 09:00

Ja det gjorde vi igår!!! I surregn tyvärr. Men de var så vackra och glada ändå. Jodå, jag stod där i bakgrunden med tårar i ögonen och knip om hjärtat...Och det ger en hint om hur jobbigt det blir nästa år. I år var det makens äldsta som hade vita mössan på och var vacker som en sommarmorgon. Nästa år min äldsta. Påminn mig om att investera vattenfast mascara! 

 

Jag vet inte hur jag tänkte när jag åkte in till hamnen i väldigt tunn sommar klänning och inte en kofta så långt ögat nådde?! Typ fem timmar ute i regn, blåst och allmänt trist väder. Det borde stå skivet i himmlen att avslutningsveckorna ska ha fint väder! Sommar och sol! Punkt!

 

Så eftersom jag frös och frös och frös lite till igår så mår jag som jag gör idag. Mosig. Trött, hängig och stel. Jag tog en slömorgon så det ger sig snart. Det här är en dag för att släcka lite eldar. Och fira en som går ur nian! Vi trotsar fredagsmyset och äter tacos redan idag!

 

Jag stannar hemma och inne ett par timmar. Skulle varit i spåret och joggat lite. Spåret finns kvar. Min kroppville inte det imorse. Jag känner mig hängig helt enkelt. Jag ska nog läsa bok på balkongen efter att bränderna släckts. 

 

Hej då!

ANNONS
Av Veronica - 9 juni 2014 07:40

Det doftar sommar. På riktigt. Klockan är tidig morgon och det är varmt. Vad kan man mer begära??? Åjo, det finns massor mer man vill ha! Mycket vill ha mer och fan vill ha fler. Men annars är det riktigt skönt att vara nöjd. 

 

Studentvecka. Smaka på det! Minns du din studentvecka? Sista veckan i plugget någonsin! Ja, om man inte pluggade vidare förstås. Det gjorde inte jag. Om jag ångrar mig? Ibland. Ibland hade jag velat ha mer val än de jag uppenbarligen har. Att byta bransch är inte lätt. Är jag dömd till detaljhandeln resten av mitt liv? Är det så tokigt då? Mnja, för någon som är less så.

 

Tillbaka till studentveckan. Vad hände då? För mig handlade det om en klass som inte varit sammansvetsad som helt plötsligt blev det! Så mycket som vi pratade och tjoade denna sista vecka. En enda lång partyvecka som lever kvar forever. Tänk så snygga vi var! Smala och unga. Och ändå gnällde vi...Suck, skönhet är bortkastat på unga. Bästa rådet att ge unga människor på väg ut i livet är att lyssna på: Lyssna på Gert. Bästa studentsången ever!

 

Vad händer här hemma idag då? Jag ska sola på ballis medans vi har sol. Läsa lite bok och tanka vatten. Det är studentbaluns på onsdag, jag har vit klänning och lika vita ben...Så jag behöver sol idag! Tvätta lite och städa efter en slö helg. Hitta på middag och jogga min halva mil. 

 

Ny rutin för träningen: Jogga fem kilometer varannan dag. Så jag underhåller formen och kan börja vässa lite tider. Borde börja med lite styrke igen så gymmet får nog ett besök de joggfria dagarna. 

 

Dags att rigga soltiden på ballis!!! Boka tvättid först, hämta vatten och en banan! Ta en walk on Memory Lane och minns din ungdom och njut av att du överlevde ;) Tänk på att trots att livet då var på topp så är det fan bättre nu!

 

ANNONS
Av Veronica - 5 juni 2014 08:39

Jiiihooo! Jag gjorde det! Klarade av att jogga hela fem kilometers VårRuset!!! Tack springkompis och familj för att ni peppat! På dryga fyra veckor från stavgång till jogging. Woop woop!

 

Jag sprang på blygsamma 37 minuter. Och? Jag är skitnöjd. Jag höll bra och fint tempo med krafter kvar i mål. Jag joggade hela vägen utan ett enda gångsteg. Det var mitt mål. Att jogga och inte gå. Gå kan jag redan. Flera mil om det behövs. Men just att jogga i 37 minuter upp och ner det kunde jag inte. Och nu kan jag det!

 

Sen att vinnaren lufsade runt på lite mer än 19 minuter skiter jag i. Jag klarade hela banan och sista jävla 500 meterna i uppförslut...Det var mitt mål. Det fixade jag inte för två veckor sedan. Då gick jag två gånger. Och det gjorde jag inte nu!! Ha ha!

 

Idag ska jag vila. Ett tag. Jag ska iväg med familjen på vår gemensamma halvmil twice a week. Och jag tror jag ska gå. Känner av lite knän såhär dagen efter asfalten. 

 

Vi ska grilla gott och njuta en flarra vin. Men först ska jag iväg på något jag hoppas på och som jag inte tänker säga vad det är ;)

 

Av Veronica - 4 juni 2014 10:22

Nä det är det inte! Gråväder och mörkt sovrum...Trött kropp med mens och en massa träning...Jessus vad jag sussade tungt! Hörde inte klockan ens. Och paniken när jag vaknade! Shit. Varför får jag panik för att jag sover? Är det för att man är uppfostrad med att sova till 9 är slött? Kan vara. Då är jag slö.


Då  har vi rett ut det. Jag är slö. Helt värdelös sopig människa. Ha ha! Kommer jag aldrig erkänna! 


Onsdag. Regn. Jag har mens, liite onda knän och ett VårRus ikväll. Känner mig inte på topp. Men vad gör väl det. Det är bara att vila och äta idag så går det. Jag får väl helt enkelt gå om det blir så.


Städa lite hemma ska jag också hinna med. För imorrn ska jag på ...., ta ut familjen på spring,äta gomiddag och dricka vin! Bara så ni vet!


Hej då!


Av Veronica - 3 juni 2014 08:01

Jag växte upp med en farmor som helt öppet och ärligt berättade att visst spökade det hemma hos dem. Jajamen. Hon fick gå upp på natten och säga åt dem vara tysta. Trodde jag på det? Nja. Det kan jag inte påstå jag gjorde. Jag har vänner som påstår sig sett det ena och det andra. Trodde jag på det? Nja.

 

Det jag kan säga är att jag aldrig kunde säga att jag inte trodde på det. Så långt allt väl. Första gången jag kan säga att jag inte var ensam var så sent som 2005. Då kände jag det. Rädd? Mnja...Lite osäker så där. Jag brukar tala om för de som finns runt i kring att jag förmodligen inte pallar att se dem, så visa er inte. Så jag har erkänt att: Nä, jag är inte alltid ensam. 

 

Det finns mycket man inte kan förklara. Och som man inte ska förklara. Lite mystik i livet är bra. 

 

Här hemma har jag upptäckt att vi har någon med oss. Jag pratar med honom. Jag tror det är en han. Fast jag vet inte. 

 

Jag förlorade min farmor när jag var 19 år. Vissa saker vet man bara. När mamma kom ut till stallet och bad mig skynda mig in, visste jag. Och mitt dåliga samvete! Jag hade pratat med farmor bara nån vecka tidigare. Jag var på övernattningsvift på andra sidan stan, min kusin var hos farmor när jag ringde för att be henne kolla när det gick nån buss hem, för att visa upp sin nyfödde. Farmor bad mig komma över innan jag åkte hem...Jag var lat och hade det ok där jag var så det bidde inte så att jag åkte dit. Det var nog sista gången jag pratade med henne och jag var för bekväm och ego för att åka dit! Inte trodde jag att hon skulle dö!

 

Jag saknar min farmor. Det har jag alltid gjort. Jag har velat haft henne med. Visat henne barnen. Pratat när det varit svårt. Spelat kort och ätit mackor med salami och prästost. Livet är som livet är. Och jag brukar ändå prata med henne. 

 

Igår var jag på seans. Min första. Och inte min sista! Skeptisk? Mnja, liiite. Jag vet inte vad jag vill tro eller vad jag kan tro. Häftig upplevelse? Ja! 

 

Farmor kom och tyckte jag måste ta de lite lugnare. Hitta balans. Ja, hon kan inte ha mer rätt! Jag jobbar på det! Det ser du va?? Insikten av att jag har helt rätt angående mig själv känns bra. Det känns bra att hon inte dömer mig för det. För nåt. 

 

Magkänsla. Jag ska lita på min magkänsla. Jag brukar få rätt. Tyvärr. 

 

Så tack lilla farmor för att du kom. Och för att du finns därute. 

Av Veronica - 2 juni 2014 10:05

Japp, det är juni nu. En långhelg som schvischade förbi gav oss den första sommarmånaden. Jag är blek. Känner mig som strandad säl på en kobbe i Landet Ingenstans. Min ork och kraft tog slut efter halva 5 kilometersslingan i lördagsmorse. Jag fick ett sånt läskigt "bla bla bla" fall igen. Det är som om det tar stopp! Jag får inte åt mig andningen och återhämtningen tar alldeles för lång tid. Kallsvettig och yr.Trots att jag åt och förberedde mig...

 

Efter det var jag inte mig själv. Och är det inte nu heller. Jag förbereder mig för att åka inom ett par timmar. Jag måste åtminstone gå! För på onsdag smäller det! KoRuset. Nä, VårRuset;) Och då ska jag vara på topp!

 

Magen valde att jävlas med mig i går morse. Vilket gjorde mig ännu mer trött, sllö och sliten. Istället för springa eller gå valde jag soffan. Och det var skönt. Andningen är fortfarande inte bra...Jag låter som en storrökande tant på 80...Och nä, det är inget fel på mig. Alla mina värden är bra. Jag vägrar uppsöka läkare igen. 

 

Men nu skiter vi i min skrotkropp! Det som är bra med den är att värmer jag upp tar jag första grisbacken! Det är bra! Skavsåret är snart borta och ingen värk i ljumskarna! Det är bra! Och när jag ändå sitter här och klgar känner jag mig bättre. Den diffusa huvudvärken ska jag dricka bort. Som sagt, bättre att gå än inget alls.

 

Jag har fått i mig två thin crisp och en banan. Det är ju så med magen. Den vill inget ha nu. Jag tvingar i den ändå. För snart ska den prestera lite.

 

Just ja, långhelg var det ja. Vad gjorde vi? Jo, vi slappade, gjorde fint på balkongen, sprang 5 km, gick 6,2 km, delade en flaska vin, firade sommaren med några Corona med lime, åt en massa gott grillat, tacos och pastasås. Vi var och kollade på fina bonusdottern innan balen...Tänk att det snart är studenten!! Milstolparna för vuxenlivet bara trillar in...Firade bonussonens 16 års dag. Jag tycker det springer på nu! Våra "barn" är alltså i år, 19, 18, 16 och 14. Små vuxna. 

 

Det är både härligt och skrämmande. Härligt på det viset att de blir stora, har egna liv och sköter sig förhållandevis bra ;) Skrämmande för att man är inte längre nummer ett. De är inte beroende av oss för sin existens längre. Krävs de så kan de jobba, de kan laga mat och de får mer och mer att bestämma över.

 

Bara de är lyckliga säger jag! Och de står jag för! Jämför jag med mig och de smällar jag fått så har det gått bra. Jag vet att man klarar mycket. Det gäller bara att ha någon som tror på en. Som finns där trots allt. Som älskar en trots att man gör fel. 

 

Jag skaffade inte barn för att förverkliga mig själv. Jag valde att skaffa barn, för att jag kunde och ville. De är bara till låns. Jag sak ge dem de verktyg de behöver för att klara sig i livet. Precis som vilket däggdjur som helst. Visst, jag curlar jag med, jag är inte mer än människa ;)

 

Nu måste jag äta mer om jag ska orka jogga lite! Tjopp tjopp!

 

Ett råd på vägen: Lyssna på Gert. Världens bästa ord till unga människor på vägen framåt.

 

 

Av Veronica - 28 maj 2014 08:49

Jag ser mig själv obehindrat flyga fram! Upp för backar, nerför backar. Jag ser mig på lätta fötter och med schvung i steget avverka kilometer efter kilometer...


Nja. Det är väl inte hela sanningen;) Det är tur jag inte ser eller för den delen hör mig själv...Men, det går framåt. Backarna på BSK får mig verkligen att inse att jag lurat mig själv på plan mark att ha bättre uthållighet än jag har. Och det råder vi bot på nu! Jävlar vad jag piskar lungorna i de backarna!


Inställningen är hela grejjen. När jag släpper tanken på vad folk ska tycka om mitt flåsande och knallröda fejs, då går det.Då sätts koncentrationen på att prestera. Det är ju en av grejjerna som gjort att jag aldrig velat springa när nån ser mig. Det och att jag springer så sakta. Och jag har insett att för varje steg jag springer, springer jag om de som går...


Vårruset om en vecka. Kommer gå bra. Sen då? Tjejmilen lockar...Ska överlägga mer med mig själv...Frestande utmaning och trevligt sällskap. Skulle vara skitkul!!!! 


Onsdag idag. Tvättdag och Birsta. Det påminner mig om att boka tvättid så det blir av ;)


Fast just nu erkänner jag att sängen är skön och jag har lite hemarbete att göra, så jag blir kvar här en stund.


Love and peace!

Av Veronica - 27 maj 2014 09:37

Tror jag nog att det är...Igår morse skippade jag promenad och jogg. Skjutsade bara barn och åkte hem och lade mig igen. Ooops! Men det var skönt med extra sömn mellan 8-10 en regnig måndag. Vardagslyx. Sedan gick resten av dagen i arbetssökarens tecken. Fick iväg lite intresseanmälningar mm. Det är lite jobb ute nu. 

 

Kvällen bjöd iallafall på tre km promenad och tre km jogging. Allt flöt trots regn och rusk. Nu imorse flöt det inte:( Blodsockerfall eller nåt...Men jag fick mig en 2,5 km promenad. Fiiina spår där vid BSK! Backigt och mjukt. Återbesök snarast med mer mat i magen om det nu vad det som spökade.

 

Och annars? Mötet igår gick väl hyfsat. Man får släppa det gamla och gå framåt. Det löser sig. 

 

Och andra små troll i vardagen. 

 

Jag är hungrig. Jag måste börja äta på morgonen om jag ska orka träna...Men hur? Gå upp fem för att äta och sova en stund? Yoghurt måste ju funka...Banan gör det inte. Ägg då? Ja, suck, ny dag imorrn med ny energi. Eller förresten det blir redan ikväll med resten av familjen. Jogg jogg jogg.

 

Dags för mailande och ringande och fixande! Tjong!

 

 

Presentation


Tant, kärring, bitch, mamma, dotter, fru, vän, bekant & kollega till någon & till flera.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Freeyoursoul med Blogkeen
Följ Freeyoursoul med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se