Direktlänk till inlägg 1 april 2018

Utmattning. Utbränd . Ångest. Depression. Psykisk ohälsa.

Av Veronica - 1 april 2018 09:01

Ska vi snacka psykisk ohälsa ? Det kan vara svarta strumpbyxor ,turkos ögonskugga och orangea naglar. Det kan vara engagerad medarbetare och kollega och det kan vara mamma som gråter på toan. 


Första gången jag kan säga att jag mådde dåligt psykiskt,  eftersom vi envisas med att skilja på psyke och fysik, var jag runt 16 år. 16 år och hade en knäpp svartsjuk pojkvän som utövade både psykisk och fysisk misshandel . Jag vantrivdes i skolan, tänkte hoppa av gymnasiet. Gick tom så långt så jag uppsökte Arbetsförmedlingen. Men de tyckte det var dumt att hoppa av och på nåt sätt lyssnade jag.  Jag vantrivdes även på min praktikplats. Hade fruktansvärda diarréer när det gällde mornar Iran skola/praktik. Bet ihop och körde.  Stor frånvaro. Skaffade häst. Hade honom i ett stall med tjommar med alkoholproblem och ned skev syn på hästhållning. 


På nåt sätt löste det sig. Jag gjorde slut en gång för alla med orden: Rör du mig en gång till så anmäler jag dig för allt som går att anmäla dig för.  Det funkade. Hästen bytte stall. Jag klarade av skola och praktik . Fick extrajobb som ledde till att jag arbeta där från 1992-2010. 


Sen rullade livet på.  Jobb , fest , kompisar, killar, häst och ja allt . 


Min andra gång som jag stånga pannan var separationen från barnens pappa. Det var en våldsam relation på alla plan. Jag överlevde fysiskt. Psykiskt så är det en av anledningarna till att jag gått inne en dokumenterad och behandlad utmattning. Att leva ned detta känslomässiga stresspåslag i 20 år ställer till det . 2003 var ett pissår. 


Jag uppsökte läkare men kände mig inte sedd eller hörd. Ångade på och försökte hitta fotfäste . 


2005 kom nästa krasch . En sista slutgiltig separation . Nytt boende , ljus i tunneln och en stark, klar kvinna. Då brinner huset och katten. Huset brinner totalt och jag förlorade allt. Saker inte barnen . Men vett och sans . Bor i bilen,  hos exet i hans hus och hos diverse människor. Ångade på.  Jobb,  fest , alkohol och skygglappar. Dett dröjde ända till maj 2006 innan jag bröt ihop. I nytt boende,  ny lägenhet kröp jag ut på balkongen en natt. Sjukskriven och  ett recept på sömntabletter och nån form antidepressiva . Åt dem aldrig . Gick till kurator. Skapade nån ordning. 


Jobbmässigt hade jag tuffa år mellan 2010 -2012. Fickur aska in eld. Bytte arbetsplats 2 ggr , utsatt för vuxenmobbning och blev sjukt illa behandlad och nådde piss.


2011. 2012 . Var omställningarnas år . Ny pojkvän, sambo otillräcklig slut make. 


2013 krasch . Mina barn led och jag satsade allt på dem . 


2015 . Då sa kroppen ifrån med att inleda den stora tröttheten. Jag var inte med.  Alls. Tur jag har instagram och Facebook. Annars mins jag knappt vad jag gjorde . Sonen med vän klarade gymnasiet . Och jag klappade ihop.  Grät på jobbet, grät i bilen och körde på. 


Maken blir sjuk där på hösten. Eller jag får veta där på hösten. Tjopp tjopp  ånga på. Sjukhusbesök både norrut och söderut . Operation och cellgifter . Kattungar och allergier. 


Skaffar hund. Älskar hunden och är sjukt allegisk . Mars 2016. Sjukskriven. Utmattninssyndrom. Kurator , medicinsk yoga och skygglappar . Jobbar igen, mår piss och får ta beslutet att lämna bort hunden . Min allergi peakar och jag är så sjuk .


Försöker trots sjukskrivning behålla vänner ,förstånd och lyssna på allt och alla.  Stressar,  hetsar och gråter . Duktiga flickor kämpar på. 


2018. Vår , allergi, rådgivning , ensamhet, ilska, ångest, rastlöshet, hjärtklappning, läkarbesök , provtagning, nya mediciner. Domen: Låga serotoninnivåer . Nästa steg: Börja knapra antidepressiva. 


Det är nu jag förlorar kontrollen helt.  Jag har gjort allt för att må bättre. Jag har pratat med allt och alla, även de som inte förstår . Jag har tränat för det är bra. Tränat så det stressat mig och brutit ihop igen. Jag har knaprat tillskott,  vitaminer och böner. Jag har andats lugnt, legat på spikmatta och yogat .Jag kämpar mig blå. Och det går ändå inte . För mig är det ett nederlag.  Jag kan inte acceptera att allt jag varor med har gjort mig sjuk, introvert, ilsken , irriterad och trött. Den förlamande tröttheten. Ovilja att prata i telefon. Ilakan på allt som går åt helvete . Fel mail,  brev eller kommentar sparkar undan fötterna på mig .


Så jag gör som jag alltid gör.  Tar reda på mer. Tar reda på vad serotonin är och hur man fixar detsamma är trasigt. Ok jag köper det. Att läsa om serotoninnivåer och brister ger mig ett uppvaknande. 


På onsdag börjar jag äta normalpiller. Jag hoppas det hjälper och att jag orkar med livet igen .


Så tänk på att vara rödhårig ,sprudlande , fyndig, bitsk och engagerad innebär också att man gråter på insidan,  gör en mental fuck you hela tiden och nä det är inte att skärva sig som gäller . Du säger inte åt nån med brutet men att resa sig upp och gå.  Därför säger man inte till en med bruten själ att skaka av sig och gå .


Love and peace



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Veronica - 5 april 2018 19:10

Vad gör du för att må bättre när du inte mår bra? Vänder du också ut och in på dig själv ? Hänger du upp dig på allt och fastnar i nån sjuk fixering ?   När jag mår mindre bra ger jag mig själva satan på att hitta vad som är fel!  Jag lusläser om...

Av Veronica - 29 mars 2018 08:05

Varför blogga? Ja varför det ? Att uttrycka sig i sociala medier eller blogga är alltid en källa till diskussion. Varför?  Man gör väl som man vill 😛 En del tycker jag delar för mycket, tycker för mycket och är för mycket.  Ja välkommen till ...

Av Veronica - 28 mars 2018 14:35

Jag saknar att skriva av mig och bekvämligheten att inte orka via mobilen har hindrat mig länge nog😜Datahaveri och snålhet är anledningen till att ny laptop inte inhandlats. So here I am! Liggandes i soffan med kalla fötter och mobil .   ...

Av Veronica - 21 juni 2016 14:22

Nä, det är ju det jag inte vill bli! Jag är ju less på att min kropp skriker "Vargen kommer, vargen kommer" varje gång den utsätts för minsta lilla "stress".   Vad är stress?? Ja allt ibland! Ibland inget. Stress kan väl jämföras med att göra för...

Av Veronica - 9 juni 2016 13:36

Japp! Nu är den här! Min sista vecka som halvt sjukskriven. Nästa vecka går jag på 75 %. Det ska bli skönt och en omställning. Min energi tar ju slut lite grann mitt över dagen. Jag har ju tränat lite de dagar jag har yogan på morgonen...de dagarna b...

Skapa flashcards