Senaste inläggen

Av Veronica Winbladh - 23 juni 2014 21:03

Vi har inlett Projekt Vansinne! Som kommer ge oss hjärnblödning, smågnabb och knoster! Vi har börjat på det som ska bli en renovering av sovrummet...Vårt sovrum som är ett förråd egentligen. Hur går det då??? Jo, det går inte alls! Jag är så less! Det är trångt. Det är trångt och det trångt. Och jag är hopplös att hålla ordning därinne. Bara att hänga och lägga in kläder i garderoberna ger mig knoster!

 

Det blir alltid dammigt och hopplöst att hålla undan. Så nu efter över två år har jag fått nog! Tapeter inhandlat, väggfärg bestämt, byråer och garderobsdesign klar. Vad har det sutitt i då...Tja, pengar och tid i kombination med lust såklart.

 

För inget är gjort på en dag! För att kunna börja måste vi ut med tre fullstora garderober. Och vart ska de då? Två upp till förrådet som måste röjas urför att sedan röjas in...En in till sonen såhans måste tömmas, en bänk måste kapas och hans lilla ska in i andra grabbens rum. Och där måste den ställas på ben, tv:n måste flyttas och en smärre ommöblering sker...

 

Vi har fått lägga ut alla våra kläder mm skrot på vår säng. Vi får flytta upp i äldsta tjejens rum under en vecka ca.En byra hopmonterad i hallen på övervåning med det nödvändigaste i...Tillfälliga lösningar överallt. Hurts flyttas ner, ramar och annat krafs upp...

 

Det enda jag längtar efter är att få ut kläder och bråte under sängen, flytta upp den fjärde och sista hyllan tillfälligt till förråd, övre plan. Ställa upp sängen på högkant och påbörja spackling och slipning! Nu! Och det ä säkert hela veckan bort! Måtte det vara dåligt väder resten av veckan så det kanske blir klart innan hjärnan får en härdsmälta!

 

Amen!

ANNONS
Av Veronica Winbladh - 18 juni 2014 09:47

Jamen håll med om det?! Vi människor krånglar till den enklaste sak som kärlek till exempel. Någonstans bär vi med oss en bild av hur kärlek ska vara, hur den ska kännas och hur vi ska vara. Hur ofta stämmer det? Inte ofta! Vi är liksom lurade av "slutet gott, allting gott". Prinsar och prinsessor....hör hemma i sagorna och härstammar från en svunnen tid. Nä, dax att uppgradera till Kärlek2.0. 

 

Själva känslan som kärlek ger ändras inte vare sig man är 10 eller 41, det är hur vi ser på det som ändras. Och hur vi själva är när vi är kära. Eller förresten, det gör det inte! Kärlek är kemi och biologi. Ologisk, halt, blind och lite förståndshandikappad. Den smartaste, nyktraste människa blir fjollig av kärlek. Punkt.

 

Kärlek består av många stadier. Förälskelse, passion och kärlek. Det är skillnad på att vara förälskad och kär. Även om de varvas och kan återuppstå. 

 

Livslång kärlek är inget jag tror blint på. Jag tror att hittar man någon som man själv står ut med, som står ut med en själv och som man lär sig leva och utvecklas med, ja då funkar det. När man kommer en bit in på livet som jag gjort, jag har väl passerat hälften so far, så ser i allafall jag annorlunda på kärleken nu än för tio, tjugo och trettiotvå år sedan. 

 

Jag blev KÄR första gången när jag var tio. Jättekär! Han var fjorton och såg inte alls mig som något annat än en skitunge. Då drömde jag och alla andra fjolliga småbrudar om prinsen på den vita springaren...Och hörrni: Kom han? Nä. För han finns bara i sagorna.

 

Så om vi lägger Prins Charmig i hyllan där han hör hemma...Vad är då kärlek? För dig? För mig har det varit att när jag blir kär ska det kännas som ett knytnävsslag i magen och benen ska sparkas undan. Sa jag utan att veta hur just det kändes. Men jag ville liksom att det skulle skakas om lite. Lite som en elstöt eller mindre jordbävning. Annars är det inte kärlek. Man behöver inte känna kärlek direkt, det gör man sällan, men attraktion och passion. Ett intresse och en vilja att vara med den personen.

 

Ni vet när man gör allt för att snoka igenom dennes facebook eller Insta;) När man väntar på messet i flera dagar eller samtalet. Som man ignorerar en viss tid för att sedan nonchalant höra av sig...Vare sig man vill så spelar man lite spel. Ett tag. När förälskelse, attraktion och nyfikenhet går över i kärlek, man är ett par och man bestämmer sig för att det är vi. Då vill jag inte ha mer spel. Då är det färdiglallat.

 

Kärlek för mig är att vara bekväm med den jag är kär i. Jag ska kunna vara mig själv. Det handlar om att jag ska låta min partner vara sig själv och vara bekväm. Osäkerhet och annat krafs som svartsjuka vill jag varken ge eller ta.

 

Kärlek för mig är att ligga i sängen och vara så nöjd med att just han ligger där bredvid. Invirad i sitt täcke. Bara vetskapen att jag kan sträcka ut en hand eller en fot för att känna att han ligger där räcker. 

 

Turerna när jag hittade kärleken igen en sen kväll i oktober 2010 var många. Men känslan den kvällen i ett mörkt och stökigt Daltons när jag böjer mig fram, möter hans blick...Ja, det var den känslan som dagen efter fick mig att ligga bakfull och jävlig i min soffa och tänka på att just den armen skulle man vila på. Och så blev det!

 

Jag är ingen männsika som ligger sked. Jag kan gosa lite, men sova vill jag göra på min halva av sängen invirad i mitt täcke. Jag är inte heller någon som slösar på orden: Jag älskar dig. Inte till nån. Jag vet inte varför. Jag är bara så. Jag vill mena det av djupet av mitt hjärta när jag säger det. Inte slänga omkring de dagarna i ända. Jag tycker de orden slösas på, missbrukas och förlorar sin mening. Det innebär inte att jag inte gör det...Älskar gör jag! Många och mycket.

 

Jag är en sån som tror att bara genom att jag visar och tänker vad jag känner så ska det räcka...Det kanske är dumt. Återigen, det är bara så jag är. Jag tror på gester och att man med de små tingen i livet visar sin kärlek. Hellre handling än ord liksom. Jag är inte heller så där typisk tjejig som vill ha rosor, choklad eller parfym på födelsedagar, mansdagar och andra fira-nånting-dagar. Och absolut inga smycken!

 

Romantik för mig är mina favoritblommor tulpaner eller gerbera en trist tisdag. Det är kärlek. Eller att komma hem och det är diskat, undanplockat, renbäddat eller tvättat. Eller att slippa laga mat. 

 

Att springa omkring och säga att man älskar en människa och sedan inte göra något för denne, det är inte kärlek för mig.

 

Jag har läst en del böcker på sistone och sett en del filmer om kärlek. Det är väl därför jag tänker på det så mycket nu. Och vad det är. För mig. Jag vet vad kärlek är för mig. Det handlar om att ge av sig själv till någon utan att förvänta sig något tillbaka. Att finnas, stötta och underlätta livet för någon för att man vill. Inte för att förväntas eller måstes. 

 

Det handlar också om att vara tydlig med vad man vill och vad man känner. Det är sånt man vågar i en bra relation. En relation som är jämlik och respektfull. En relation där man ger varandra utrymme, törs ta plats och vågar vara sårbar.

 

Jag har en sån relation. Jag är en lyckligt lottad människa. Jag har den mannen bredvid mig i sängen,vid bordet, i soffan, på promenaden och när det stormar. Jag är lyckligt lottad på det viset att jag lever med en man som jag är kär i och har kuligt med. En man jag vill göra allt med. 

 

Så tack för att du står ut med mig och mina grejjer. Som tack för det ska jag stå ut med dig och dina grejjer;) Och du, ps: Jag älskar dig!

 

 

 

 

ANNONS
Av Veronica Winbladh - 17 juni 2014 09:23

Då kopplar man av. Eller rasar ihop. Det är äntligen sommar! Lov för de flesta. Inte riktigt än för oss. Men jag har gått in i sommar-mood. Inga jobbiga mail, samtal eller möten. Nu får jag slappna av och koncentrera mig på just mig. Det är en av orsakerna till att jag slappar in midsommarveckan.

 

En annan orsak är vädret. Väldigt växlande och grått. Tröttsamt. Den tredje kan bero på karatefyllan deluxe sedan i lördags. Att vuxna människor inte lär sig! Det är nästan så jag bestämt mig för att stanna hemma och knyppla hädanefter. Eller brodera. 

 

Men jag rådgör med mig själv och inser att, nej, det kommer inte att ske. Ibland behöver man fly verkligheten lite. Så är det bara. Jag hade iallafall jävligt kul! Trevligt med besök från förr. 

 

Nu ligger sommaren framför oss. Det blir en lugn sommar på hemmaplan. En weekend sista helgen i augusti blir det. Sedan får vi roa oss hemma. Vi tömde alla resurer vi hade i väntan på a-kassan. Det har varit födelsedagar, student och en massa annat. Det gäller att prioritera. Det går jättebra att sola, bada och äta gott hemma med. Så slår vi på stora trumman när vi intar Stockholm istället. 

 

Det blir som vanligt lunch på PizzaHut, Skansen, Grönan, InkBash och middag på Akkurat. Woop woop.

 

Jag dricker kaffe med kokosolja och känner att jag blir fan lite piggare! Så pigg att maken ska få en riktig lunch idag. Kokosolja är bra skit! Det och sprängtickan jag dricker börjar få ordning på mig. Det är snabba raska steg på promenaderna och mer energi på morgon än vad jag haft på länge! Utom just idag då;)

 

Googla kokosolja vettja! Bra både utvändigt och invändigt. Jag kan berätta att jag inte användt ansiktskräm alls på en månad. Jag smörjer in mig med lite olja en gång om dagen eller ibland varannan dag. Ren och fräsch hud. Det funkar som solskyddsfaktor och after-sun också. 

 

Här har vi sommarens pocketkvartett, åtminstone den första. Varför läser jag så mycket på just sommaren?? Om jag har semester eller inte spelar ingen roll. Jag har ju arbetat i en bransch där vi har som mest att göra sommartid...Ja ja, hursom, jag har läst en redan, den om Ove. Rekomenderas varmt. Skratt och tårar. En känsosam historia.

 

 

Puss på er!

Av Veronica Winbladh - 13 juni 2014 09:08

Jäpp. Idag är det sista dagen inför sommaren i plugget för de flesta. Vi firar med tårta lite senare. Jag tycker inte det blir samma sak nu när barnen är stora och går på sina avslutningar själv. Jag saknar uppträdandena i gympasalen på Lagga och i kyrkan. Jag saknar när vi såg dem tåga in klassvis och var sådär sommarfina. Flickorna blev så småningom tjejer. De vita klänningarna med tillhörande koftor, diadem och krimskrams är idag utbytt till jeansshorts, axelbandslös svart spetstopp och ballerinaskor. Åtminstone på min tös.

 

Det blonda håret som jag lockat och krusat genom åren är numera väldigt plattat och numera brunt. Det är väl så det är. Och ska sanningen fram så är hon ännu finare nu! Alla åldrar har sin tjusning. Sonen vill jag inte tänka på hur han ser ut...för igår lämnade han hemmet i foppa och sover över hos kompis. Jag ber för deras skull att de masar sig upp och iväg! Banne mig!

 

Vädret är trist.Jag skulle verkligen behöva sol idag. Jag behöver få ligga och svettas på ballis över en pocketbok, dricka vatten och känna huden korva sig under alla U-strålar. För jag är så jävla trött! Dag två trött. Sängen är så jävla skön och jag vill bara kura ihop och ligga platt.

 

Så jag ligger här i soffan och dricker kaffe. Tar nog snart och läser lite bok. Och funderar på middag. Vad fan ska man äta? Mat? Ja, men vad. Nåt gott? Vad är gott? 

 

Hej då.

Av Veronica Winbladh - 12 juni 2014 09:00

Ja det gjorde vi igår!!! I surregn tyvärr. Men de var så vackra och glada ändå. Jodå, jag stod där i bakgrunden med tårar i ögonen och knip om hjärtat...Och det ger en hint om hur jobbigt det blir nästa år. I år var det makens äldsta som hade vita mössan på och var vacker som en sommarmorgon. Nästa år min äldsta. Påminn mig om att investera vattenfast mascara! 

 

Jag vet inte hur jag tänkte när jag åkte in till hamnen i väldigt tunn sommar klänning och inte en kofta så långt ögat nådde?! Typ fem timmar ute i regn, blåst och allmänt trist väder. Det borde stå skivet i himmlen att avslutningsveckorna ska ha fint väder! Sommar och sol! Punkt!

 

Så eftersom jag frös och frös och frös lite till igår så mår jag som jag gör idag. Mosig. Trött, hängig och stel. Jag tog en slömorgon så det ger sig snart. Det här är en dag för att släcka lite eldar. Och fira en som går ur nian! Vi trotsar fredagsmyset och äter tacos redan idag!

 

Jag stannar hemma och inne ett par timmar. Skulle varit i spåret och joggat lite. Spåret finns kvar. Min kroppville inte det imorse. Jag känner mig hängig helt enkelt. Jag ska nog läsa bok på balkongen efter att bränderna släckts. 

 

Hej då!

Av Veronica Winbladh - 9 juni 2014 07:40

Det doftar sommar. På riktigt. Klockan är tidig morgon och det är varmt. Vad kan man mer begära??? Åjo, det finns massor mer man vill ha! Mycket vill ha mer och fan vill ha fler. Men annars är det riktigt skönt att vara nöjd. 

 

Studentvecka. Smaka på det! Minns du din studentvecka? Sista veckan i plugget någonsin! Ja, om man inte pluggade vidare förstås. Det gjorde inte jag. Om jag ångrar mig? Ibland. Ibland hade jag velat ha mer val än de jag uppenbarligen har. Att byta bransch är inte lätt. Är jag dömd till detaljhandeln resten av mitt liv? Är det så tokigt då? Mnja, för någon som är less så.

 

Tillbaka till studentveckan. Vad hände då? För mig handlade det om en klass som inte varit sammansvetsad som helt plötsligt blev det! Så mycket som vi pratade och tjoade denna sista vecka. En enda lång partyvecka som lever kvar forever. Tänk så snygga vi var! Smala och unga. Och ändå gnällde vi...Suck, skönhet är bortkastat på unga. Bästa rådet att ge unga människor på väg ut i livet är att lyssna på: Lyssna på Gert. Bästa studentsången ever!

 

Vad händer här hemma idag då? Jag ska sola på ballis medans vi har sol. Läsa lite bok och tanka vatten. Det är studentbaluns på onsdag, jag har vit klänning och lika vita ben...Så jag behöver sol idag! Tvätta lite och städa efter en slö helg. Hitta på middag och jogga min halva mil. 

 

Ny rutin för träningen: Jogga fem kilometer varannan dag. Så jag underhåller formen och kan börja vässa lite tider. Borde börja med lite styrke igen så gymmet får nog ett besök de joggfria dagarna. 

 

Dags att rigga soltiden på ballis!!! Boka tvättid först, hämta vatten och en banan! Ta en walk on Memory Lane och minns din ungdom och njut av att du överlevde ;) Tänk på att trots att livet då var på topp så är det fan bättre nu!

 

Av Veronica Winbladh - 5 juni 2014 08:39

Jiiihooo! Jag gjorde det! Klarade av att jogga hela fem kilometers VårRuset!!! Tack springkompis och familj för att ni peppat! På dryga fyra veckor från stavgång till jogging. Woop woop!

 

Jag sprang på blygsamma 37 minuter. Och? Jag är skitnöjd. Jag höll bra och fint tempo med krafter kvar i mål. Jag joggade hela vägen utan ett enda gångsteg. Det var mitt mål. Att jogga och inte gå. Gå kan jag redan. Flera mil om det behövs. Men just att jogga i 37 minuter upp och ner det kunde jag inte. Och nu kan jag det!

 

Sen att vinnaren lufsade runt på lite mer än 19 minuter skiter jag i. Jag klarade hela banan och sista jävla 500 meterna i uppförslut...Det var mitt mål. Det fixade jag inte för två veckor sedan. Då gick jag två gånger. Och det gjorde jag inte nu!! Ha ha!

 

Idag ska jag vila. Ett tag. Jag ska iväg med familjen på vår gemensamma halvmil twice a week. Och jag tror jag ska gå. Känner av lite knän såhär dagen efter asfalten. 

 

Vi ska grilla gott och njuta en flarra vin. Men först ska jag iväg på något jag hoppas på och som jag inte tänker säga vad det är ;)

 

Av Veronica Winbladh - 4 juni 2014 10:22

Nä det är det inte! Gråväder och mörkt sovrum...Trött kropp med mens och en massa träning...Jessus vad jag sussade tungt! Hörde inte klockan ens. Och paniken när jag vaknade! Shit. Varför får jag panik för att jag sover? Är det för att man är uppfostrad med att sova till 9 är slött? Kan vara. Då är jag slö.


Då  har vi rett ut det. Jag är slö. Helt värdelös sopig människa. Ha ha! Kommer jag aldrig erkänna! 


Onsdag. Regn. Jag har mens, liite onda knän och ett VårRus ikväll. Känner mig inte på topp. Men vad gör väl det. Det är bara att vila och äta idag så går det. Jag får väl helt enkelt gå om det blir så.


Städa lite hemma ska jag också hinna med. För imorrn ska jag på ...., ta ut familjen på spring,äta gomiddag och dricka vin! Bara så ni vet!


Hej då!


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se