Senaste inläggen

Av Veronica Winbladh - 7 maj 2014 08:15

Ja här går det undan! Blåskontroll och mammografi, före 08:00! Tjopp tjopp bara! Nykter var jag och att klämma ihop tuttarna var inte alls nåt speciellt. Snabb och enkelt. 

 

Och så dagens reflektion: Hur gör man när man vill ge upp? Eller inte vill men känner det som om vad man än gör spelar det ingen roll?? Ja, jag vet precis hur det blir. Jag ger inte upp. Jag kommer försöka och fösöka och försöka...Nöta och nöta. Kan man banka in vett i skallen på nån???? 

 

Ja, nä, dags att skruva upp tempot. Roadtrip. Och sådan saker som att handla. Varför upptäcker man alltid att toapapperet är slut när man ska ha det? 

 

Ja just! Jag var på intervju igår igen. Information, gruppintervju och enskild. Kändes? Bra. Jag tycker det är kul att gå på sånt. Ja, jag är nog knasig ;) Hoppas jag på jobbet? Vet inte. Just nu känns väl allt nytt skrämmande...Bara det att börja om med nya medarbetare, nya rutiner, nya arbetsuppgifter...Ja, det skrämmer mig. Och jag vet vad jag ska göra när allt är över.

 

Tatuera in Fågel Fenix på min vänstra vad. Så det så! Jag reser mig hela tiden. Det är inte hur många gånger man faller som betyder något, utan gångerna man reser sig. Alla nya starter man gör. Varje gång livet tar en ny vändning.

 

                                                                                     

 

Hej då!

 

 

 

ANNONS
Av Veronica Winbladh - 6 maj 2014 08:32

Eller nåt annat snitsigt. Nästan två sekunder snabbare i spåret imorse. Det gillar jag. Sakta men säkert framåt med skrotkroppen. Jag joggade ju ett varv förra veckan med, med ont i ljumskarna i tre dagar som följd! Kunde fan inte gå! Men påt igen barra!

 

Varför vill jag jogga då? Det är för att det är den ultimata motionsformen såklart. Hela kroppen får en genomkörare. Och mentalt är det en monoton, utrensande grej. Efter en kort joggingtur känner jag mig nöjd och levande. Jag vill ju så småningom ta en lång tur. Jogga en halvmil utan problem liksom. Jag är på g. Jag tar de här 2,5 först. 

 

Annars då, en solig tisdag? Fullt upp! Jag ska läsa på lite om företaget ska till senare idag. Jag ska städa klart i lägenheten. Iväg på intervju och vidare därifrån till städdag i backen. Käka lite burgare och träffa godingarna som sliter ideellt där!

 

Annars då igen...Konstiga drömmar dag två eller natt två då...Ja, kuken i örat liksom vad jag hatar att drömma om vissa saker, personer och situationer. Det suuuger! Jag kämpar med mitt inre. Att släppa fast jag vill hålla kvar. Jag vet vad jag bör göra, vad jag är skyldig att göra och jag vet att jag skiter i det! Jag vill inte! så jag håller det inom mig. Rasar. Ber en bön. Tänker framåt.

 

Fortsätter träna, äta mineraler och dricka sprängticka. Tackar min lyckliga stjärna att jag är där jag är idag. Jag sover, jag lever, jag syns, jag hörs, jag finns, jag duger, jag kämpar, jag kan och jag vill. 

 

Jag kommer inte ihåg när jag hade en migränattack sist...Magen är hyfsad. Psoriasen finns men är bättre. Och det bästa av allt: Inga allergimediciner! Inget trötthet. Ingen vårdepp och onaturlig trötthet. This is what life is all about!

 

Allt sker av en anledning. Det tar bara tid att förstå varför ibland. Men det klarnar alltid.

 

Morgonsol i spåret!

 

 

 

ANNONS
Av Veronica Winbladh - 5 maj 2014 08:06

Det var en bra sammanfattning av dagen so far. Det är månda efter en rejäl långhelg. Här har alla varit ledig från onsdag eftermiddag. Helgen inleddes med sista april i onsdags. Här bjöds det på lammfärsburgare med färskost och lammfärs på spett. Till det åt vi Hasselbackspotatis, sallad och eget kryddsmör. Jag klappar mig på axeln eftersom jag ägnade hela dagen år matlagning. Från grunden. I min ensamhet till bra musik. Lugnt och skönt. Det slog mig då att jag kan gnälla ibland över alla timmar man fixar och så är det uppätet på en halvtimme, i bästa fall...Men färdiggnällt nu! Jag gör det för mig själv. För att det är kul!

 

Vi vuxna unnande oss ett gott vin och några fina öl. Satt uppe alldeles för länge som straffade sig dagen efter...Och det trots att vi lämnar över staffettpinnen till den yngre generationen som går själv på brasa och fest, beroende på ålder. Jag hoppade brasan. Det var kallt och jag var inte på humör. Jag satt hellre hemma med karln, poppade gamla godingar och smakade nya smaker. 

 

Första maj firades i soffan. Mina sympatier till de som masade sig ut och demonstrerade. Det tycker jag är viktigt och jag skäms för att jag inte gör det själv. Vi tog oss en prommis ner på byn, handlade hem lite gott, åt middag i ensamhet då inga barn åt hemma och tillbringade eftermiddag/kväll med film, godis och chips. För att det var vi värda!

 

På fredag var det fart på oss igen! Vi hämtade skåpet! Mitt lilla projekt. Det bruna 70-talsskåpet som fick nytt liv. En sista strykning hemma för montering. Tiden rann undan och vi fick inte in det förrän igår...Men det är en annan sak. Fredagen var lugn och fin. Soffkväll igen. Underbara slappa kväll! Men vi laddade till...

 

Öl och Whiskeymässa på lördag. Vilket överträffade alla min förväntningar! Vilken trevlig tillställning. Ja, just trevlig tillställning känns mycket passande. Vi gick all-in och tillbringade hela dagen där. Från halv ett till elva . Helt fantastiskt! Jag skulle kunna skriva ett helt A4 bara om mässan, men det blir lite trökigt. Sammanfattningen lyder: Mmmm, wow och woaw! Men jag var ju i himmelen! Mikrobryggerier med en massa finöl, fina italienska viner, fina franska viner, trevliga chilenare, Rökig whiskey och en fantastisk stämning. Trevligt sällskap, trevliga människor och min första vinprovning. Hemma elva=pigg o rask på söndagen ;)

 

Söndag. Vakna pigg och utvilad trots en sån lördag :) Bra! Kort prommis till affäret. Frunch med alla barn. Bacon och äggröra made my day. Lång prommis till Sörberge, hämta bilen, handla mat och fixa skåpet. Tömma gamla Billy vitrin, upp med det, in med "nya" och möblera alla glas. Äntligen!

 

Och nu måndag. Jag är måndagsseg. Det luktar nymålat ännu. Solen skiner därute och efter ett par dagars kyla är värmen tillbaka. Jag ska sköta mina åtaganden en stund, söka jobb och så. Ta en promenad, posta ett brev, komma på middagsmat och inte göra så mycket mer. Jo, vänta in posten som en gammal käring ;)

 

So long! Ha en bra dag. Eller en dålig. Upp till dig. Men om jag får gnälla lite så är gnällspikar så jävla tråkiga! De finns de som verkligen inte är nöjd med något. Och det är så deprimerande! Jag tycker synd om deras barn. De lär sig verkligen fel. De blir nästa generation bittertyper. Gnällkukar och surfittor. Och hua, vårda mitt språk!! Att bitterhet går i arv det har jag nog minsann sett. Och hur tråkigt är inte det?? Det måste vara hemskt att ingå i en sån familj eller sånt umgänge. Vi har det inte alltid bra. Nä, det har ingen.Vi har alla våra prövningar. Och vi har så kul vi kan! Jag är inte rik, inte framgångsrik, jag har ont, jag har besvär, jag har svårigheter i livet och jag lever! 

 

Jag känner, jag skrattar, jag gråter, jag låter livet gå opp och ner, jag slåss, jag kämpar, jag skäller och gormar. Jag lutar mig tillbaka och litar på att det ordnar sig. Jag ser ibland på det jag inte har och är nöjd med det jag har. Jag har knäckt koden. På vad som gör mig lycklig, Vad jag kan göra för mig själv med mina förutsättningar. 

 

Men å andra sidan...Jag har inget att gnälla på. Jag hade en bra uppväxt, en bra familj, jag hade vänner, jag busade och röjde en period i livet, jag har alltid haft jobb, fina kollegor, jag har haft bra förhållanden, jag har fina barn, fina bonusbarn, en underbar man och det bästa av allt, jag har mig själv. Jag har varit oense med föräldrarna, jag har haft dåliga killar, jag har gjort misstag, jag har bråkat med vänner, mist vänner, haft trista kollegor, knäppa kollegor och dåliga chefer. Jag har haft dålig mage, dålig rygg, dåliga höfter, jag har mått psykiskt dåligt och jag slutar aldrig försöka må bättre, göra något, pröva nya vägar eller aldrig ge upp. Livet är mitt, kroppen är min och jag vill leva och njuta länge än. 

 

Hej då!

 

Skåpet före och efter :)

 

   

 

 

 

 

 

 

 

Av Veronica Winbladh - 30 april 2014 08:30

Ja då var det dags för Valborgmässoafton igen då. Sista april idag och första maj imorrn. Det går i ett rasande tempo. Precis som min morgon! Upp som en sol...Eller uppbeordrad av lillbossen, dottern. Iväg med barn till skolan. Och, tänkte jag då, då tar jag ett varv i spåret så är det gjort. För nu ska det städas, göras pannacotta och helgstädas ;) 

 

Inte trodde jag då att jag skulle ta första joggingturen!? Men det gjorde jag! Tjoho! Sakta men säkert och joggandes hela vägen :) Det känns gött. Plankan 3x30 är också gjord. Så nu ligger dagen framför mig som en oskriven bok.

 

Det blir en lugn Valborg här. Jag har inte lust att gå på nån brasa och elda igelkottar. Nä, jag ska äta två-rättersoch dricka ett par nya goda ale och förbereda smaklökarna inför lördagens baluns. Öl och Whiskey-mässa. Jajamen.

 

Nä nu är jag hungrig! Ha en trevlig Valborg. Håll i fingrarna och håll koll på kidsen. 

Av Veronica Winbladh - 29 april 2014 09:46

Med måsten, borden och sånt som hör livet till. Lite fix och trix under dagen. Lite tvätt och städ. Lite gomiddag och långpromenad. Det gäller att ta vara på dagarna som är fina. Annars är det datortid nu. Lite jobbsök, lite bankärenden, lite allmänna mail och bloggen såklart. Min morgongympa består av fingerträning. Och just det att arbeta med händerna ger hjärnan en bra start. Det är bästa hjärngympan att handarbeta. Det ni. Så nu ska alla börja knyppla, brodera, baka, rensa land eller skriva ;)

 

Jag vänta på en telefonintervju om en timme. Innan dess är det ingen idé att göra något vettigt. Då jag alltid blir nervös innan...Jag skulle egentligan gjort en videointervju igår, men tekniken sket sig. Jag höll på hela dagen och laddade hem, installerade och installerade av. Startade om och fick spunk.

 

Annars var jag arg igår. Riktigt arg. Mest på mig själv som inte legat på mer. För jag är en sån människa som tror att alla som sitter i olika instanser faktiskt vet vad de gör. Jag har stor respekt för deras arbete. Men när man väntar i veckor....Och så visar det sig vara något så simpelt som en baksida som inte fanns. Ja, ja, de skyller på varann. Och jag kommer i kläm.Men nu ser vi ljuset i tunneln. 

 

Vad är problemet då? Jo, min a-kassa. Jag har inte stämplat sedan jag var tjugo nånting. Jag har inga planer på att göra det länge. Men det är enda chansen för mig att kunna göra mina intervjuver för ett eventuellt branschbyte på ett bra sätt. Reglerna är ju som sådana också att jobba extra är inte bara...

 

Ja, ja, det är inte roligt att inte jobba Nej. Men jag ser det som en mellanperiod i livet som gör att jag kan få göra det jag vill. Jag hämtar bara ut de pengar jag betalat in till stat och a-kassa ;) Och de kommer få tillbaka dem när jag börjar arbeta igen. De har 23 år kvar att mjölka mig på pengar och arbetskraft ;)

 

Tolv veckor utan ersättning suger. Hur har vi lyckats?? Ja det undrar jag med. Men det har gått. Men det går fan inte längre.

 

Inget ältande av bittra tankar. Jag har två jobb till innan intervjun. Tjopp tjopp!

Av Veronica Winbladh - 28 april 2014 08:27

Det är verkligen Soliga Sidan just nu! Solen har strålat i en vecka nu. Det är så skönt. Skåpet är snart färdigt, bara ett lager till på luckorna. Sedan får det flytta hem. Och då får det andra flytta upp. Billy i ek ska målas svart och bo på övervåningen. På med lite nya knoppar och ben som på sideboarden. Kommer bli fiiint! 

 

Inte nog med att jag planerar sovrum, tonårs-rum, vardagsrum, kök och badrum här hemma. Jag planerar även en stuga. Bara på planeringsstadiet och i huvudet. Det är en gammal dröm som kan bli verklighet inom ett par år.

 

Min dröm består av en huvudstuga. Svart med liggande panel. Soldäck på två sidor, så vi uttnyttjar solen hela dagen. Fönster från golv till tak och utgång till däcket i vardagsrummet. Tre sovrum. En fristående friggebod med för de äldre ungarna eller gäster. 

 

Jag har redan planerat färger och tapeter. Fast å andra sidan kan det ändras ;) Min plan just nu är åt det marina hållet. Tapeter med ränder och stjärnor i färgerna vitt, blått och rött. Inslag av rostfritt. 

 

Vedeldad bastu vid vattnet, soldäck, brygga och harmoni. Det känns som en bra idé och en bra plan. Keep on dreaming!

 

Drömmar måste man ha! Man anpassar de eftersom för hur livet ser ut. Bygga en stuga just där har jag alltid velat göra. Nu har jag någon jag vill göra det med. En stuga som går att bo i från maj till september och ändå arbeta. Precis som jag alltid sagt. Som går att bo i vilken helg som helst. Även med skoteråkning och grillning på isen. Känns som en bra plan för framtiden och för familjen. Jag ser framför mig hur barnen åker dit med vänner. Och med oss såklart. Njuter av livet och känner lugnet.

 

Jag sa förra sommaren att det ska ske inom fem år. Nu är det fyra. Om fyra år är vi 49 och 46. Då har vi somrarna räddade! Välkommen till kvarteret Lyckan!

 

Idag är det måndag. Jag var jävligt måndagstrött men nu på g. Jag ska göra mig klar för en videointervju. Tänk vad de hittar på. Fast jag erkänner, jag gillar modern teknik. Ska bli spännande. Jag ska sminka på mig, locka håert och rigga med headset och webbkamera. Det blir en hemmadag. Tro mig. Det finns hundra eldar att släcka. och jag tvinga mig själv till att inte lämna hemmet förrän det är gjort. Så får det bli! Hårda bud. Vera är hård mot de hårda.;)

 

Hej då!!!!

Av Veronica Winbladh - 25 april 2014 09:52

Är gott. Man kan kasta ägg. En del mä'nniskor är ägg. Man kan lägga alla ägg i samma korg. Och det tänker jag göra idag! Lägga alla ruttna ägg i samma korg och ställa ut dem på gräsmattan. Det är en solig fredagmorgon och jag tänker inte låta något förstöra min dag. Vad som än händer idag tänker jag skjuta på. Våren är här och det ska firas. Genom att bara vara.


Jag ska ta itu med trista samtal och möten, ja, men med ett leende. Jag ska locka håret och möta dagen stark och på hugget.


Vad än livet har i beredskap för mig idag så ska jag bara le! Le tills jag kräks. Le tills jag somnar av utmattning. Le, le, le och le.


För att jag har så mycket att le åt. Jag lever, jag överlever. Jag har planer och drömmar. Jag har en man som drömmer med mig och som ser till att det blir gjort. Jag har satt två barn till världen som alltid kommer göra mig stolt, bara för att de är de. 


När jag skriver kritiskt om de som inte sköter sin ekonomi som faktiskt är en viktig del för att livet ska rulla...Gör jag det för att jag vet hur det är. Jag vet att det går att fixa, jag vet att man alltid kan ställa till det. Jag pratar av erfarenhet.


Min mörka hemlighet var en ekonomiskt handikappad man. Med skulder. Med extrajobb. Med svartjobb. Och aldrig en krona över. De skulle handlas. Jämt. El gick till inkasso, telen blev avstängd. Vi lånade till mat. Jag vet hur det är att gråta sig till sömns, jag vet hur det är att ge upp och skita i allt. 


Jag vet att det är fel att skylla på en, men oftast är det en som ställer till det och den andre måste  fixa. Och trixa. Jag har alltid varit ekonomisk. Jag gjorde som Lyxfällan innan Lyxfällan kom. Jag har fixat ochtrixat. Och vet ni vad? Det har gett mig ett kontrollbehov över pengar, ja, men jag sover gott på natten.


Jag är stolt för att jag kan hålla i pengar. Jag är stolt öer att hushålla med begränsade resurser. Jag har också dåliga månader. Jga får också ta mindre bra beslut. Och jag ser till att betala av det jag har. Innan jag tar nya krediter eller lån.Jag kalkylerar innan och ser om jag har råd.


Under mina ensamma sex år med EN hyra som ibland TVÅ delar på, med EN försäkring som TVÅ kan dela på och så vidare, listan kan göras lång...Ja, jag handlade på avbetalning. Fick säkerligen betal mer än nödvändigt såklart. Men jag gick in i det med öppna ögon. Jag tog reda på räntor, avgifter och en massa annat. Valde det bästa efter mina förutsättningar. Betalade av och var nöjd. Jag har tagit internetlån, sms-lån och krdeiter. För jag har haft råd att betala tillbaka. Vissa månader och händelser är bara så att man ibland hamnar i knipa...


Jag har aldrig handlat mat eller roat mig på krita. Har man inte råd, handlar man inte. Jag har aldrig hamnat hos Kronofogden. Jag har alltid varit kreditvärdig. Jag får stå på hyreskontrakt. Jag får ha abbonemang. 


Jag är inte rik. Men jag jag använder pengarna jag har så jag kan leva ett rikt liv. 


Hej då!

Av Veronica Winbladh - 24 april 2014 15:05

Inte än men snart är den här! Sommartider. Grilltider. Lata dagar i solen. Varma bilar. Varma bussar. Svettningar under armarna närman stressar till jobbet. Kånka kassar från bilen i värmen. Missunnsamma tankar på de som är lediga när man själv arbetar. Stressen över allt som ska fixas och hinnas med. Aaahhh man måste ju hinna ut!!! Solen solen solen!

 

Kryp. Som kryper, flyger och finns. Getingar, myror och annat äckelpäckel. Drömmen om den perfekta sommaren...

 

Jag vet att jag går händelserna i förväg. Och att jag är mer än lovligt negativ. Jag älskar sommaren. Lediga dagar vid poolen i soolen. Nä, just ingen pool. Ok då, havet då. Jag vill vara ledig och dricka en kall öl i kvällsol. Ta en tidig promenad längs älven. Njuta av väder och vind. Just nu är det bara ovissheten om vad som händer i sommar som spökar.

 

Och så är det dags att laga mat. Ost och skinkgratinerad broccoli med pärer blir det idag. Och kvällspromenad och gymmet. Och ett bad. Och slappa i soffan till dumburken. Och vänta in fredag med tacomys. Life goes on and on and on.

 

Tack gode gud för det. Det kan man lite på. Det kommer en morgondag. Oavsett om man lever eller inte. Så är det. Så, välkommen fredag imorgon. Välkommen välkommen. 

 

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se