Alla inlägg under mars 2018

Av Veronica - 29 mars 2018 08:05

Varför blogga? Ja varför det ? Att uttrycka sig i sociala medier eller blogga är alltid en källa till diskussion. Varför?  Man gör väl som man vill 😛 En del tycker jag delar för mycket, tycker för mycket och är för mycket.  Ja välkommen till mig alltså. Jag är ju mycket och varför ska jag anpassa mig till dig liksom. Det jag skriver,  delar och uttrycker står jag för och kan säga offentligt oxå . Det är väl det som är skillnaden mellan oss. Att jag vågar och inte du. Jag ser inte problemet. 

 

Så varför bry mig menar du? Jo för att det är tröttsamt att behöva förklara och känna behov av att försvara sig. Så det håller jag på att sluta med.  En obesvarad kommentar tar bättre än att försöka förklara för nån som ändå inte fattar 😉

 

Jag har helt enkelt det behovet att pränta ner tankar och känslor. Det är skönt ibland att dela det med andra för att upptäcka att jag inte är ensam . Så därför gör jag det . 


Jag läste igår om skam. Inte serien Skam utan känslan skam . När man skäms.  Och hur skam går i arv och hur det ställer till det. 


Jag försöker inte skämmas längre. Jag vill inte skämmas för att jag är jag eller för saker jag gjort. Och jag tycker inte om när folk får mig att känna så . 


Saker som kan få mig att skämmas är: Att bli för full . Det vill ingen bli ju . Det är ju som att tappa kontrollen och vem vill det?  Men det händer väl de flesta nån gång?  Jag brukar kunna skämmas för att jag blir så surrig och älskar hela världen. Och varför ska jag skämmas över det?  Det är bättre än att jag börjar slåss och bråkas? Fast det har väl hänt det med 😜Jag blir oftast go och glad så det tänker jag fortsätta med.  No more  shame ! Det är ju oxå lite samhället och jantelagen som ger en skamkänsla. Tappa för fan inte kontrollen för då är ju ett packat fruntimmer som bjuder in till trubbel ?! Ingen bör bli för full oavsett kön säger jag!  Och blir man det är det bara att be om ursäkt och göra bot och bättring 😘


En annan sak jag skäms för är mina överflödskilon. Att trots att jag tränar och äter bra fortfarande är fluffig. Det är en rest från 80 talets viktväktarhets och samhällets bild av en lyckad människa. I samhällets bild ska man inte vara fluffig för då är man lat . Och den bilden har jag så svårt att ta bort trots att jag joggar den där halvmilen, promenerar, lyfter vikter, yogar, rider och arbetar fysiskt. Och trots att jag äter bönor ,grönsaker, tillsatsfritt och den där jävla broccolin! Och jag hatar känslan att man inte får vara nöjd. Eller jag hatar att jag har problem med att känna mig nöjd. Jag hatar känslan av att jag bryr mig överhuvudtaget. Det skäms  jag för.  


Jag skäms för att skämmas helt enkelt. 


Jag kan oxå skämmas för att jag känner mig otillräcklig. För det gör man alltid som mamma . Och trots att jag jobbar på att förstå och förlåta mig själv för att jag gjorde det bästa av det jag hade så är vägen både krokig, lång och hopplös. Den skammen att bära att jag lämnade men lämnade kvar kommer alltid följa mig. Jag gjorde ett val. Jag försökte och det gick inte . Jag var ensam och utan stöd . 


Att vara kvinna och vara utsatt för våld innebär alltid dubbelbestraffning. Dels blir du utsatt för våld och dels blir du utsatt för vänner, familj och samhällets skuldbeläggande. När ska vi få sluta skämmas? 


Jag är så trött på att bli ifrågasatt, nervärderad och illa behandlad. Jag har gjort så gott jag kunnat och jag skiter i vad du tycker. Det är en ny tid nu. 


Att skämmas för att man är glad och har ett liv trots att man separerat och bara har barnen halva tiden retar mig oxå. Vad har man för val?  Vad hade jag för val? Bara föräldrar som vet hur det känns att försöka leva för att man måste kan uttala sig.  Ingen annan.  Vi som vet hur det river i oss,  förtvivlan, längtan och sorg, vi kan ha åsikter . Människor som säger att man borde försökt lite till eller att man gett upp för tidigt vill jag skaka om, kräkas lite i halsen på och be dra åt helvete . Vem är du att ha åsikter om det? Var du där? Nä. Och även om du var så vet du inte allt ändå. 


Varför ska egentligen alltid kvinnor skämmas lite mer ? 


Äh vi lägger ner!  Sluta skäms!  Ja! 


Nu ska jag bli frisk från förkylningen,  dricka mig berusad och surra skiten ur folk och be dem som snörper på mun hoppa i älven. När den tinar fram 😂


Jag ska se mig spegeln och förlåta mig själv. Hitta mitt jävlar annama och ryta ifrån 😁Ta ingen skit du kvinna som kämpar med förutfattade meningar och en inaktuell bild av människan. Stå upp för dig och de val du gör. Inse att du inte behöver vara accepterad av alla , bara av de du vill. 


Jag vill bara ha rätten att vara jag och leva det liv jag vill. Ibland får jag påminna mig att jag är kapten på skutan. Och att allt lett fram till idag och att jag har valet att bli påverkad eller inte. 


No more shame! 



ANNONS
Av Veronica - 28 mars 2018 14:35

Jag saknar att skriva av mig och bekvämligheten att inte orka via mobilen har hindrat mig länge nog😜Datahaveri och snålhet är anledningen till att ny laptop inte inhandlats. So here I am! Liggandes i soffan med kalla fötter och mobil .

 

Hemma. Sjuk.

 

Jag läste mitt senast inlägg från 2016 för att komma ihåg vad fan jag gjorde då. 

 

Ja, i resterna av utmattning kan jag konstatera att jag blivit grinigare, har mycket lite tålamod med  andra människor utanför min snäva krets av familj. Kukdåligt tålamod. 

 

Jag har även blivit väldigt ensam . Har nästan inget annat socialt liv förutom jobb och familj. Och det är ju inte så konstigt när jag inte orkar höra av mig . Jag orkar inte hitta på något.  Jag glömmer att höra av mig. Och någonstans efter vånda och rannsakan har jag förlikat mig med att det får vara så. Eftersom jag befinner mig i dimman och inte får till en bra struktur så kan jag inte kräva av andra det jag inte fixar. 

 

Alla middagar jag planerar men glömmer att berätta för de det gäller.  Alla promenader, fikaträffar, spelkvällar , vinprovningar, alla inflyttningsblommor jag köpt men aldrig åkt med.  För det dyker upp nåt annat eller glöms bort. 

 

Jag känner precis som många andra i min sits att det skulle vara så kul att bli bjuden även om jag säger nej. Bara vetskapen att någon tänker på mig och vill träffas. Så som vi träffades förut . 

 

Och där är stunden för självhat och ömkan över .  Trots feber och elände måste hästen få mat och mockat . 

 

Vi ses 😊

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se