Jo jo,sviterna efter migränattacken är lite svag värk i tinning och öra...Det kan jag leva med. Att jag ser överkörd ut och ser överkörd ut kan jag inte göra något åt...

Herregud! Jag börjar bli gammal! Alltså, shit hur jag ser ut på morgonen! Så blek. Så rynkig. Så glåmig. Så tråkig. När hände det???

Jag har inte beställt den looken. Finns det ångerrätt??? Tur det finns makeup. Tur det finns glittrig skugga och rouge. Och tur man lurar sig själv med det;) För det där är psykologiskt. Inte fan blir jag snyggare. Jag bara tror det!

Men det känns helt ok. Att fluffa barret och på med leendet gör något med humöret. 

Annars är det fredag. Sista vardagen på veckan. Första dagen på helgen. Gomiddag och soffmys. Plantera blommor och shoppa lite. Och en liten snabblunch med den äkta hälften. Löjligt ord egentligen. Äkta hälft??? Jag är mig veteligen inte delad i hälften. Och äkta?? Ja, finns det oäkta människor? Om man bortser från de falska kappvändarna man råkar på lite  här och var? 

Jag sitter i sängen och njuter av det sista pissljumma kaffet i koppen. Laddar för snabbdusch, påklädning, hårlockeri och en tripp till Paradise Valley. Alla andra kallar det Helvetesdalen. Men hallå!!! Där finns ju allt vi vill ha! På bekvämt promenadavstånd från Ikeas gigantiska parkering. 

Dagens kloka ord: Var snäll mot dig själv. Gör inte det du tror att andra tycker du ska göra, gör det du själv vill. Sluta stressa. Sluta tro att allt måste vara perfekt. Och vad är perfekt egentligen??? Är det när vi är smala, lyckliga och hinner stressa mellan sjuttioelva olika grejjer innan vi dör i vår renbäddade säng med manglade lakan? 

Stress är en välfärdssjukdom vi människor inte är utrustade för. Vem kom på att vi måste stressa??? Löjligt! Barn behöver inte ha allt och definitivt inte aktiviteter sju dagar i veckan. De behöver föräldrar som tar sig tid att prata och äta middag med dem. Läser läxor och pratar om livet. De behöver gå till och från skola eller buss. De behöver vardagsmotion ute i friska luften. De behöver inte äta mellanmål sittandes i bilen skjutsandes till inneaktiviteter. 

Barn behöver hemlagad mat och få äta i lugn ro. De behöver inte Billys eller Gorbys på tio minuter ståendes vid diskbänken. Barn behöver hjälpa till hemma. De behöver gå med sopor och bädda sin egen säng. De behöver känna att de är en del av en familj. Att de bidrar med något. Att de är en del av något större än de själva. 

Så äslar du ditt barn, ställ krav och låt de veta att de är speciella och älskade. De är inte världens mittpunkt ;) Jag lever för mina barn inte tack vare.

lär dig göra lemonad! Det brukar jag köra med. Fast idag är det svårt. Jag vill inte vara "sjuk". Jag har äntligen gått till läkaren med alla mina diffusa besvär. Jag blev tagen på allvar. Det är inte det. Det är bara att jag är så jävla less på att inte vara i form.

Jag är less på den onaturliga tröttheten. Trött på att vara trött. Trött på vara orkeslös och ha ont. Det suger getpung på ren svenska.

På två veckor, helt oberoende av varandra har jag fått höra att det låter som fibro. Jag vill inte ha fibro! Jag vill fungera normalt. Orka göra det man normalt ska orka. Jag vill inte vara sjuk! 

Bajs bajs bajs. 

Hur ska man förklara för folk att jag inte orkar. Att ta sig ur sängen för att gå på toaletten känns hopplöst?? Lägg därefter till hur svårt det är att klara av att äta, dricka, laga mat, fixa sånt som att tvätta håret och klä på sig?

Vem i hela helvete tycker det är normalt när man gråter för att man måste sätta sig i bilen och åka och handla? Vem tycker man är normal som inte kan gå en enkel promenad utan att flåsa som en en gammal fet kärring? 

När jag vet att igår joggade jag. Igår tvättade och städade jag. Jag arbetade, handlade.  Jag var pigg och glad. Jag tog tag i alla borden och gjorde det jag skulle.

Idag gör jag ingenting...Bara att ta sig ur sängen, in i köket för en värktablett, in i duschen efter två dagar i sängen och försöka sig på att laga mat till familjen, är ett företag. 

Återigen. DET.SUGER.GETPUNG!!!!! 

Jag sätter mitt hopp och min tro på proverna jag lämnade i tisdags. Måtte de visa något jag kan göra något åt!!!! Annars kräkes jag. 

Så, nu har jag varit uppe sedan 14:00 och orkar inte mer. TV och soffa ett par timmar. Sängen kräks jag på. Amen.

idag då? Lite studier hade inte varit så dumt...Fast jag har inte hittat inspirationen än. Har precis kommit hem från läkaren. Åh Halleluja! Utan att jag bad om det fick jag lämna de prover jag var inställd på att tjata mig till. Jag ville ta järn och skölkörtel. Fick reaumatisk och allergi på köpet. Tack.

Jag roade mig med att skriva upp alla mina mer eller mindre konstiga symtom så när jag rabblade upp dem skrev han bara i proverna. Det är bra kommunikation det ;)

Så,vänta en vecka på provsvaren ....O be en bön till nån lägre eller högre makt om att det visar nåt jag kan ta på. Jag vill kunna påverka mitt mående!!!! Inte bara knapra medicin. 

Det är ingen hemlighet att jag är för alternativa metoder. Jag tror absolut man kan äta sig frisk,genom att äta det man behöver o ta bort det man inte behöver. 

Vardagsmotion, dagljus, bra sömn, återhämtning o inga raffinerade produkter. Då kommer vi långt.

Säger hon från soffan med laptopen i knät ;)

Måndagmorgon. Jag är trött. Så trött att Lillan fick ta bussen till skolan. Jag kämpar med att ögonen ska hållas så pass öppna och att hjärnan ska vara så pass med att det är lönt att slå upp boken och börja repetera.

Just nu är det bara mjölk i skallen. Då är det ingen idé att börja läsa eller repetera. 

Och jag gjorde ett stort misstag igår. Jag åt en delicatobboll. Big mistake. Snacka om ont i magen, uppblåst och diarré. Så det lägger jag på att-komma-ihåg-listan: Ät inte delicatobollar. 

Vad är det med det lilla ordet nej. Nej. Så svårt att förstå. Har vi föräldrar misslyckats så fatalt med att lära våra barn vad nej är? Jag vet vad nej är. Det är ett nej. Nej jag vill inte. Nej jag ska inte. Nej du får inte. Nej du ska inte.

Varför skär sig ett x antal unga tjejer sig själv varje dag? Jag vet inte. Anledningarna kan var hur många som helst. En bidragande orsak tror jag är att någonstans på vägen tappar de tron på sig själv som värdefull och något att ha. Varför? För att de inte blir sedda för det de är....För att de tror på vad deras vänner och bekanta skriver och säger till dem... Är det så enkelt som psykolog? Man tror helt enkelt på vad andra säger för att det upprepas tillräckligt många gånger. 

Mig veterligen finns det inga trettonåringar som prostituerar sig. Alltså, de är inte horor. Det värsta är ändå att de som kallar de horor är andra tjejer. Varför? Avundsjuka? Ja, i någon form. Kanske för att en kille tycker att hon den där andra är sötare...Eller för att en tjej tycker att hon är snäll?

Beter sig de så för att vi misslyckats med att stärka dem? Har vi lärt dem att får de inte det de vill på engång får de bete sig hursomhelst?

Jag vet bara en sak. Det är att jag är less. Jätteless. På alla tjafsande brudar. Less på föräldrar som, precis som jag ibland sopar det under mattan. För ibland tror jag inte att det går att göra något. Men ikväll insåg jag att, jo det går! Jag ska prata sönder alla de jag behöver. Jag tänker ringa upp varenda en som detta berör. Det får vara jobbigt och hopplöst. Men. Någon. Måste. Börja.

Och låt denna någon vara jag.

Jag är ändå så utskälld, utstött, bortvald och avskydd. För. Att. Jag. Inte. Håller. Tyst.

Ett liten checklista till alla töser därute med för mycket hormoner och dåligt självförtroende:

• Man behöver inte och kan inte älska alla. Men man ska respektera andra.
• Man kan inte och behöver inte vara älska eller omtyckt av alla. Men de ska respektera dig.
• Har man inget snällt att säga till någon, var tyst.
• Nej, alla hatar inte dig. De allra flesta vet inte ens om att du finns, de är för upptagna med att orora sig för sig själva.
• Alla kan inte se lika ut. Tack och lov. Du har massor av fina saker.
• Att vara sig själv är bättre än att vara som alla andra.
• Om inte du är snäll med dig själv kommer ingen annan att vara det heller.
• Prata med en vuxen. Det behöver inte vara mamma eller pappa. Men det bör vara någon som är snäll och har något vettigt att säga. Någon du litar på.
• Skäms inte för att du mår blä en dag. Det gör alla någon gång. Berätta det för någon istället.
• Skäms inte för att fråga pinsamma saker om killar, sex eller hår på konstiga ställen.
• Prata med kurator eller sjuksköterska på skolan. De kan massor om det mesta.
• Att vara ihop med någon bara för att man ska är inte bra. Man ska vara med någon man tycker om.
• Tro mig, killar är inte allt. Och vad de än säger, så vill de ha en tjej som är sig själv. 
• Om tio stycken på en dag säger att du är söt, tro dem!!!! Låt inte den enda som säger något annat få dig att tro det. 
• En del föräldrar fattar inget, så är det bara. De har glömt bort hur det är att vara ung. Då får du lära dem. Påminna dem lite.
• En del föräldrar fattar. 
• Och de mesta de gör, föräldrarna, gör de för att de älskar och bryr sig om dig. Även om de ibland gör det på fel sätt.
• En vuxen får aldrig vara dum med ett barn. Är de det, säg till, säg ifrån.
• Och det viktigaste av allt!!! Din kropp är din, ingen ska få göra saker med den som du inte vill. Kom ihåg det!!

Till vuxna!!!! Om ert barn berättar saker om andra barn, påstår att det sagt det och det....prata med det barnets föräldrar. Visa att ni bryr er. Era barn är precis som alla andra, säger också fula saker och beter sig ill. Jo, det är så. Det är alltid en som börjar, ja, men någon måste sluta. Visa barnen att ni tar de på allvar och är beradda att tala med med de vuxna. Barnen gör bara som de känner för...De har inte insikten om hur ont saker och ord gör. De har inte alltid vett. Gap, skrik och förbud hjälper dock inte mycket. Prata hjälper mer. 

Det är inte skolan och samhället som fostrar våra barn, det är vi. Attityder och värderingar får de hemma. Vi är deras första förebilder. De gör som vi. Förstå vilket ansvar vi har?! 

Amen!

To...Ja, vadå? Ingen aning, det kändes bara så. Eller förresten, ett steg närmare en vecka i fjällen :) Eller Vemdalen då...Det är ju inte fjällen direkt ;) Men det är en vecka i stugan. Bastu o avkoppling. Ps: No internet ;)

Idag är det premiär i backen! Äntligen! Nu kan alla åka gratis idag! Så komsi komsi! 

Annars ska jag speedplugga första delen av kursen. Andra imorrn o den tredje nån gång i helgen. Det blir en lugn helg. Jag ser fram emot filmmarathon o nåt smaskigt att kanpra på. Ostbricka känns rätt o lite nötter.

Jag insåg attd et närmar sig avslut på skolan o det firar jag om en dryg månad med familjefest o tjejfest. Skåla i cava dagarna två. 

Nä, tjopp tjopp nu.

Från zombie med värkande skakande ben till fit for fajt o redo för Birsta! 2 piller o en timmes sömn o jag bidde som ny! Tjolahopp tjolahej! Det suger att må så här...Det är ett som är säkert. O kommerinte läkarhelvetet på vad som är fel skjuter jag fanskapet;) Närå, men nu jävlar vill jag veta vad som är fel.

Finns det nån därute som vet vad det kan vara efter mina symtom: 

Mina symptom.

Feberkänslor

Kallsvettningar

Vallningar

Onaturligt trött

Kan sova nästan 48 timmar

Overklighetskänsla

Avtrubbad

Tung i huvudet

Matt i kroppen

Kraftlös

Ont i lederna från svanken o neråt

Magen.

Vagt illamående

Förstoppad

Uppblåst

Kramper

Diarré

Snorig

Täppt

Tungt att andas

Kan jogga ena dagen o knappt gå dagen efter.

Gråtmild

 Tips mottages tacksamt. Nu ska jag inte deppa mer idag över värkande ond trött gammal kropp. Nä, jag ska muntra upp mig själv med en tur till Birsta. Jag ska köpa lite nya blommor då jag lyckats ta ihjäl alla fyra stackars garderobsblommor. Ja, jag vet, hur lyckas man med det liksom?? Men jag o blommor funkar icke. 

Långlunch o surra skit ska jag oxå fixa. Jag borde ha tvättat, lagat mat, tömt diskmaskinen o börjat jula av. Men det skiter jag i! Jag ska dricka lite yoghurt för jag känner mmig svimfärdig o yr...Men det går över. Tjopp tjopp.

O jag har lovat mig själv att inte läsa psykologi idag. Nej, boken ska ligga ihopslagen hela dagen i dag. Rensa hjärnan kallas det. Torsdag o fredag blir det plugg o plugg. Examination påmåndag samt ny kurs väntar...Sedan klar! Då ska jag fira! I slutet av februari ska det partajas! Tequila-kväll känns som en bra idé ;) Filar på planerna...

A bottle of sparkling wine. Ska jag oxå ha. Ett års vånda o slit närmar sig sitt slut. O sen då??? Ja,jag vill ut o arbeta! Nu helst. Det påminner mig om att gå ut o kkolla platsannonser. Nu :)

Hej då för idag. Tack för att nån vill läsa mina tankar o ser bakom fasaden. 

Ibland hjälper det ena och ibland det andra. Idag vill jag helst gråta, om jag orkade. Jag har en 1100 ord lång uppgift som ska var inne idag. Det enda jag skrivit är namn och rubrik. Jag har sån jävla-kuks-helvetes-ledvärk! Andra dagen nu och idag är det värst.

Vare sig jag sitter eller ligger så värker det. Jag har tröstat mig med att skriva upp alla mina "konstiga" symtom som ska med till läkaren på tisdag nästa vecka. Jag är döless på den här apatin, orkeslösheten och värken. Jag måste få veta vad det är!!!! Så det kan behandlas. Så jag kan börja leva igen. Inte bara leva ibland.

Som om inte det var nog så är ungarna sjuka. Mer eller mindre. Bleka och hostiga. 

Jag vet att jag är en problemlösande maskin och driftig. När kroppen är med. Men när jag mår så här blir minsta lilla vardagshandling eller planering ett Mount Everest. Ja ja, jag ska inte analysera mig själv till döds. Jag ska låta värken värka ut och imorgon är jag bättre, det vet jag. Det började i söndags så...Imorgon borta! Det följer sitt tydliga mönster.

Jag har fram till midnatt på mig att fixa denna dags mission. Ge mig inspiration nån!!!

Ge nån en kram idag, det verkar vara stora kramdagen. Kram kram!