Alla inlägg under april 2014

Av Veronica Winbladh - 30 april 2014 08:30

Ja då var det dags för Valborgmässoafton igen då. Sista april idag och första maj imorrn. Det går i ett rasande tempo. Precis som min morgon! Upp som en sol...Eller uppbeordrad av lillbossen, dottern. Iväg med barn till skolan. Och, tänkte jag då, då tar jag ett varv i spåret så är det gjort. För nu ska det städas, göras pannacotta och helgstädas ;) 

 

Inte trodde jag då att jag skulle ta första joggingturen!? Men det gjorde jag! Tjoho! Sakta men säkert och joggandes hela vägen :) Det känns gött. Plankan 3x30 är också gjord. Så nu ligger dagen framför mig som en oskriven bok.

 

Det blir en lugn Valborg här. Jag har inte lust att gå på nån brasa och elda igelkottar. Nä, jag ska äta två-rättersoch dricka ett par nya goda ale och förbereda smaklökarna inför lördagens baluns. Öl och Whiskey-mässa. Jajamen.

 

Nä nu är jag hungrig! Ha en trevlig Valborg. Håll i fingrarna och håll koll på kidsen. 

ANNONS
Av Veronica Winbladh - 29 april 2014 09:46

Med måsten, borden och sånt som hör livet till. Lite fix och trix under dagen. Lite tvätt och städ. Lite gomiddag och långpromenad. Det gäller att ta vara på dagarna som är fina. Annars är det datortid nu. Lite jobbsök, lite bankärenden, lite allmänna mail och bloggen såklart. Min morgongympa består av fingerträning. Och just det att arbeta med händerna ger hjärnan en bra start. Det är bästa hjärngympan att handarbeta. Det ni. Så nu ska alla börja knyppla, brodera, baka, rensa land eller skriva ;)

 

Jag vänta på en telefonintervju om en timme. Innan dess är det ingen idé att göra något vettigt. Då jag alltid blir nervös innan...Jag skulle egentligan gjort en videointervju igår, men tekniken sket sig. Jag höll på hela dagen och laddade hem, installerade och installerade av. Startade om och fick spunk.

 

Annars var jag arg igår. Riktigt arg. Mest på mig själv som inte legat på mer. För jag är en sån människa som tror att alla som sitter i olika instanser faktiskt vet vad de gör. Jag har stor respekt för deras arbete. Men när man väntar i veckor....Och så visar det sig vara något så simpelt som en baksida som inte fanns. Ja, ja, de skyller på varann. Och jag kommer i kläm.Men nu ser vi ljuset i tunneln. 

 

Vad är problemet då? Jo, min a-kassa. Jag har inte stämplat sedan jag var tjugo nånting. Jag har inga planer på att göra det länge. Men det är enda chansen för mig att kunna göra mina intervjuver för ett eventuellt branschbyte på ett bra sätt. Reglerna är ju som sådana också att jobba extra är inte bara...

 

Ja, ja, det är inte roligt att inte jobba Nej. Men jag ser det som en mellanperiod i livet som gör att jag kan få göra det jag vill. Jag hämtar bara ut de pengar jag betalat in till stat och a-kassa ;) Och de kommer få tillbaka dem när jag börjar arbeta igen. De har 23 år kvar att mjölka mig på pengar och arbetskraft ;)

 

Tolv veckor utan ersättning suger. Hur har vi lyckats?? Ja det undrar jag med. Men det har gått. Men det går fan inte längre.

 

Inget ältande av bittra tankar. Jag har två jobb till innan intervjun. Tjopp tjopp!

ANNONS
Av Veronica Winbladh - 28 april 2014 08:27

Det är verkligen Soliga Sidan just nu! Solen har strålat i en vecka nu. Det är så skönt. Skåpet är snart färdigt, bara ett lager till på luckorna. Sedan får det flytta hem. Och då får det andra flytta upp. Billy i ek ska målas svart och bo på övervåningen. På med lite nya knoppar och ben som på sideboarden. Kommer bli fiiint! 

 

Inte nog med att jag planerar sovrum, tonårs-rum, vardagsrum, kök och badrum här hemma. Jag planerar även en stuga. Bara på planeringsstadiet och i huvudet. Det är en gammal dröm som kan bli verklighet inom ett par år.

 

Min dröm består av en huvudstuga. Svart med liggande panel. Soldäck på två sidor, så vi uttnyttjar solen hela dagen. Fönster från golv till tak och utgång till däcket i vardagsrummet. Tre sovrum. En fristående friggebod med för de äldre ungarna eller gäster. 

 

Jag har redan planerat färger och tapeter. Fast å andra sidan kan det ändras ;) Min plan just nu är åt det marina hållet. Tapeter med ränder och stjärnor i färgerna vitt, blått och rött. Inslag av rostfritt. 

 

Vedeldad bastu vid vattnet, soldäck, brygga och harmoni. Det känns som en bra idé och en bra plan. Keep on dreaming!

 

Drömmar måste man ha! Man anpassar de eftersom för hur livet ser ut. Bygga en stuga just där har jag alltid velat göra. Nu har jag någon jag vill göra det med. En stuga som går att bo i från maj till september och ändå arbeta. Precis som jag alltid sagt. Som går att bo i vilken helg som helst. Även med skoteråkning och grillning på isen. Känns som en bra plan för framtiden och för familjen. Jag ser framför mig hur barnen åker dit med vänner. Och med oss såklart. Njuter av livet och känner lugnet.

 

Jag sa förra sommaren att det ska ske inom fem år. Nu är det fyra. Om fyra år är vi 49 och 46. Då har vi somrarna räddade! Välkommen till kvarteret Lyckan!

 

Idag är det måndag. Jag var jävligt måndagstrött men nu på g. Jag ska göra mig klar för en videointervju. Tänk vad de hittar på. Fast jag erkänner, jag gillar modern teknik. Ska bli spännande. Jag ska sminka på mig, locka håert och rigga med headset och webbkamera. Det blir en hemmadag. Tro mig. Det finns hundra eldar att släcka. och jag tvinga mig själv till att inte lämna hemmet förrän det är gjort. Så får det bli! Hårda bud. Vera är hård mot de hårda.;)

 

Hej då!!!!

Av Veronica Winbladh - 25 april 2014 09:52

Är gott. Man kan kasta ägg. En del mä'nniskor är ägg. Man kan lägga alla ägg i samma korg. Och det tänker jag göra idag! Lägga alla ruttna ägg i samma korg och ställa ut dem på gräsmattan. Det är en solig fredagmorgon och jag tänker inte låta något förstöra min dag. Vad som än händer idag tänker jag skjuta på. Våren är här och det ska firas. Genom att bara vara.


Jag ska ta itu med trista samtal och möten, ja, men med ett leende. Jag ska locka håret och möta dagen stark och på hugget.


Vad än livet har i beredskap för mig idag så ska jag bara le! Le tills jag kräks. Le tills jag somnar av utmattning. Le, le, le och le.


För att jag har så mycket att le åt. Jag lever, jag överlever. Jag har planer och drömmar. Jag har en man som drömmer med mig och som ser till att det blir gjort. Jag har satt två barn till världen som alltid kommer göra mig stolt, bara för att de är de. 


När jag skriver kritiskt om de som inte sköter sin ekonomi som faktiskt är en viktig del för att livet ska rulla...Gör jag det för att jag vet hur det är. Jag vet att det går att fixa, jag vet att man alltid kan ställa till det. Jag pratar av erfarenhet.


Min mörka hemlighet var en ekonomiskt handikappad man. Med skulder. Med extrajobb. Med svartjobb. Och aldrig en krona över. De skulle handlas. Jämt. El gick till inkasso, telen blev avstängd. Vi lånade till mat. Jag vet hur det är att gråta sig till sömns, jag vet hur det är att ge upp och skita i allt. 


Jag vet att det är fel att skylla på en, men oftast är det en som ställer till det och den andre måste  fixa. Och trixa. Jag har alltid varit ekonomisk. Jag gjorde som Lyxfällan innan Lyxfällan kom. Jag har fixat ochtrixat. Och vet ni vad? Det har gett mig ett kontrollbehov över pengar, ja, men jag sover gott på natten.


Jag är stolt för att jag kan hålla i pengar. Jag är stolt öer att hushålla med begränsade resurser. Jag har också dåliga månader. Jga får också ta mindre bra beslut. Och jag ser till att betala av det jag har. Innan jag tar nya krediter eller lån.Jag kalkylerar innan och ser om jag har råd.


Under mina ensamma sex år med EN hyra som ibland TVÅ delar på, med EN försäkring som TVÅ kan dela på och så vidare, listan kan göras lång...Ja, jag handlade på avbetalning. Fick säkerligen betal mer än nödvändigt såklart. Men jag gick in i det med öppna ögon. Jag tog reda på räntor, avgifter och en massa annat. Valde det bästa efter mina förutsättningar. Betalade av och var nöjd. Jag har tagit internetlån, sms-lån och krdeiter. För jag har haft råd att betala tillbaka. Vissa månader och händelser är bara så att man ibland hamnar i knipa...


Jag har aldrig handlat mat eller roat mig på krita. Har man inte råd, handlar man inte. Jag har aldrig hamnat hos Kronofogden. Jag har alltid varit kreditvärdig. Jag får stå på hyreskontrakt. Jag får ha abbonemang. 


Jag är inte rik. Men jag jag använder pengarna jag har så jag kan leva ett rikt liv. 


Hej då!

Av Veronica Winbladh - 24 april 2014 15:05

Inte än men snart är den här! Sommartider. Grilltider. Lata dagar i solen. Varma bilar. Varma bussar. Svettningar under armarna närman stressar till jobbet. Kånka kassar från bilen i värmen. Missunnsamma tankar på de som är lediga när man själv arbetar. Stressen över allt som ska fixas och hinnas med. Aaahhh man måste ju hinna ut!!! Solen solen solen!

 

Kryp. Som kryper, flyger och finns. Getingar, myror och annat äckelpäckel. Drömmen om den perfekta sommaren...

 

Jag vet att jag går händelserna i förväg. Och att jag är mer än lovligt negativ. Jag älskar sommaren. Lediga dagar vid poolen i soolen. Nä, just ingen pool. Ok då, havet då. Jag vill vara ledig och dricka en kall öl i kvällsol. Ta en tidig promenad längs älven. Njuta av väder och vind. Just nu är det bara ovissheten om vad som händer i sommar som spökar.

 

Och så är det dags att laga mat. Ost och skinkgratinerad broccoli med pärer blir det idag. Och kvällspromenad och gymmet. Och ett bad. Och slappa i soffan till dumburken. Och vänta in fredag med tacomys. Life goes on and on and on.

 

Tack gode gud för det. Det kan man lite på. Det kommer en morgondag. Oavsett om man lever eller inte. Så är det. Så, välkommen fredag imorgon. Välkommen välkommen. 

 

 

Av Veronica Winbladh - 24 april 2014 09:08

Jag minns dig där i fönstret sista morgonen, det hände nåt på natten och på morgonen var allting förbi...Deprimerande kärleksvisa ala Strömstedt så här på morgonkvisten:) Nä, så är det inte, men det är sista morgonen på landet för denna gång. Jag har gömt mig härute ett par dagar...Av privata och personliga skäl.


Jag har njutit av tystnaden. För det är verkligen tyst. Fågelkvitter är det enda som stör. Jag skulle åkt hemt igår men kände bara ett fett: NEJ. Jag hade ingen lust alls. Idag har jag inget val. Kattvakteriet är över då ägarna kommer hem ikväll.


Idag ska jag röja mig ut härifrån, måla upp färgen i burken och packa all tvätt jag tvättat. Finns det någon skönare känsla än att hänga tvätt ute?? Det saknar jag med att bo i läga. Men det är nog det enda. Jag har ju förmånen med att ha både uteplats och balkong på min lägenhet. Det är lyx det!


Jag är uppe en timme tidigare idag än igår...Men det är väl en timme för sent än då. Varför känns det mindre slött att kliva upp 8 än 9? Jag donar och fixar säkert en timme längre än de flesta andra ändå. Jag är trög. Ingen som sprätter upp och har inspiration till något på morgonen. Eftermiddagar och kvällar, då kommer ideérna och lusten till mig.


Mornar är bara en transportsträcka med bomull i skallen, kletiga ögon och oförmåga att föra en dialog. Jag hatar att besvara frågor på morgonen! Talk to the hand.Jjag vill vara ifred. Mojsa in dagen. Det tar en stund. Jag vill hasa upp mig längs väggen med en kopp kaffe, kolla tv, mail, facebook, insta och Qiuzkampen innan jag är pratvänlig.


Jag kom på ytterligare en sak som stör på landet: Flugorna! Helvete vad flugor! Överallt. Och jag fattar inte vad de kommer ifrån. Närmsta djur i närheten är ju långt upp på andra sidan vägen...Det vara annat när vi hade hästarna hemma. Men nu? Och de är överallt.


En kopp te på det här. Packa ner handukar och sängkläder som fått luft och soltorka. Kånka ut skåpet för sista lagret. Sedan är färgen slut. Mer färg och nya knoppar sedan får mitt skåp flytta hem. Jag föll för det bruna 70-tals skåpet för de blyinfattade fönstren i vitrindelen. Så fina! Nu är det ljusgrått och ska nog få svarta knoppar tror jag. Nyclelhålen är guld/mässing, så det kommer störa mig. Eller så får jag måla de på något sätt. Det löser sig.


Idag är jag snorig. Kan bero på att det var kallt trots sol igår. Jag stod ju ute ett par timmar. 


Sista april och Valborg närmar sig. Intresset är noll. Varken till god mat eller dryck. Det ger sig det med. Just nu är jag bara trött. 


De tidiga promenaderna i spåret har lyst med sin frånvaro denna vecka. Nya tag nästa. Gymmet ska få ett besök i eftermiddag när jag kommer hem. Det är så upp som en sol och ner som en pannkaka. små, små saker som slår undan benen på mig. 


Måndagen slutade i kaos. Tisdagen gick åt till möten och mail och flykten till landet. Onsdag, igår, fick vara en mellandag med lite eldar att släcka. Idag är det en bättre dag. Jag menar vad tjänar det till att deppa ner sig? 


Det som retar mig mest just nu är: Folk som beter sig som fan och gör andra illa. Och att det ligger på mig att skrapa upp resterna. Folk blir av med hundar och får djurhållningsförbud. Men ungar får de ha! Och hur många som helst. En del människor ska inte ha rätten att kalla sig föräldrar. 


Hej då!







Av Veronica Winbladh - 23 april 2014 10:33

I min värld och i min kropp är det åtta på morgonen. Det stämmer inte. Klockan är halv elva och jag har ägnat en timme åt att komma igång. Inne på andra koppen kaffe och dagens första tvätt. Lillan sover än. Förståeligt. Jag tillbringar ännu ett dygn i mitt barndomshem. Föräldrarna är utflugna på turné till Italiens huvudstad och jag har äran att ta hand om bäbisarna här hemma.

 

Rikets mest bortklemade katter;) Varav den ena är min. Ja, Smuliz fick flytta ut hit och bli utekatt för lite mer än två år sedan. Min allergi blossade upp och blev värre och värre...Min blivande makes och sambos kisseHolger utlöste den . Så för att vi skulle kunna flytta ihop fick vi göra oss av med katterna.

 

Åh vad jag saknar katt! Helst då min tjocka Smulibul såklart. Mycket personlig katt. Det är lite allergi detta ska handla om.

 

Jag kunde knappt gå in i stallet ett tag. Hundar kände jag av och pollen. Jag har knaprat piller och tagit spray. Mer och mer för varje år. Jag har inte kunnat sovit här ute på landet. Snorig med rinnande och svullna ögon har det blivit. 

 

I år har jag inte tagit en tablett. Inte en sprayning med min receptbelagda spray. Jag är pigg. Inte en tillstymmelse till vårdepp, trötthet eller de vanliga förkylningarna jag brukar dras med...För mig som varit så dålig sedan ca sex år tillbaka och bara värre och värre för varje år är det stort.

 

Så stort att jag nyper mig i armen. Nästan söker symtom. Jag brukar vara tvungen att börja ta tabletter i mars och sedan äta till september. Trött snorig och med rinnande ögon. Solbrillor på jämt. Och nu, ingenting!

 

Jag förstår på alla runt omkring att det är ett jävla tidigt pollenår. 

 

Jag har dessutom legat och gosat med katterna. Haft dem i samma säng. Och det är från att begärt renbäddat och utelåsta katter... Och jag känner inget! Inte det minsta kli i ögonen?! 

 

Vad har jag gjort då? Jo, jag har börjat dricka sprängticka. Vad är det? En paparsitsvampaktigsak som växer på döende björkar. Googlar man på det så får man veta att det är bra för både det ena och andra. Och jag erkänner. Jag var skeptisk då jag fick min första bit att koka vatten på. Det var jag. Men jag kände att jag har inget att förlora. Att tro på naturläkemedel är ju bara en annan sorts tro än tro på den kemiska läkemedelsvården. 

 

Jag har haft tur att få ett par bitar av en vännina i skogen;) Tack! Nu har jag dessutom hittat två stycken själv som jag plockat och torkat efter konstens alla regler. 

 

Efter att ha druckit det här i några månader vad märker jag då?? Sömnen blir bättre och djupare. Jag är piggare på mornarna, inte alla, men det går åt rätt håll;) Min psoriasis är bättre. Och jag känner ingen allergi! Peppar peppar ta i trä!

 

Ja, så dålig som jag varit till att må så här bra...Det är stort. Man får tro vad man vill. Men jag väljer att tro lite grann på kuckelimuckmediciner som använts i hundratals år av kloka gummor. Det finns krafter i naturen vi inte kan förstå. Svanpar, örter och bär måste vara bättre än kemiska preparat som inte hör hemma i kroppen? Kanske.

 

Jag tänker då fortsätta dricka min liter sprängtickevatten varje dag. Hur smakar det då? Inte så mycket. Lite skog, lite sött, som vanilj säger en del. Jag dricker det rumstempererat. En del dricker det varmt, som te. 

 

Jag kokar upp en liter vatten och lägger ner en torkad bit sprängticka och det får dra ett par timmar eller över natten. Jag tar upp biten och lägger på papper. Biten går att använda så länge den ger färg. Det finns åtskilliga mer tips på nätet :) 

 

Nu ska jag ta dagens första glas. Skål!

Av Veronica Winbladh - 22 april 2014 09:46

Jag har ont i hjärtat. På riktigt. Jag bryr mig inte om vad folk säger, jag är vuxen. Jag kan ta det. Jag är tacksam för att människor talar om saker för mig, tro inget annat. Men. Jag vet inte om jag vill veta allt. Jämt. Jo, det är klart.Vem ska annars ta itu med det? Hur gick det så snett? Var barkade det iväg? Är det jag? Är det någon annan?


Livet är kukjävligt nu! På riktigt. Och jag kan inte låta bli att mitt i allt hata den person som hela tiden kommer undan! Så jävla lätt. Alltid!


Orden jag tänkte och sade den där gången för flera år sedan i ilska, rädsla och i tårar förföljer mig...Är jag synsk? Eller är det min kvinnliga intution? Jag vet vem jag anklagar. Men gör jag rätt? Har jag skuld i det med...


Ja ja, vi tar det från här. Som jag alltid säger. Och så börjar vi om igen och igen. 


Varför måste man vara stark när man känner sig liten och svag? Var hittar man styrkan gång på gång, på gång?


Hjälp mig!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se