Ja det är lika bra att göra det. Skriva av sig skiten så som jag alltid gör. Det är min ventil att få orden på pränt genom fingertopparna. Det är en terapiform det...Att lämna ut sig och sitt måeende.

Sjukskriven med utmattningssyndrom.

Det var inte det jag trodde. Eller ville. Jag förstod det inte, hade ju koll. Eller inte. Jag trodde jag lärt mig hantera det, livet. Allt som jag gått igenom sedan den tisdagen i oktober vid bagagebandet på Arlanda. I två och ett halvt år har jag tagit mig igenom en personlig tragedi, pluggat tusen poäng, hunnit tacka nej till jobb, varit arbetslös och börjat ett nytt jobb. Jag har lotsat en unge genom gymnasiet, jobbat mig in i ett nytt gäng med nya rutiner, tider och slutligen sett min man få cancerbesked. Och sedan inte få cancerbesked. Till att jo, få det igenom och till sist "bara cellförändringar" En op gjord och med en jävla otur en till...

Ja, ser jag tillbaka är det inte konstikt att jag skriker inre stress! Det är kaos innanför pannbenet. Igår vare en bra dag. Jag undvek soffan ända fram till 18:) Jag tog reda på tvätt, städade min sida garderoben, gjorde rent handfat och toastol. Tog mig tom ut och gick två portar bort för ett par koppar kaffe. 

Sånt är ingenting i en normal människas vardag. För mig som inte gjort nånting på tre veckor var det allt. Jag fick nog sota för det inatt...Somnade kl 2 i morse. Ljudkänsligheten uppfattade något ljud som vandrade i väggarna och rakt in i skallen. Jag försökte täcka öronen med kuddar men icke. Lade mig i soffan och spelade spel istället. Så myclket för att gå offline kl 22...

Nu är jag uppe. Hunden kissad, bajsad och prommad. Mina piller tagna och kaffet intas. Idag blir det lugnt. Jag ska på Medicinsk Yoga för första gången. Spännande! Och nervöst. Det är ju det här med att vara ute bland folk... Jag stänger gärna ute livet och omvärlden nu. Har avbokat massor. Var sak har sin tid. Just nu fokus på att få kroppen i avslappningsmood. 

Jag tycker ensamtiden är skön samtidigt som den gör mig helt handlingsförlamad. Logik? Noll! Jag fungerar bäst när resten av eller delar av familjen är hemma. 

Man hinner dock filosofera en hel del när man är hemma. Och komma till insikt. Livet är här och nu. Om det inte blir som man planerar eller vill så gör något annat då. Det är inte sedan, det är nu. 

Jag ska sluta sura för att det inte blev fjällen i år. Pengar räckte inte, det är inte billigt att resa runt för behandling, ligga ute med pengar för bensin, hotell, mat och annat som kommer till. Det har inte gått nån nöd på oss alls, det bara är trist när man inte kan leva som man vant sig vid.

Å andra sidan har vi inte kunnat åka då maken inte är hopläkt på långa vägar. Men det är surt. En vecka i en fjällstuga har blivit en trevlig vana. Fjällen finns ju kvar:)

Och helt ärligt så är jag ingen tålmodig människa så all väntan på både det ena och det andra driver mig till vansinne!

Jobbet var länge min räddning och ventil. Jag kom hemifrån. Där visste ingen vad som händer, hade hänt eller vad som komma skall. Där kunde jag vara mig själv. Nu på slutet så nä, jag har inte varit mig själv. Sur, grinig och obstinat. Det jag normalt sett skulle ha struntat i blev till ännu ett slag jag bara skulle vinna. 

Nu går jag hemma och är nog mest sur på mig själv. Att jag inte tog hjälp när jag blev erbjuden. Å andra sidan så var det för mycket fokus på andra just då. Andra personer, mycket viktigare än mig. Min tid är nu. Nu får de andra stå tillbaka. Laga sin egen mat;)

Glöm inte bort att andas! Glöm inte bort att se upp mot himmlen, låt dig förblindas av solen. För även om den inte syns så finns den där. 

Love & Peace

Nädå, inte alls. Jag bloggar varje dag i skallen. Tänker hela tiden: Det här och det här ska jag skriva om. Sen kommer det något emellan. Typ livet;)

Typ livet. Typ matlagning, saker som ska tas itu med, tas om hand om. Det är alltid nåt och eftersom jag för en inre dialog med mig själv 24/7 så får jag ut en massa även om jag inte delger resten av världen mina tankar ;)

Just nu sitter jag som en tjurig tonåring i soffan med laptopen iknät, öronen pluggade med musik, dansmusik...och har precis läst en Hänt i veckan. På en fredag??? Japp. Ingen öl, inget vin, inget baluns alls. Varför? Känner inte fört. Så kan det vara. Nån vit helg är bra för levern och för att få mer gjort än att slarva vid köksbordet till sena natta:)

Annars? Jag lever efter måttot: Jag lär mig något nytt varje dag. Idag kopplade jag nya kontakter till lampor! Klapp på axeln. 

Jag reseknarkar regelbundet. Får mig en dos då och då. Har rest över hela jorden de senaste kvällarna.Det är riktig jobbigt!! Så många platser att se och besöka...Så lite tid och pengar. Cash is king!

Drömma får man, det är gratis och inspirerande. Just nu drömmer jag om fjällen. Snö, skidor, utsikt, långfillingar, bastu och familjemys. Need that nu!

Vadbehöver jag mer nu??? Energi! Förkylningen tär. Jag vill bli pigg och stark och ta itu med crossfitprogrammet. Soffan är dock skön och oföretagsamheten blommar. Trist men sant. Åja, det ger sig. Bra för en som vill kontrollera allt...Nästan. Lyssna på kroppen lite kanske. Jag får inte glömma att arbetet är fyssiskt och kreativt. Både kropp och knopp arbetar de där timmarna varje dag. Hela tiden.

Metidation var det ja...Nån gång kommer det. Just nu mediterar jag med fingrar och öron. Avkoppling för mig är att lyssna på musik, slänga ett öga på tvn och läsa. Samtidigt. Konstigt?? Ja kanske. Men så är jag konstig å ;)

Jag hinner liksom inte fundera på saker så mycket då. Eller jo det gör jag men kanske inte lika djupt. Jag känner mig ensam och unik på ett mindre smickrande sätt när jag kommer på mig själv med att nynna på låten, tänka på jobbet, planera städning, resor och gamla minnen. Samtidigt. Ja, tänk den som kunde stänga av hjärnan.

Ser jag film kollar jag detaljer, retar mig på en massa och tänker ut alternativa manus. 

Jag måste börja meditera. NU!

Eller läsa en bok. Fast då ligger jag och målar upp hela bok som en film i mitt inre och lägger ner tid och energi på att se den spelas upp. Hur är det med att vara här och nu. Lär mig nån!

Inte undra på att jag är trött! Jag som är både här och där, igår och imorgon, varvar verklighet och fantasi hela tiden...Å andra sidan har jag sällan tråkigt med alla jag och mig själv ;)

Äh, har bara en liten trist dag när livet inte är på topp. Barnen växer, blir stora, jag känner mig gammal, saknar min sprudlande energi, saknar lite oansvarlöshet lite....Jag är ju en sån hemsk människa som kvävs av rutiner och slentrian. Men man måste väl ha tråkigt för att uppskatt det som är kul:)

När livet tuffar på och går på räls och jag känner mig tråkig blir jag grinig. Grinig på mig själv som inte gör det jag tänker...

Och ändå är jag den som är djupt tacksam för så mycket! Värmen inne, det bastanta taket som håller mig torr, maten som mättar mig och min familj. Familj, vänner, barn och karl slår allt. Jobb, musik, god mat och goda drycker. Jag är oxå tacksam för att jag är den jag är. Jag känner så mycket för mycket. Jag växlar lätt mellan skratt och gråt. 

Nu njuter jag min mentala bild när jag lättar från marken med ansiktet vänt mot himlen, med håret fladdrande längs ryggen med full fart upp, upp och upp! Just like Fågel Fenix!

Peace and love.

Ja det är onekligen ett bra mycket mer intressant ämne än "lättsmält" sörja som Paradise Hotell. Det är bra mycket mer intressant att se två kvinnor mitt i livet berätta om sina problem, sina erfarenheter och sina familjer. 

Ja jessus vad inspirerande! En het potatis det där, medberoende. När insåg du att du var det? Jag vet när jag gjorde det. Det var inte alltför längesedan. Förnekelse kallas det för. Något man inte pratar om. Sade man något till fel person fick man skylla sig själv. Det var ju bara att gå. Sa man det till det man trodde var rätt person fick man veta att det blir bättre, det går över och så farligt var det väl inte...

Jo, det var så farligt. Farligt för mig. Just där och då var det min verklighet. Något jag trodde jag förtjänade för att jag var som jag var. Jag trodde att hade jag valt det där så var det bara så. Jag var ju som jag var. Fanns väl inte en karl som stod ut med mig.

Är man stursk och kaxig får man dras med någon är ännu värre. 

Jag blev liksom van att bli kallad en massa otrevliga saker. Jag vägrade acceptera det, men jag vande mig. Och det kunde alltid vara värre. En gång sade en man till mig, inte min, att det man sade till en kvinna i fyllan skulle man inte bry sig om. Man sade så mycket i fyllan. Nä, sade jag, jag accepterar det inte.

Men det var precis vad jag gjort. Ganska länge. 

Hur är man då som medberoende? Jag var den som sopade upp. Sopade upp all skit runt omkring. Banade väg. Såg till att allt gick smidigt. Tog hand om och försökte att inte vara till besvär. Och hur bra gick det? Hela jag var ju besvär. 

Tiden läker alla sår...Skitsnack säger jag! Man behöver inte älta hur länge som helst...Jo, om det är vad man behöver! Jag behöver prata om det, skriva om det och tänka på det. Fälla en tår med jämna mellanrum. Tårar av vrede för vad som hände. Tårar av ilska för att jag lät det hända. Tårar av besvikelse för förlorade år. Tårar av hat över en annan människas oförstånd.

Läker gör jag. Sakta. Förlåter gör jag aldrig. Och glömma vägrar jag. Jag har precis vant mig vid att vara medberoende. Vant mig vid att acceptera att det skedde och att det inte var mitt fel. 

Om det tar lika lång tid för en människa att gå vidare som förhållandet var långt, då är jag nära.

Nån gång ska jag berätta om de gånger jag låste ute. Ringde Jourhavande Medmänniska. Ringde polisen. Ringde en vän. Jag ska berätta om sömnlösa nätter. Mornar utan varmvatten. Skam. Om hur knuten i magen känns när jag blev sjuk och till besvär. Månader utan pengar. Skulder och delgivning. Ilska. Tårar. Maktlöshet. Att göra det man inte vill för husfriden. Att dricka en grogg för att flaskan ska tömmas snabbare.

Ångest över storhelger. Ångest över fester. Ångest dagen efter. 

Nån gång ska kapitel efter kapitel skrivas. För min skull. Så jag får se det på print. Se att verkligen hände.

För inte var det någon som såg. Eller hörde. Eller ville se. Ingen verkade bry sig. Det fanns ju fler som sopade upp...

TACK OCH GODNATT!

Hello!

Här är jag igen...Har jag nåt vettigt att komma med efter ett par månaders tystnad? Nä, förmodligen inte.

Sommaren kom och sommaren gick. Life goes on and on and on...Ingen hejd liksom på vare sig skit eller det som är bra. Det varvas liksom hela tiden. Säkert precis som det ska vara. Man hinner inte bara med.

Äsch jag känner bara för att rasta fingrarna lite. Låta de flyga över tangenterna lite och få hjärnan att arbeta...Som om den inte gör det nog på jobbet!!?? På högvarv all the time! Precis som jag vill ha det! Det är bara det att ibland blir det för mycket. Vad gör jag då? 

Jo, tar ett steg bakåt....ett djupt andetag....tänker på att andas med magen...låter axlar som krupit upp falla ner...klär av mig arbetet i form av att byta kläder direkt vid hemkomst...ta en promenad i höstsol för att räta på kroppen...byta syre i hjärnan och intala mig själv att det är en annan dag imorgon.

Att arbeta med sig själv är ett jobb som aldrig tar slut. Att inte bränna ljuset i båda ändar är en heltidssysselsättning ;) Har jag blivit nå klokare då? Ja. Faktiskt. Jag vänder blicken inåt och andas.

Sen ska vi komma ihåg att jag är jag. Knasig! Ombytlig. Hetsig och kan själv! Jag blir inte en annan människa bara för att jag försöker lugna ner mig ;)

Ena dagen vass och fräsig. På topp och på g. Andra dagen loj, likgiltig och uttråkad. Precis som det ska vara. 

Och jag ska sluta lägga pussel! Det där jävla livspusslet får man inte ihop iallafall! Så det så! Jag tänker aldrig stressa ihjäl mig för storkok, hemrullade köttbullar eller nybakat bröd. Kommer aldrig heller flänga runt för att "förverkliga" mig själv. Jag tar det som det kommer. 

Lättare sagt än gjort, men ja. Så får det bli. Idag är idag och nu känner jag för det här. Om det så är tv-marathon, långpromenad eller allmänt häng så kommer jag vara där. Inte tänka mig någon annastans. Inte ha dåligt samvete för det jag inte gör utan se vad jag gör.

Ha! Lura Jante varje dag! Jag är awesome!

Ett litet stycke dynamit maskerad till sockerbit! Sug på den du!

Klapp på axeln och spark i baken. 

Hej då!

Meningslöst blogginlägg 209.

Mina dagar ser ut som följer: Klockan ringer 05.30 Stängs av och ringer igen 05.45 Veronica stapplar in i köket, fixar ordning bryggen, väcker sonen(första gången av tre), kissar, sminkar på ett ansikte, väcker sonen andra gången och slår sig sedan ner vid bordet med kaffe och kokosolja. Maken kommer och gör sällskap under tystnad. Sonen väcks en tredje gång. Kläder tas på och håret fixas. Ett öga slängs in på sonen så han verkligen är uppe. Yoghurt och bär läggs i låda, packas ner med matlåda och vattenflaska. Det kissas igen. Tänder borstas och hemmet lämnas ca 06.40

Instämplad, ombytt och klar 06.57 Jobb, morgonmöte med frukost, jobb, lunch, jobb och hemgång.

Handlar lite, promenerar lite, lagar lite mat och dör i soffan.

Mer spännande än så blir det inte. 

Hjärnan är full. Jag lär mig nåt nytt varje dag. Jag slutar 15.00, soft. Sover som ett spädbarn och tycker det är helt ok att vara klar för kvällen i sängen när nio-filmen börjar ;)

Imorgon, fredag, bästa dagen på veckan! Det ska grillas, nähä! Handlas allt som behövs för en helg i det fria! Solen ska skina på lördag för jag ska sola skiten ur kroppen på förmiddagen, kanske ta en öl på ballis till lunch, softa vidareoch dra ut på galej på kvällen! Maskerad och 40-års fest. Nice!

Söndagen ska tillbringas liggande. Allt efter väder och vind. Soffan vid regn, ballis vid sol. 

Nu ska soffan gnuggas! Inköpslistan och planering klar. Helgen kan komma :) Fridens liljor kamrater!

Eller nja, från balkongen på berget iallafall. Det är dåligt uppdaterat i mitt livnu...Fullt upp med att vara ny på jobbet, fullt upp med att fånga eftermiddagarna och fullt upp med att njuta av lediga helger! Jag har varit så duktig med att ta vara på solen på eftermiddagarna. Vi har fikat och ätit middag ute. Promenerat och cyklat. Jag har sagt till mig själv att inget är viktigare än att må bra. Så jag gör sånt som jag mår bra av.

Vara ute i solen, läsa en bok, äta gott och njuta av fina viner. Helgen var fantastisk! Jag köpte med mig ett par solstolar hem som vi använde flitigt på lördagen. Vi hade inga måsten! Drack öl från fredag eftermiddag, precis som ungdomarna;), åt god mat, hade trevligt sällskap på balkongen till natta och bara myyyyste. Lördag: Sol. Cykeltur. Grilla med grannarna i lekparken. Vi avslutade slappardagen med kaffe och glass på ballis och en tidig kväll.

Pigg och vaken på söndag solade vi, tog en halvmils prommis och njöt av tidningen i soffan medans regnet stod som spön i backen och åska mullrade på. Det var en balsam för själen helg! Lite semesterkänsla sådär! Nästa helg blir likadan! Jobbar man som jag till 15, så hinner man mycket vardag på veckorna så helgerna kan vara lååånga och lugna. 

Det vankas fest och säkerligen återhämtning heeeela söndagen;)

Livsnjutarebilder och sovrummet:):

Det snackas ju om att man inte ska längta till sommaren, fredagar eller imorgon, typ...Utan leva här och ta det som det kommer...Ja, ja, ja, det gör jag! Och längtar likt förbaskat efter fredag! Fredagar är fredagar. Så är det bara. Fredagar, söndagar och måndagar gillar jag. Onsdagar inte. 

Imorgon är det alltså fredag igen. Allt är fixat för helg. Jag ska bara slappa. Äta tacos till middag, kanske gå en snabb sväng, äta räkor på ballis och dricka vin. Massor av vin! Ljust och bubbligt, lite vitt och lite rosa. för på lördag ska jag sooola. Hela dagen. Jag ska ligga på mage, jag ska ligga på rygg. Svettas, dricka vatten, läsa bok och lyssna på folk, fåglar och kanske vågskvalp. 

Andra veckan på  jobbet närmar sig sitt slut. Och slut är jag med. Hjärnan är full...det pyser ut genom öronen. Och det är jättekul! Snart ska jag dock bli lämnad själv och stå på egna ben i detta gigantiska hus!! Voine voine!

Hej då!

Avklarad! Första dagen på nya jobbet! Korvstoppning i njuren, den övre alltså...Tjugotvå,minst, nya namn, varav jag minns en tredjedel...Ja, det går till sig. 

Trött efter att ha klivit upp halv sex och hastat iväg. 

Slut på sovmornar och slapp. Å andra sidan, den bättre sidan, har jag lediga kvällar och lediga helger igen. 

Nu död i soffan efter middag, promenad och bad. Tro om jag törs lägga upp fötterna och luta mig bakåt...

Hej då!