Ny dag, torsdag.

Min rygg känner av yogan :) Det var intressant och skönt. Jag ska bara komma över det där med att jag tycker det är lite löjligt med mantran som ska mumlas... Det ger sig.

Jag blev toksnorig och brottades med känslan av pinsamhet att resa sig upp under mediationen och gå och fräsa näsan...Så jag satt kvar och snörvlade. Om det var någon process som satte igång när man öppnade upp kanalerna eller bara det faktum att jag känner av pollenhelvetet i år, mer än på flera år:(

Vi var dumma nog att skaffa katter i höstas. Jag vet att jag inte tål dem, men det var värt ett försök. Funkade inte. Att jag mått bra i flera år är ju just det att jag inte haft katt. Hursom så satte de igång känsligheten för allt: damm, parfym, andra djur och nu pollen. Jag motar Olle i grind och trycker i mig tabletter morgon och kväll, sköljer näsan med koksalt och ber en bön. Nä, jag ber inte. Anti-Krist ;)

En parantes: Bränt kaffe är inte gott. Och så blire när jag sitter här, jag glömmer tid och rum :) Det är lugnt och skönt, påsklov, varav en del sover och en del är väl vaken...Jag týcker jag hör rörelser på övre plan.

Dagens mål: Att anstränga mig till att göra ingenting. Att inte planera är det svåraste då hela vårt liv består av planerande. Hur gör man liksom??? Jag följer min plan, att stiga upp när hunden börjar röra på sig. Vilket är runt 9, halv 10, underbar hund! Jag kliver upp, tar tabletterna, slår på bryggen, tar ut doggen på första pinkrundan på tolv timmar, ja han är en slögris ;), sedan dricker jag kaffe framför den bärbara ( rensar inkorgen, kolla fejjan, bloggar, läser andras bloggar, stänger ute bruset jag inte vill se och sedan ser jag vart landet ligger.)

Idag ska jag betala räkningarna. Tvinga sonen att ta tvätten. Ta ut doggen till skogen så att han får springa av sig. Ja, det ser bra ut. Jag undviker soffan stenhårt. Först tre veckorna bodde jag i den och såg att fördummande amerikanska reality-såpor om alla dessa plastiga fruar med för mycket tid, förr mycket pengar och för lite vett ;) Fast jag saknar dem! De får mitt liv att verka vara mindre komplicerat. Ha!

En sak kan jag säga: Det skjuts för lite! Det finns alldeles för många dumma människor. Vi människor är dumma. Så mycket hjärna och så lite vett. Så mycket ego så lite empati.

Love & Peace

Ja det är lika bra att göra det. Skriva av sig skiten så som jag alltid gör. Det är min ventil att få orden på pränt genom fingertopparna. Det är en terapiform det...Att lämna ut sig och sitt måeende.

Sjukskriven med utmattningssyndrom.

Det var inte det jag trodde. Eller ville. Jag förstod det inte, hade ju koll. Eller inte. Jag trodde jag lärt mig hantera det, livet. Allt som jag gått igenom sedan den tisdagen i oktober vid bagagebandet på Arlanda. I två och ett halvt år har jag tagit mig igenom en personlig tragedi, pluggat tusen poäng, hunnit tacka nej till jobb, varit arbetslös och börjat ett nytt jobb. Jag har lotsat en unge genom gymnasiet, jobbat mig in i ett nytt gäng med nya rutiner, tider och slutligen sett min man få cancerbesked. Och sedan inte få cancerbesked. Till att jo, få det igenom och till sist "bara cellförändringar" En op gjord och med en jävla otur en till...

Ja, ser jag tillbaka är det inte konstikt att jag skriker inre stress! Det är kaos innanför pannbenet. Igår vare en bra dag. Jag undvek soffan ända fram till 18:) Jag tog reda på tvätt, städade min sida garderoben, gjorde rent handfat och toastol. Tog mig tom ut och gick två portar bort för ett par koppar kaffe. 

Sånt är ingenting i en normal människas vardag. För mig som inte gjort nånting på tre veckor var det allt. Jag fick nog sota för det inatt...Somnade kl 2 i morse. Ljudkänsligheten uppfattade något ljud som vandrade i väggarna och rakt in i skallen. Jag försökte täcka öronen med kuddar men icke. Lade mig i soffan och spelade spel istället. Så myclket för att gå offline kl 22...

Nu är jag uppe. Hunden kissad, bajsad och prommad. Mina piller tagna och kaffet intas. Idag blir det lugnt. Jag ska på Medicinsk Yoga för första gången. Spännande! Och nervöst. Det är ju det här med att vara ute bland folk... Jag stänger gärna ute livet och omvärlden nu. Har avbokat massor. Var sak har sin tid. Just nu fokus på att få kroppen i avslappningsmood. 

Jag tycker ensamtiden är skön samtidigt som den gör mig helt handlingsförlamad. Logik? Noll! Jag fungerar bäst när resten av eller delar av familjen är hemma. 

Man hinner dock filosofera en hel del när man är hemma. Och komma till insikt. Livet är här och nu. Om det inte blir som man planerar eller vill så gör något annat då. Det är inte sedan, det är nu. 

Jag ska sluta sura för att det inte blev fjällen i år. Pengar räckte inte, det är inte billigt att resa runt för behandling, ligga ute med pengar för bensin, hotell, mat och annat som kommer till. Det har inte gått nån nöd på oss alls, det bara är trist när man inte kan leva som man vant sig vid.

Å andra sidan har vi inte kunnat åka då maken inte är hopläkt på långa vägar. Men det är surt. En vecka i en fjällstuga har blivit en trevlig vana. Fjällen finns ju kvar:)

Och helt ärligt så är jag ingen tålmodig människa så all väntan på både det ena och det andra driver mig till vansinne!

Jobbet var länge min räddning och ventil. Jag kom hemifrån. Där visste ingen vad som händer, hade hänt eller vad som komma skall. Där kunde jag vara mig själv. Nu på slutet så nä, jag har inte varit mig själv. Sur, grinig och obstinat. Det jag normalt sett skulle ha struntat i blev till ännu ett slag jag bara skulle vinna. 

Nu går jag hemma och är nog mest sur på mig själv. Att jag inte tog hjälp när jag blev erbjuden. Å andra sidan så var det för mycket fokus på andra just då. Andra personer, mycket viktigare än mig. Min tid är nu. Nu får de andra stå tillbaka. Laga sin egen mat;)

Glöm inte bort att andas! Glöm inte bort att se upp mot himmlen, låt dig förblindas av solen. För även om den inte syns så finns den där. 

Love & Peace