Alla inlägg under maj 2014

Av Veronica - 28 maj 2014 08:49

Jag ser mig själv obehindrat flyga fram! Upp för backar, nerför backar. Jag ser mig på lätta fötter och med schvung i steget avverka kilometer efter kilometer...


Nja. Det är väl inte hela sanningen;) Det är tur jag inte ser eller för den delen hör mig själv...Men, det går framåt. Backarna på BSK får mig verkligen att inse att jag lurat mig själv på plan mark att ha bättre uthållighet än jag har. Och det råder vi bot på nu! Jävlar vad jag piskar lungorna i de backarna!


Inställningen är hela grejjen. När jag släpper tanken på vad folk ska tycka om mitt flåsande och knallröda fejs, då går det.Då sätts koncentrationen på att prestera. Det är ju en av grejjerna som gjort att jag aldrig velat springa när nån ser mig. Det och att jag springer så sakta. Och jag har insett att för varje steg jag springer, springer jag om de som går...


Vårruset om en vecka. Kommer gå bra. Sen då? Tjejmilen lockar...Ska överlägga mer med mig själv...Frestande utmaning och trevligt sällskap. Skulle vara skitkul!!!! 


Onsdag idag. Tvättdag och Birsta. Det påminner mig om att boka tvättid så det blir av ;)


Fast just nu erkänner jag att sängen är skön och jag har lite hemarbete att göra, så jag blir kvar här en stund.


Love and peace!

Av Veronica - 27 maj 2014 09:37

Tror jag nog att det är...Igår morse skippade jag promenad och jogg. Skjutsade bara barn och åkte hem och lade mig igen. Ooops! Men det var skönt med extra sömn mellan 8-10 en regnig måndag. Vardagslyx. Sedan gick resten av dagen i arbetssökarens tecken. Fick iväg lite intresseanmälningar mm. Det är lite jobb ute nu. 

 

Kvällen bjöd iallafall på tre km promenad och tre km jogging. Allt flöt trots regn och rusk. Nu imorse flöt det inte:( Blodsockerfall eller nåt...Men jag fick mig en 2,5 km promenad. Fiiina spår där vid BSK! Backigt och mjukt. Återbesök snarast med mer mat i magen om det nu vad det som spökade.

 

Och annars? Mötet igår gick väl hyfsat. Man får släppa det gamla och gå framåt. Det löser sig. 

 

Och andra små troll i vardagen. 

 

Jag är hungrig. Jag måste börja äta på morgonen om jag ska orka träna...Men hur? Gå upp fem för att äta och sova en stund? Yoghurt måste ju funka...Banan gör det inte. Ägg då? Ja, suck, ny dag imorrn med ny energi. Eller förresten det blir redan ikväll med resten av familjen. Jogg jogg jogg.

 

Dags för mailande och ringande och fixande! Tjong!

 

 

Av Veronica - 26 maj 2014 10:57

Ja, vi börjar väl dagen att summera gårdagens EU-parlamentsval... Jag måste börja med att säga att jag säkert inte har kläm på allt eller är till hundra procent insatt. Meeeen. Jag vet var jag står. Och varför. Jag är röd. Jag är väl ganska mycket sosse i landet lagom. Och jag röstar vänster. Ja, jag väljer att rösta vänster för att ställa mig så långt från höger jag kan.

 

Jag villha värme och solidaritet i världen. Jag är naiv nog att tro på att människor som har det bra ska hjälpa andra. Vara med och betala på en trygghet till alla. Vi har ett ansvar. 

 

Alla människor kan inte vara högskoleutbildade akademiker. Punkt. Att vilja arbeta med service i någon form kan inte längre klassas som sämre! Vem ska stå och sälja allt det som de välbärgade behöver? Vem ska ta hand om deras barn, gamla och de själva? Vem ska laga deras bilar? Listan kan göras lång och jag orkar inte det!

 

När jag som "vanlig" arbetare har gett 45 år av mitt liv till land och stat vill jag vara säker på att jag får ha det bra efter det jag bidragit med. MIn tid, mitt kunnande och min kropp. 

 

Jag är livrädd för privatisering! Jag tycker att viss konkurens ska finnas, ingen kommun eller landsting ska kunna luta sig tillbaka och inte fortsätta förbättringen. Meeen. Jag utgår från mig, som löntagare. Jag vill inte ha ett land som skiter i sina medborgare! Kommun och landsting ska inte säljas ut mer till privata aktörer. Välfärd ska inte drivas i vinstsyfte. Människor väl och ve ska inte ha det priset som sätts idag. 

 

Moderat politik och Reinfeldts ögon har alltid skrämt mig. 

 

Angående SD. Ja, vad säger man? De har fått så mycket gratis reklam och kunnat se på när deras varumärke växer. Det har etsats sig fast hos Sveriges befolking. Enkel matematik. Sådana här åsikter och partier får ett uppsving när befolkningen ledsnar. Vi har haft en blå regering som urarmat landet på åtta år. Vi har fått ett hårt klimat där medmänslkighet blivit fult. Vi bryr oss inte längre om någon annan än oss själva. Människor som kämpar mot arbetslöshet, sjukskrivning, utbrändhet och utanförskap blir egoistiska och själviska. Vi söker en syndabock.

 

När vi ser ökad brottslighet, våldtäkter, tiggeri och mer invandring i dåliga tider så reagerar vi. På fel sätt. Jag kan inte tänka mig hur det är att leva som flykting. Jag vill inte veta och jag ber om att aldrig få veta det heller. Missnöjet mot människor som invandrar, själ våra arbeten och beter sig illa, beror inte på de människorna. Visst de har en annan kultur och annan syn. Meeen, det är politiken bakom som är fel. Släpp inte in fler än vi kan hjälpa. Släpp inte in fler än vi kan erbjuda ett liv som Svensk medborgare. Det ska finnas arbete till de som kommer hit. 

 

Jag tycker det är fel att släppa in människor, låta dem rota sig, föda barn, gå i skola och leva här bara för att slänga ut dem efter flera år. Hur känns det liksom. Vi får sluta vara mesig. Stäng grindarna vi insläppet ett tag. Se helheten. Ett land som inte blomstrar och har problem är inte en bra plats för människor som kommer från krig, terror eller katastrofer. De behöver hjälp, vård och ett löfte om trygghet. Det tycker inte jag vi kan ge alla som det ser ut nu.

 

Meen, istället för att se problemet skyller vi på oskyldiga individer och röstar rasistiskt. Återigen, jag förstår varför vågen sprider sig nu i missnöjets Europa. Meeen, jag vet också att det inte är ett bättre alternativ. 

 

Som i alla relationer måste vi älska oss själva och må bra för att hjälpa andra. Som Sverige känner sig idag är vi inga bra värdar för människor som har det svårt. Jag tror på solidaritet och medmänsklighet. Trots allt. Och vi kan inte hjälpa alla. 

 

Jag som röd med lite grönt, tycker inte att det är fel att värna om mitt land. Vi har sår, ekonomiska sådan som behöver läka. Som det är nu erbjuder vi inte ens oss själva rätt hjälp och stöd. 

 

Så jag ber alla politiker i maktposition att tänka lite mer på Sverige just nu utan att tumma på medmänskligheten. Just nu måste vi få bukt på den "rasistiska" vågen som jag är helt övertygad beror på missnöje och det faktum att många tycker synd om SD som blivit mobbad i media och av begfolkingen. Det är felriktade medmänsklighet...

 

Vad röstade jag på då? Vänstern och Malin såklart! Och lycklig för Gudrun är jag också. Vilken kvinna.

 

Min drömmix i politiken är: V, S, Mp och FI. Välfärd, hälsa, miljö och jämdställdhet. Med mänsklighet och solidaritet. Kan man annat som proletär? Lev som du lär! 

       

 

 

Av Veronica - 22 maj 2014 10:48

Jajamen! Här kommer ett inlägg som genomsyras av pigghet, hurtighet och kärleken till livet! Positiviteten haglar! Jag har bara börjat än...Dagen kunde inte få en bättre start. 

 

Jag vaknade stel, öm och död. Väcker barn, dricker kaffe, somnar med telen i hand och bestämmer mig för att ta en slödag. Vila kroppen och skavsåret så jag orkar träna på VårRuset-banan imorrn. Krälar upp, klär på mig och går ut för att skjutsa barn...Då, drar jag in luften, känner dofterna och bestämmer att, nä, jag vill inte åka hem och slöa! Jag ska ut och gå!

 

Vivstavarv, Smacken eller strandpromenaden i Söråker? Det blev Söråker. Fem kilometer strandväg vid vattnet, rådimma och fågelkvitter. Doften av hägg, nässlor och hav. Gudars skymning så underbart! Röddockor, såna där gula blommor och en hög med vita....Ja, jag är ingen botanist ;) Men vackert är det. Fiskmåsar, änder och nån annan sorts svart liten pippi. 

 

Det är njutbart att bara gå där, låta kroppen bestämma takten och tänka på det som kommer upp. 

 

Och eftersom jag bara var på så var det lika bra att storhandla också! Det var jag och alla pänshisar som hängde utanför Lidl vid öppning. Nu är jag nyfikad och nymailad. Dagen ligger för mina fötter. Middagsplanerna klara och allt känns gött.

 

Pöss, kram och en jävla massa tjopp tjopp idag!  

Underbara Strandpromenaden! 5 kilometer historia och miljö. Balsam för själen. En riktig batteriladdare. 

Av Veronica - 21 maj 2014 09:34

 


Det är namnen på min nya stil!!! Jag walking-joggade två varv idag! Skittid förvisso, men ändå! Jag är överlycklig över att kunna röra mig i annan stil och fart än gåendes i en halvmil. That´s my goal! Jag halvvägs mot den där milen som hägrar...Mitt motto är: Hellre rund och rörlig än smal och ohälsosam;) Att kunna jogga med några kilo för mycket är bättre än inte jogga alls!


Idag var jag dessutom smart nog att äta direkt när jag kom hem. Jag vill inte ha blodsockerfall igen! Igår fick jag släpa mig hem från tvättstugan och bädda ner mig själv i soffan en timme. Usch! Det är inget skoj! Men...ligger man dösjuk i en vecka, äter dåligt och ger sig på intervaller första springturen efter uppehållet, ja då är man dum!


Jag grundade dessutom med mitt nya mirakelmedel kokosolja i kaffet och en nan(banan). Laddad och tänd inför intervju. 


Vädret är fantastiskt! Solen skiner, fåglarna kvittrar, vattnet ligger spegelblankt och livet känns sådär lätt. Två veckor till Vårruset. Och håller tants form i sig blir det skoj! Tant är ju snart 42. Har inget förflutet som nån idrottstjej just, men har ändå i alla vuxna år ägnat sig åt ridning, gympa och promenader. Så helt lost är hon inte! Men tant får ont i ljumskarna av att springa. Det går till sig efter ett par gånger. Tant har ju faktiskt joggat en mil redan iveckan. Det ni!


Två pass igår och det blir två idag. Ikväll ska jag nog gå och köra intervaller påbron...måste spara lite på kroppen;) Å andras idan kan tjockisarna i Biggest Loser köra sjutton timmar kan jag! De är min inspiration. De gör ett jävulskt jobb och en helt otrolig resa. Värd respekt. Att de dessutom har modet att göra det i tv är värd en klapp på axeln. Kan man så vill man.Vill man så kan man.


Hej då!

Av Veronica - 20 maj 2014 11:23

Nu är tant på benen och det med besked! Upp som solen imorse innan klockan ringde, hoppade i springbyxan och rattade iväg till spåret! Eftersom jag så lätt blir uttråkad av att springa runt runt så vek jag av spåret och körde alla småstigar. Och det blev som ett varv skulle jag säga. Jag avslutade starkt med sex intervaller uppför träbron och lite planka...Och sen mådde jag illa!

 

Det är väl så efter två promenader på en vecka och noll föda i magen...Lite dumt kanske...Så imorrn ska jag upp och äta nåt lätt vid sex. Gnällkommittén har stängt ett tag! Älskar att vara på g!

 

Annars? Jo, jag reseknarkar sönder nätet. Måste på allvar söka hjälp....avgiftning. Å andra sidan drömma kostar inget.

 

Jag är nyäten och ligger och funderar i soffan. Gardinerna till tv-rum är strykta och klara, tvätten packad och förberedd, solen kämpar bakom molnen och livet visar sig från den ljusa sidan.

 

Nu har jag bara lite jobb kvar vid datorn och sen full fart igen. 

 

Hej då!

Av Veronica - 19 maj 2014 10:12

Det här är en riktigt pissdag! Jag är trött, på dåligt humör,frustrerad och less. Jag vet inte vad jag ska göra. Och vissa förstår inte sitt eget bästa. Det här är morgonen jag önskade att jag inte behövde kliva upp,dagen jag kunde ligga i fosterställning och tycka synd om mig själv. 


Förkylningen verkar inte vilja släppa greppet. Dag 8. Mer frustrerad och stressad över Vårruset som närmar sig kan jag inte bli!!! Jag måste komma igång! Panik!


Så, jag har alltså legat och halvsovit, funderat och glott på tv hela morgonen. Nu är jag uppe. För om inte jag kliver upp gör ingen det. Hemmet ligger över mig. Jag ska ta ett rum om dagen. En vecka i sjuksängen syns. Dammigt, otvättat och rörigt. Jag ska kicka mig själv i röven alldeles snart. Först lite depp över tagenterna. Lite tycka-synd-om-mig-själv-blogg.


Får jag ut det negativa ur skallen brukar resten komma av sig själv. Jag vet det. För när jag fått he ur mig lite galla så känns ryggsäcken lättare. 


Annars då? Om vi bortser från att måndagen och veckan började skit så slutade förra bra. Jag piggnade på mig framöver fredag adg så vi kunde proviantera för helgen, hyra oss filmer och ha ett marathon. Slappa i soffan med hängig make kan vara det bästa som finns. Lördag, slapp inledning, sen frulle, shopping på Birsta och promenad. 

 

Tänk att jag kan bli så glad över att få köpa lite saker till köket! Tantvarning deluxe ;) En ny gjutjärnspanna och en mortel. 

 

Söndagen firade vi far. Med grillat och massa godsaker i inglasningen. Vi tog en promenad och inspekterade framtidsdrömmen. Vi kollade på kossor, blommor, bäckar och en del av havet. Balsam för själen! Naturen är vacker. Underbart vacker.

 

Och nu känner jag mig bättre! Kaffe i magen, gråtit en skvätt och pratat lite skit. Nu känner jag mig redo att fejsa dagen med allt vad det innebär. Vilket rum tar jag först??? Tv-rum, kök eller sovrum? Vad känner jag för? Mitt deprimerande förråd till sovrum som väntar på ansiktslyftet? Eller köket som får mig att vilja kräkas när jag har en fel dag? Den dagen när jag retar mig på puckot som ritat köket och satt eluttagen mitt på väggarna? Eller gjort köket till ett genomgångskök som knappt har plats för matbord? Alltså hur tänkte de där??? Måste vart en karl! 


Ja ja, jag grunnar vidare på var jag börjar...


Dagen blir det jag gör den till. Och idag blir det en transportsträcka till tisdag. Idag är en dag som jag bara ska överleva. Pissa mentalt på de som lyckas ta sig in genom pannbenet och påverka mig negativt. Jag ska snart poppa igång lite skön musik och fuldansa. 

 

Hej då!  

 

 

Av Veronica - 16 maj 2014 10:19

att ge bitterheten ett ansikte! Ja, idag är jag bitter. Jag hade planerat detta för dagen: Fredagsstäda lite lugnt, handla inför helgen med mannen som kommer tidigt och ta en promenad. 


Men si,det blir inte som jag planerar. Jag har hosta. Bara jag rör mig hostar och svettas jag. Det kluckar och sprakar i bägge öronen. Noll lukt, noll smak, noll hjärna. 


Det suger verkligen. Och jag tror jag har åldrats tio år på dessa dagar. Jag såg nåt skrämmande i spegeln. Rynkigt, blekt, glåmigt och hemskt. Och ögonen??? Hur kan de bli så hängande? ögonlocken ser ut att vara tre nummer för stora...


Jag ligger i soffan. Plippar på datorn, kollar tv. 


Vad ska man äta för helggott utan smak? Sandpapper? Luft? Åååå sååå meningslöst!


Jag retar mig på saker också. Varför skriver folk "våran" och "vårat"? Det heter väl "vår" och "vårt"?! Och en annan sak: Jag älskar "och" promenera. Det heter "att"!!!


*lipar*

Skapa flashcards