Fredagen kom o det med en jävla fart! Jag trodde jag skulle vara mosigast i stan imorse efter narkos igår o sömnlös till efter 2 i natt...Men icke! Upp halv sju, på med kaffe, skjutsa barn o började plugga innan jag bloggade o surfade runt!? Måste fått nån elchock i samband med operationen;)

Op gick bra, det är ju ett snabb lätt ingrepp. Nu får jag vänta 4-6 veckor på besked....Vänta o vänta. 

Det är fredag o familjemiddag. M o P kommer så det bjuds på fruktsallad o glass, vår gamla fredagsdessert ;) Ungarna växte upp på tacos, glass o fruktsallad under några år. 

Jag har ro att sitta här i tolv minuter till sen ska maten in i ugnen. Fläskkotletter i ugn med soja-grädd-creme fraich-sweetchilisås. Jammi. 

Min kväll kommer handla om plugg. Så jag blir klar o slipper det imorrn. 

Så välkommen fredag! Lugn i stormen, kör lugnt.

Klockan är sex minuter över tretton. Det här var en dag som kudden var varm o mjuk mot lilla kinden, täcket tugnt o madressen sög fast i mig när jag verkligen drog mig ur sängen.

Att jag skulle sitta här o klappa mig på axeln efter den starten trodde jag inte. Men min plan med att gå upp o skjutsa barnen för att ta mig ut på en lite promenad funkar. Jag går inte fort. O inte långt. Men jag går. Jag får röra på höftkulorn, får frisk luft o förhoppningsvis vänder jag på dygnet.

Gymmet fick sig ett besök igår det med. O ikväll oxå tänkte jag. Imorrn är det dags för operation o jag vet inte hur ont jag kommer att ha så jag vill inet binda upp mig för motion på ett par dar.

Det är som att cykla det där. Man kliver bara upp på konditionsmaskinerna o kör. Visst, det var svettigt o orken finns inte. Det blev "bara" 30 intensiva minuter. O det är bättre än inga alls.

Jag har suttit placerad i soffan o släckt eldar sedan halv nio. Kollat, checkat, räknat...Skickat CV, skickat ansökningar o pluggat. Kursavslut idag. 

Det blev en produktiv dag!

Kvar är färgning av hår, lite tvättning, matlagning, muntlig examination o träning. Tjong!

Ja jisses! Jag körde psykologi i nästan tolv timmar igår. Tro mig.Jag vet nu varför de som arbetar med psykologi är kollriga ;) Det där är förvirrande. Men jävligt kul! Jag skrev nästa två tusen ord om det igår... Lämnade ifrån mig inlämningen med två dagar till godo. Så idag kör jag repetition inför muntliga provet imorrn.

Jag var väldans trött imorse. O väldigt glad att jag fick lite sovmorgon. Bilen startade utan problem så den enda som skulle skjutsas kom iväg. O hade det inte varit för min hemska trötthet o att jag valde för stora skidstrumpor som korvade sig i kängorna,hade jag så klart gått en morgonprommis! Såklart! Nu sätter jag målet att komma ut innan två. 

Det är krispigt därute. Men inte så farligt.Det blev bara lite strävt i näsan vid inandning. Jag gillar vintern. Med rätt utrustning så är den underbar! Tunna ullsockar, underställ, rejäla skor, jacka o byxa som står emot väder o vind. O mössa såklrt. Skydda händer, fötter, hals o huvud så kommer du långt. 

O jag längtar till Vemdalen!!! 

O annars...Tja julen är kvar, det skulle behöva tvättas, livet är lite kaos o det är precis som vanligt.

O återigen, om det finns någon som tror att jag är mer psykisk instabil än nån annan....mnja, inte ett dugg. Jag bara talar om hur jag känner. Jag stänger det inte inne o knaprar antideprissivt! Jag åker inte in o ut på deppkliniken. Inget fel idet om man behöver det! Men, tack vare eller på grund av att jag lovat mig själv att inte hålla negativa känslor inne klarar jag mig bra. 

Jag vet alltid till 99% varför jag känner o mår som jag gör. Det gör att jag kan reparera mig själv lite. Insikt är ett finnt ord.

O tro mig, det kommer alltid finnas saker jag aldrig kommer acceptera. Det finns alltid värderingar som jag inte delar. O jag skiter högaktningsfullt i om ingen tror på mig. Så länge jag vet vad som hände o så länge jag vet att jag överlevde, är jag nöjd.

Livet är en resa. Vissa perioder känns längre än de borde vara...Men i slutändan är det bara dagar, timmar o sekunder. 

Jag ska berätta vad jag tar avstånd ifrån: Män som förtycker kvinnor, kvinnor som förtrycker män, vuxna som förtrycker barn. Förtyck kan vara så mycket. Det kan ta sig så många uttryck. Relationer är inte alltid lätta, men att inte låta någon växa, vara sig själv eller blomma ut...Nä, det köper jag inte. En människa som anser sig behöva kontrollera en annan, nej. En människa som skrämmer andra till lydnad, nej tack.

Så eftersom jag uppenbarligen ställer mig utanför accepterat beteende när jag tar avstånd från sånt...Ja, då är jag gärna konstig o ensam! För ett sånt liv vill inte jag ha. Tänk att de som väljer att leva så anser mer normal än den som inte gör det....Upp o nervända världen!

Måndag. Ny vecka. Upp o på g. Ett barn skjutsat o morgonwalken done. Idag ska jag plugga psykologi o ställa sjävdiagnos ;) Närå, det ska pluggas. Intressant.

Helgen kom o gick. Det var både bra o anus. Bra var att mannen drog på afterwork med polare:) Jag drog till en gammal inflyttad vän. Prat o vin. Barnen hängde hemma med kompisar, vi hade sju ungar 13-17 på övervåningen fram till tre på lördagen :) Jag tycker det är riktigt kul att barnen vill vara hemma med vänner. Det finns barn som inte tar hem kompisar. Eller inte får...Vilket jag tycker är strange!! Visst, det blir lite rörigt...men här städar de efter sig så då gör det väl inget. 

Sonen med vän gick på konsert på lördagen. En av julklapparna från oss. Vi skjutsade o hämtade. O kvällen veks åt film o godis. Dottern drog till bonnvischan med vänner o grabbar. Då var det den familjens tur att ha huset fullt ;)

Söndag. Lång sovmorgon. Frunch med trötta barn. En som arbetat natt i backen. Promenad i kylan. Handling inför veckan o gomiddag. En timmes slapp i soffan med söndagstidningen.

Man ska inte klaga. Tillvaron är helt underbar. 

Anus då? Jo...att behöva prata med barn om hur en del vuxna beter sig. Att behöva såra dem med hur vänner o släkt beter sig. Det gör ont. Det finns saker jag inte tycker barn ska behöva veta om hur sjukt en del beter sig.

Tyvärr så färgar sådana samtal flera dagar o stämning är inte på topp. 

Men som sagt, ny vecka, Lyxfällan på tv, Quizkampen på mobilen o datorn i knä. Multitaska är inte bara för unga ;)

Peace.

Måste bara testa de olika sekretessinställningarna på facebook...

Jag har fått skapa listor för att människor inte ska kunna låta andra människor gå in på min sida från deras. Sjukt, eller hur?

Jag får anpassa o begränsa. Men som sagt, jag får skylla mig själv. Jag använder ju NÄTET o SOCIALA MEDIER. Jag har BEKRÄFTELSEBEHOV. 

Jag är en sjuk o svag människa som behöver andras gillande för att kunna leva...

Ja, suck. Det är nästan så att jag måste hålla med alla bakåtsträvande som avskyr nätet.

This is not normal.

Jag får till o med visa mina nära hur de håller släkt o vänner borta. Alltså fatta, vänner o familj. Vad hände?

Det här blev ingen bra dag. Jag går sönder inuti. Jag vet inte vem jag kan prata med eller vem jag kan lita på. Alla min "vänner" har svikit. O jag fattar ingenting. Det är klart att inte alla gjort det. Men de jag pratat mest med de senaste åren. de som vet allt. De som sett högt o lågt. Jag trodde jag bettyde något för dem. Jag trodde jag var värd att kämpa för precis som jag kämpat för dem...

Jag sitter ensam i sängen o gråter. Vill skicka iväg ett mess, ett mail, en förfrågan om att komma o prata med mig. Jag behöver prata. Men jag vet inte vem jag kan lita på. Jag tror aldrig jag känt mig så ensam. Det är sådana här gånger jag inte tror jag kommer orka kämpa mer...

Fast jag vet att det gör jag. Jag kommer igen. Gång på gång.

Man talar om hur bränd man kan bli av kärleksförhållande o hur svårt det kan vara att lita på det motsatta könet. Att våga släppa in kärleken igen...Men hur gör man när vänner sviker?? Det är precis lika svårt om inte svårare att släppa in nya människor i livet.

Det som händer runt omkring mig nu är som i en dålig såpa. Jag står vd sidan om. Tittar bara. Fucking jävla skit!

Konspirationsteorier är ett ord som kommer upp hela tiden. Det känns som om hela världen konspirerar mot mig.

Samtidigt är jag så dum! Jag vill inte pracka på nån mina bekymmer. Jag vill inte vara till last. Jag vill inte ha medlidande. Jag vill ha kärlek, omtanke o vettiga svar.

Jag är bara en människa. En människa som sagt nej till destruktiva människor o beteenden. Jag har valt bort människor som påverkar mig negativt. Jag svarade ärligt på en fråga o frågade en känslig fråga. Fick ett svar som togs tillbaka...efter det bröt helvetet lös. När den förorättade personen inte kom åt mig, gick hen på en närstående. När inte det hade verkan blev det personliga angrepp i sociala medier. Jag var inte sen att haka på...Jag har svårt att vända kinden till när människor sårar eller försöker såra mig. 

Visst jag hade kunnat hyckla. Låtsas som om det regnat...Men i fall där en man behandlar en kvinna illa kan jag inte vara tyst. Tyvärr. Jag hade kunnat välja den fega vägen o låtit umgänget rinnan ut  i sanden. Jag hade kunnat tacka nej gång på gång utan att säga varför...Jag gjorde inte det. 

Ja ja det är preskiberat nu. O bara en av alla människor som just nu uppenbarligen tycker väldigt illa om mig. O det som betyder minst känslomässigt för mig. När människor ljuger o jag vet om det känns det inte lika hemskt att de agerar dumt...Jag vet att jag gjorde rätt o att jag har fler människor med på det tåget.

Det tåg som sårat mig mest är nog glamourexpressen. En männsika jag försvarat o skyddat för så många, en människa jag tröstat så många kvällar, dagar o nätter. Jag har lyssnat, stöttat o försökt lyfta. O så gör hen så här??? Lämnar mig i sticket. Ett sms o tack o ajö! Tack för de 13 åren. Förlåt, men jag är så arg! Jag är sviken o mår skit över att nån kan göra så här. Så fegt. Alla ord du sagt, var det lögn?? Alla ord jag sa, står jag för ännu, är det därför?? Är det för att jag inte accepterar vad som helst? Är det för att jag inte är rädd att stöta mig med...ja alla? 

Jag försöker bara förstå. Jag analyserar sönder allt vi sagt, allt vi gjort, allt jag hört...Jag har accepterat olikheter o trott att det gäller mig med...

Jag vill inte sluta som en bitter jävla fitta. Men jag kan inte ta nån skit. Jag kan inte finnas till hands utan att få något tillbaka. Allt handlar om att ge o ta. Ibland ger någon mer ett tag för att sedan få...Vi går alla igenom faser i livet där vi behöver stöd. 

Vänskap för mig handlar om att acceptera varandras olikheter, inom rimliga gränser. Är man vänner finns det där oavsett om man träffas varann dag eller en gång om året. Man vet bara.

Senaste åren har jag fått slängt i ansiktet att jag är en dålig vän. Ett av mina längre vänskaper bara poff försvann utan ett ord. O ja, jag skrivit av mig frustation o ilska. Det kanske är dumt att erkänna sina känslor. Det är säkert jättedumt att skriva dem. Men det lustiga är att dessa personer har älskat mitt skriveri! Roats av det o hållt med. 

Jag sitter inte med mitt hov o pratar ner dem. Jag tror att allt kommer lösa sig. Just nu är vi bittra. Men mina känslor o tankar om hur jag mår kommer alltid finnas kvar...De känner sig träffade o tar det som att jag "snackar" skit. 

Jag har bloggat sedan 2010. Jag har alltid, för det har jag lovat mig själv, skrivit ner känslor om saker o ting. Så länge det handlar om alla andra har det gått bra. Men när känslorna jag har handlar om dem...Ja, jag vet inte. Om jag vet att jag är ovän med någon, så vet jag oftast varför. I det här fallet var jag för feg o stolt att fråga varför. Tyckte hen att det var helt ok att kapa banden efter ett helt liv utan förklaring kände jag att, fine. Tiger du, tiger jag. 

Jag vet att jag inte är bättre än nån annan. Jo, än en del är jag det faktiskt. Men inte när det gälller dessa personer. Det suger. Det svider. Att en människa som stöttat mig, stått bakom mig, hållit med mig bara går... Ja det suger. Men jag vet att hon gjort det förut. Så egentligen ska jag inte vara förvånad. Det fanns inte plats för mig i hennes liv längre. Av nån anledning jag inte förstår. Jag kanske tog för mycket plats. Jag kanske hade det för bra. Jag kanske inte längre var beroende av henne...

Äh, nu ger jag upp! Jag får ta tag i overklighetsbubblan. Jag har repetitio, promenad o handling frmför mig idag. O en ensam kväll i soffan :)

Kan man bli så arg att man mår illa o vill kräkas???? Ja!

Hata är ett starkt ord o det använder jag nu. Jag HATAR vissa människor!

Så nu fick jag det sagt. 

Skönt? Mnja...Skulle bra hellre spy nån i halsen. 

Dag två på "nya" livet;) närå, bara nästan. För mig är det då stort att kravla ur sängen o skjutsa barn o ta en morgonpromenad. Jag känner mig iallafall förjävla duktig när jag släpar mig runt på min trettiominutare i mörkret. Jag måste ju börja vända tillbaka dygnet jag med efter ett år av pluggande i säng o soffa iförd täcke, morgonrock o mysbralla. Det är dags att inse att efter februari är det bara att börja jobba!

Jag regristrerar CV här o var, söker jobb o fixar o trixar. Jag hoppas jag får komma på en intervju snart!! Pluggande har ju gått som en dans! Fick tillbaka sista uppdraget på den här kursen igår, ett B! Ja!!! 

En, eller två egentligen kurser kvar. Psykologi. Wow! Det ska bli spännande. 

Idag har jag ett möte som  jag ser fram emot samtidigt som jag inte gör det. Hmm. 

Jag bjuder familjen på kulinarisk pytt i panna med ägg. 

Det var det enda. Tjing o tjong långkalsong! Det får man snart ta på. Långkalsong alltså! Vintern kommer!