Alla inlägg under januari 2014

Av Veronica - 8 januari 2014 09:13

på mitt nya liv ;) Eller hur det nu var.Ja ja, jag har iallafall hållit det med att köra barn o ta en morgonpromenad. Men hur tänkte jag det med att gå elljusspåret?? Kolsvat o isgata!Nä, det blev till att ratta hem o promenera på byn. 


Annars då...Jo jag läser just nu en bok om medberoende. Den ska alla läsa! Jag slår ett slag för "Flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten. Finländsk författare som skriver om alkhoholism o  medberoende. Say no more!


Så jag erkänner: Jag är/har varit medberoende. Frågan är om man någonsin skippar det dumma beteendet... Att vara medberoende är att anspassa sig till en företelse man inte rår på. Fri tolkning från  mig ;) I mitt fall led jag o lider ibland ännu av kontrollbehov. Inre kaos yttre kontroll. Fast allt som oftast idag har jag inre kontroll o yttre kaos! O det är skönt det! Det ordnar sig. 


Det enda jag fortfarande lider av är kontrollen på pengar. Jag är manisk när det gäller att försöka hålla koll på pengarna. Det är en oro jag måste arbeta på. Släppa in andra i ekonomin. Den står inte o faller med mig längre. Som den gjorde då...


Ett annat typiskt medberoendebeteende jag hade var att jag drack aklohol fast jag inte hade lust. Ibland drack jag för att det skulle ta slut fortare. Ibland drack jag för att inte reta upp flodhästen i vardagsrummet o bli anklagad för att vara tråkig, trist o blää. 


Det är stor skillnad på att göra saker för andra o att göra det man inte vill...


I många år levde jag på helspänn o kunde inte slappna av på fester eller middagar. Jag minns min allra första fest ensam i huset jag bodde kvar i....Det var kollegor o några killar från skogen nånstans som kände nån som kände nån. Hursom, det var den bästa fest jag haft på år! Jag njöt. Jag kunde sitta där o slappna av. Prata, dansa, skratta. Utan att behöva kolla mig omkring. "Hur full är han"? "Blir han sur för att jag pratar, skrattar, dansar"? 


Ingen som inte varit i en sådan situation vet hur det känns.


Jag jobbar på att förlåta mig själv för att jag lät mig hamna där. Jag skämdes. Jag skäms inte idag. Mest skäms jag för alla andra som låtsas som om det aldrig har hänt. Bara för att det inte går att enligt lag bevisa, innebär inte att det inte har hänt.


Men vi talar om en stor grupp medberonde. 


Hursom, jag kan bara ta ansvar för vad jag tycker, känner o tänker. Sen är det upp till alla andra att tycka, tänka o känna det de vill. 


Tyvärr måste jag erkänna en annan sak oxå...Jag vänder sällan andra kinden till. Så som människor beter sig mot mig, beter jag mig tillbaka. Lämnar du mig i sticket, lämnar jag dig. Kallar du mig dum, kallar jag dig dummare. Om det inte är berättigat såklart. 


P o K




Av Veronica - 7 januari 2014 08:46

I lugnet! Sedan smäller det! Dags att ta klivet upp ur sängen ;) Men det är så förbaskat skönt att vakna 7 o ändå ligga kvar nu tio i 9...Andra koppen kaffe, Lyxfällan o nyheterna på nätet. Det är en soft tillvaro. Jag har precis fått läkartid så nu kan jag släppa de tankarna o då går det säkert att börja koncentrera sig på sista uppgiften för inlämning. Snart...


Jag har ett annat vårdrelaterat besök innan vårdcentralen. De har upptäckt cellförändringar på mig. Så de ska avlägsnas nästa vecka. Brr. Jag blev erbjuden narkos under det "lilla" ingreppet. Tack för det! Det var nog jobbigt under senaste undersökningen. Hua. Just det att ha cellförändringar oroar  mig inte särskilt. Det upptäcktes i tid o går att fixa. Cellförändringar är ju inte cancer. Piece of kaka.


Det är så med livet. Det är antingen det ena eller det andra. O inte kan man gräva ner sig varje gång det inte blir som man tänkt sig...Bryt ihop o sen bit ihop. 


Jag har chockat mig själv o andra genom att uppsöka bibblan! En lördagmorgon dessutom. Nu ska det lånas böcker! Först ut är en bok om medberoende. Det är dags att se elefanten i vardagsrummet. Eller flodhästen eller valrossen. Många namn på ett icke kärt barn...Jag sak inte bara se kolossen, jag ska visa den dörren med. 


Kylan är på väg o med den öppning av backen snart, I hope. Det är dags att lufta täckbyxorna o skidorna. 


Peace and love.

Av Veronica - 6 januari 2014 19:32

Japp, så var det dags att kliva ut genom dörren i arla morgonstund för arbete o skola. Vissa i det här huset får en extra dag...Jag o de "yngsta" glinen. Så jag har en morgon till med kaffei säng o en massa tv ;)


För att på onsdag inleder jag mitt nya liv. Ett liv mot uthållighet o perfektionism ;) Nä, skojar bara! Nä, jag har bara bestämt mig för att se till att mornarna blir längre för mig o kortare för andra. Det har varit en jobbig senhöst o vinter hitills för mig o en till här hemma. Så för att underlätta lite ska jag leka chaufför på mornarna o då passa på att ta ett varv i spåret när jag ändå lämnar av.


Det är även dags att jag tar itu med min jävla hälsa. Ett samtal till VC imorrn igen. Min trötthet o konstiga förkylningssymtom försvinner inte. Jag läste om nedsatt funktion i sköldkörteln av en slump. O voila! Det är mina symptom! Nu ska jag bara tvinga läkaren att ta det provet på mig. Min mission imorrn.


Julen är över o den var lång! Jag tog inte på mig mer arbete än två dagar i veckan då jag fortfarande pluggar på heltid...O det räckte. Vilket har lett till att jag hunnit med den mest stressfri jul ever! Att karl dessutom var hemma sjukskriven hjäplte till. Vi fick nån sorts egentid o återhämtning.


Annars söker jag jobb jävlar i min låda! Inlämning imorrn o sen fortsätta skicka CV överallt. Tänk om det damp ner ett arbete lagom till jag är slutpluggad! Underbart att få börja arbeta i februari...


Såhär en vecka in på nya året äter jag fortfarande för mycket godsaker, har ännu inte tagit mig till gymmet o är fortfarande lite arg.


Jag lever i min lilla bubbla o efter torsdag vet jag o mina nära mer. Hur kommer vi vidare nu? Vad gör vi? Vem vet...


Nä, nu orkar jag inte mer. Jag har pluggat o googlat halva dagen, städat o lagat pulled pork! Det var gott. Värt att göra igen. Nu ska jag luta mig tillbaka o kolla på kusinen som ska vara med i Svenska Mästerkocken eller vad det heter. Kul ska det bli i alla fall.


Puss på er <3



Av Veronica - 3 januari 2014 10:15

Hum hum....jag läste om nedsatt funktion i sköldkörteln o det var intressant. Det är mina symtom det. Så nu ska jag ringa vårdcentralen o be om ett prov. Men jag väntar till efter lunch. Nu ska jag värma upp fingrarna så jag kan skriva uppdrag. Jag är framme vid det sista denna kurs. 

 

En kurs kvar sen o sen ut i arbetslivet igen...Scary! Ja, fast jag har redan sökt en massa jobb. O ska fortsätta med det. 

 

Jag har även rensat livet. Tagit bort såna som får mig att må dåligt. O det var inget lätt beslut. Å andra sidan tackade de mig genom att blocka;) Att se bilder på nån påhittad idyll betackar jag mig för. 

 

Nu ska jag googla vidare innan väcka barn innan frunch...Skriva lite o inte fundera så mycket. Man kan ju bli deppig för mindre!

 

Hittils har väl inte året börjat så bra...Karln är sjuk, jag är trött o vädret är skit. Men jag lämnade mycket bakom mig där i elden på nyårsnatten. Jag skrev ner namn o orskaer på lappar o eldade dem. Det var en befrielse faktiskt. Jag var skeptisk. Men jag tror att det är själva förberedelsen o gesten som gör det enkelt att släppa.

 

Det påminner mig om en bok jag såg som jag ska låna. Om medberoende o hur man släpper det. Intressant.

 

Svammel svammel. Puss i ljumsken!

Av Veronica - 2 januari 2014 15:20

Nytt år, ny blogg. Jag har valt att låsa min gamla. För där har jag fått mina stalkers som jag inte mår så bra av att ha. Men det är väl så, har man åsikter så får man ta att andra inte delar dem. Jag väljer att inte ha med det att göra mer.

 

Jag försöker ännu förstå vad det är som gör att många andra får ha åsikter om mig, mitt beteende eller annat. O jag inte får ha det?

 

Kommer aldrig förstå. Jag brukar göra det mesta enligt regelboken men det brister såklart ändå.När andra inte beter sig.

 

Jag har ett behov av att lufta min atnkar. O det är ju just det det är. Tankar o känslor. Mina. O de som känner sig träffade ska göra adet oxå. Det är bara att deras reaktioner blir som man förväntar. Taggarna ut.

 

Ja, ja det är gammalt nu. Jag har rensat ut i livet o känner mig både lite ensam o naken. Men det går till sig. Jag vet att när känslan av overklighet lagt sig kommer det här att bli bra.

 

Jag utsätter mig inte längre för atts e vad de jag inte vill se vad de gör gör...Om ni fattar. 

 

Jag är inte en sån som inte kan vara med de som inte tycker som jag. Jag tycker om att vara med olika människor. Det handlar inte om det. Det handlar om att jag fått nog. Nog av att behöva lyssna på o stå ut med ord o saker som inte de andra behöver. "För att jag är så stark" Nä, jag är inte så stark.

 

Jag blir ledsen när folk ljuger om mig o ställer mig ett ljus som inte stämmer. Bara för att..??? Jag vet inte.

 

Jag har slagits för vänner i många år. Stått upp för deras utseende, sätt, barndom, pojkvänner ja allt. Jag har lyssnat, räknat med o funnits. Det betyder inget idag.

 

Bara för?? Att jag sade vad jag tyckte? Är det inte så människor o vänner ska kunna göra?

 

Ja jag vet inte. Jag vet bara att mitt liv är upp o ner. Jag vet oxå att jag landar på fötterna.

 

Jag vet att det finns andra vägar att gå. Jag läste precis ett sånt bra ordspråk: "Det krävs mod att öppna en dörr till det okända o ett ännu större mod att stänga en dörr till det redan kända."

 

Tack till alla er som inte dömer mig. Som ser männsikan bakom min retsamma fasad, som förstår att jag driver både med mig själv o med andra. Tack för positiva tankar o kommentarer.

 

Nytt år, ny blogg o erfarenheter.

 

Jag tar bort det som gör ont. Jag väljer att inte se det som sårar. Jag brände fem lappar i elden på nyår...Mitt liv, mitt hjärta, min sinnesro.

 

Skapa flashcards