Jag växte upp med en farmor som helt öppet och ärligt berättade att visst spökade det hemma hos dem. Jajamen. Hon fick gå upp på natten och säga åt dem vara tysta. Trodde jag på det? Nja. Det kan jag inte påstå jag gjorde. Jag har vänner som påstår sig sett det ena och det andra. Trodde jag på det? Nja.

Det jag kan säga är att jag aldrig kunde säga att jag inte trodde på det. Så långt allt väl. Första gången jag kan säga att jag inte var ensam var så sent som 2005. Då kände jag det. Rädd? Mnja...Lite osäker så där. Jag brukar tala om för de som finns runt i kring att jag förmodligen inte pallar att se dem, så visa er inte. Så jag har erkänt att: Nä, jag är inte alltid ensam. 

Det finns mycket man inte kan förklara. Och som man inte ska förklara. Lite mystik i livet är bra. 

Här hemma har jag upptäckt att vi har någon med oss. Jag pratar med honom. Jag tror det är en han. Fast jag vet inte. 

Jag förlorade min farmor när jag var 19 år. Vissa saker vet man bara. När mamma kom ut till stallet och bad mig skynda mig in, visste jag. Och mitt dåliga samvete! Jag hade pratat med farmor bara nån vecka tidigare. Jag var på övernattningsvift på andra sidan stan, min kusin var hos farmor när jag ringde för att be henne kolla när det gick nån buss hem, för att visa upp sin nyfödde. Farmor bad mig komma över innan jag åkte hem...Jag var lat och hade det ok där jag var så det bidde inte så att jag åkte dit. Det var nog sista gången jag pratade med henne och jag var för bekväm och ego för att åka dit! Inte trodde jag att hon skulle dö!

Jag saknar min farmor. Det har jag alltid gjort. Jag har velat haft henne med. Visat henne barnen. Pratat när det varit svårt. Spelat kort och ätit mackor med salami och prästost. Livet är som livet är. Och jag brukar ändå prata med henne. 

Igår var jag på seans. Min första. Och inte min sista! Skeptisk? Mnja, liiite. Jag vet inte vad jag vill tro eller vad jag kan tro. Häftig upplevelse? Ja! 

Farmor kom och tyckte jag måste ta de lite lugnare. Hitta balans. Ja, hon kan inte ha mer rätt! Jag jobbar på det! Det ser du va?? Insikten av att jag har helt rätt angående mig själv känns bra. Det känns bra att hon inte dömer mig för det. För nåt. 

Magkänsla. Jag ska lita på min magkänsla. Jag brukar få rätt. Tyvärr. 

Så tack lilla farmor för att du kom. Och för att du finns därute.