Precis så ska det vara för mig idag! Jag ska vara upptagen, upptagen, upptagen med att göra ingenting. Precis som den som skulle vunnit schlagerspektaklet sjunger. Det är blå himmel och sol, lite stormigt och fredag. Jag ska som sagt vara upptagen med att göra ingenting. Och ingenting är: Vika tvätt, dammsuga, tvätta mer, ta en promenad, handla, söka jobb, laga mat och jobba. Det är min upptagna dag av ingenting ;)

Och det spelar ingen roll att den är fylld av ingenting. Dagen började så jävla bra! Jag har varit vaken sedan kl 6!!! Japp, upp och väckte lillan och tog ett par djupa andetag på balkongen i morgonblåsten. Lite kaffe och nyhetsmorgon på det. Vera börjar bli vuxen. 

Första födelsedagsbarnet i skaran ut är minstingen nästa lördag. Presenter är klara. Det ska bara bestämmas lite fika och så. Planeringen för fjälltrippen är påbörjad. Jag ska driva lilla mor till vansinne med att komma i sista minuten ;) Det är bara lite mat och handling. Det löser sig.

Det påminner mig om en annan sak som ska fixas idag som tack för en annan sak.

Och imorgon är det tjejfest på min planet. Champange, eller mousserat vin, drinkar, smarrigt tuggbart och tjejsnack. ALldeles för sällan. Men det är väl så, pengar räcker inte till, tiden räcker inte till och månaderna går. Inget att stressa över, det blir när det blir. 

I övrigt har min vecka varit bra. Lite väntan. Trevligt sällskap, lunch, shopping, promenad och renoveringsplaner.

Hej då!

Jag är arbetslös. För några år sedan skulle mitt liv tagit slut om jag blivit det. Ensam med två barn och ett hushåll med katt. Jag arbetade och slet. Helger, kvällar och alla extrapass när inte barnen var hos mig. Jag stod startklar all the time. Jobbade, tränade, paratade och dejtade.

Livet hoppade både jämfota och småsprang hela tiden. Jag tog det definitivt inte lugnt. Jag tog på mig mer och mer och skulle bli någon jag inte är. Det gick inte. Smickrad över att folk trodde på mig och gav mig ansvar. Det ansvaret som gjorde att jag bytte arbetsplats och hamnade i en sits jag aldrig trodde att jag skulle hamna i...Jag blev liksom mobbad av min chef. 

Hur gör man då??? Vänder sig till ledningen? Som hon hade manipulerat till sig två tjänster genom? Tror inte det. Facket? Ja de var så hjälpsamma så, ett tag. Sedan tycke de att jag skulle tagga ner, i princip. 

Nä, jag utnyttjade lite kontakter, svalde stoltheten och gick rakt över gatan och sökte nytt jobb. Fick det. Gick tillbaka och sade upp mig. Den känslan. Att se fittan (förlåt mitt språk) i ögonen och säga: Du, jag säger upp mig.

Att veta att jag gav lilla madamen ett helvete med stundande sommarschema och brist på mina kunskaper. För att när människan petat mig från min tjänst, tagit av mig lönetillägget jag blivit erbjuden, fått slängt i ansiktet hur de kunde anställt mig och hur dåligt jag passade för min tjänst....Då sitter hon på ett lönesamtal och höjer mig och min kompetens till skyarna!? Apa. 

Efter år av lovord från chefer vid samtal och komma till ett ställe där jag blir sågad för att...ja, inte gjort fel alls. Det tog knäcken på mig. Jag erkänner. Det är snart fyra år sedan. 

Jag lämnade det, gick över gatan till ett annat ormbo. Jesus i himmelen var hittar de alla inkompenenta chefer??? Den nya tidens chef som ska härska genom att söndra. Slå sönder personalgrupper och kapa arbetslusten vid knäna...Jag fick höra så mycket skit. Jag blev utsatt för så mycket skit. Jag var redan knäck och hade väldigt svårt att hantera den miljön. Jag bestämde mig. När min tjänst är slut börjar jag plugga. Vad som helst, jag måste härifrån. Jag dör. Själsligt och kroppsligt. Synd, för jag gillade jobbet, gillade många kollegor. Men jag slöt mig, släppte inte in nån. De tre som gjorde mitt år där till ett helvetet slutade. Precis när jag Inte orkade mer. Vem vet om det hänt tidigare kanske jag hade varit kvar. Ett kul jobb och en fast lön.

Just det här att erkänna vad jag varit med om, hur onte det gjort och hur svag det gjort mig. Det är skitjobbigt. Men det är så. Jag tappade tron på mig själv som arbetskamrat, kollega, människa, kvinna och mamma. Jag har mått så jävla dåligt!

Jag är en vänlig själ med skinn på näsan. Jag är tuff och sjävständig. Och väldigt känslig. 

Så nu sitter jag här, min första arbetslösa vecka och tycker det är helt ok. Jag har valt det själv. Jag har istället för att gå in i väggen och bli sjukskriven pluggat mig genom min svåra period. Jag har pluggat mig bort från magont och ångest. Jag är jävlar stolt!

Att stämpla en kort period skrämmer mig inte längre. Att gå tillbaka och må dåligt på ett ställe jag inte vill vara skrämmer mig mer. Tro mig när jag säger att det var en proccess att komma hit! Jag har drabbats av ont i magen, ångest, dåligt samvete och mindrevärdskomplex. Men nu har jag betämt att det är nog med det. 

Det löser sig. Funkar inte min plan tar jag plan b. Och jag säger inte aldrig...Jag kan behöva återvända till branschen, bara inte dit eller dit.

Jag har ett allvarligt problem! Jag knarkar resor över hela världen just nu! Jag har hittat såna bra resesaiter med så låga priser på hotell och eller flyg så man blir sjuk!

Här sitter jag med stämpling,som inte ens börjat än...Lika med lite inkomst. Vi har en lägenhet vi ska börja renovera. Vi har en vecka i fjällen att göra och ett tripp till Riga. Trots det, och trots brist på pengar sitter jag alltså ett par timmar varje dag och letar resor på nätet. 

Resor till när och fjärran. En-veckors solsemestrar, för bara oss två vuxna och hela familjen. Weekend resor till europeiska städer. Jag har hitills idag avverkat Skottland, Irland, Riga, Aten, Barcelona och Prag. Jag har kollat solresor till Halkidiki och Barca. 

Jag har slukat billiga flyg över hela världen på säkert fyra olika sidor. 

Jag blir toookig! Hjälp mig att sluta! Solen skiner, hemmet vill ha kärlek och det behövs handlas. Och jag drömmer om resor. Tolvstegs-avgiftning.

Jag ska utmana mig själv nu....Lätta på arslet och sätta igång!

Hur är det med att vara riktigt klok?? Är det att inse vad man vill och kan? Elller är det att sälla sig i ledet? Att göra det som krävs för att bli accepterad i livet...Är det att bita ihop och gå på jobbet för pengarna trots att det svider i magen? Eller är det att inse att det måste finnas något annat som får dig att må bättre?

Är det att vara politisk korrekt eller är det att gå sin egen väg? 

Hursom så är det vår igen. På allvar. Vägarna sopas,fåglarna kvittrar och jag njuter! Det är ljust. I mitt fall kommer klokhet med åldern ;) Jag har insett att fan vad beroende jag är av ljuset. Så mycket för den nattugglan och "svår och svart". Jag funderar t o m på att bleka håret ;)

Ljus vill jag ha och en rejäl skogspromenad. Funderar på vem jag ska lura med. Men först den där koppen kaffe. Och där såg jag att fönstren häruppe måste torkas! Men inte nu ;)

Morrn!

Det är banne mig vår! Det är ljust kl 6 och himmelen rodnar och brinner så vackert. Kaffet puttrar och påminner mig om att gå på toan ;) 

Igår skickade jag ett pinsamt mail. Men jag är tvungen. Det finns rekryterare som aldrig kommer ge mig en chans. Av privata skäl. Jag tror jag skulle göra detsamma. Så fungerar människan. Om inte hen kan ge mig en rättvis chans måste det finnas andra. Jag tänker inte låta mitt privatliv stå i vägen för mig. Eller mitt och mitt, det var ju faktiskt inte jag.

Jag beundrar sådan där människor som verkar vara så säkra på vad de vill och hur de ska komma dit. Ibland vet jag bara vad jag inte vill. Och det är ett stort steg i sig. Man måste ju börja någonstans.

Det är de små tingen i livet som är viktiga. Som att se himmelen brinna kl 6 en tisdagsmorgon. Att kliva upp och brygga kaffe halv 7 och få lite "egentid". Egentid är väl ett utskällt ord?? Jag är då bra på att sno åt mig det! Jag flyttar in i mitt inre rum. Sluter om. Bygger murar. Ja, jag vet, inte lätt att stå ut med. Men sån är jag.

Gomorron.

Ingen ska ju inte påstå att jag inte försöker. Det är måndag. Jag gör min plikt som arbetssökande: Jag söker jobb. Uppdaterar CV:n lite här och där. Mailar och ringer. Intyg fattas, uppgifter ska kompletteras. Att säka arbete och samtidigt göra allt annat är mer än ett heltidsjobb ;) Nä, jag gnäller inte, bara konstanterar. Faktum är att jag behöver något att göra.

Nästan vad som helst. Läget är som läget är. Det går inte att trolla med knäna.

Min sovmorgon uteblev.Men å andra sidan sov jag hela helgen. Förkyld.se. Sov två nätter lite uppallad och halvsittandes. Sjukt tungt att andas och täppt näsa. Idag vet jag inte hur jag mår då jag fortfarnade ligger med tv, dator och tele i sängen :). Det är soft. Jag känner bara att jag  måste ut och röra på mig. Luft i lungorna.

Och mer spännande än så blev det inte.

Hej!

Och en vecka sedan jag bloggade sist..Jag har inte hunnit! Eller idats. Eller haft lust eller nåt annat. Veckan har rullat på. Jag har tillbringat den i kuren i backen. Sålt liftkort och såna grejjer. Det är kul! Sökt jobb såklart. Och inte så mycket mer.

Förra helgen var myyysig! Fredagen bjöd på matlagning på hög nivå. Jag gjorde egen mjölfri och väldigt bra pajbotten. Tacopaj med egen tacokrydda! Jajamen, hur enkelt som helst och helt sockerfri. Köpt tacokrydda på påse innehåller en massa socker och anti-klumpmedel och såna grejjer. Och ska man vara ekonomisk så är det dyrt för den mängden "krydda". Vi tog steget för flera mander sen när vi började gör egen guacamole. Den man köper på burk, innehåller inte ens någon avokado, nästan. Och mixen är detsamma som med all färdig mix, tillsatser och kraffs! Nä, egen går så snabbt och blir så gott. Vi tar 2-4 avokado beroende på hur många som ska äta. Paprikapulver, lökpulver, vitlök, salt och peppar. Mixar det med några matskedar grekisk yoghurt, för krämigheten. Jammi.

Till dessert gjorde jag den sjuuukt goda kladdkakan jag snöat in på.

Recept:

• 200 gram choklad (jag använder aldrig block utan vanlig, gärna 100 gram ljus och 100 gram mörk)
• 200 gram smör
• 200 gram socker (jag tar hälften vanligt socker och hälften farin eller råsocker)
• 4 äggulor
• 4 äggvitor

Sätt ugnen på 175 grader.

Lägg bakpapper i botten på en springform (en sån med avtagbar kant) och smörj den.

Smält chokladen i vattenbad.

Smält ner smöret i chokladen.

Vispa äggulorna med hälften av sockret.

Blanda äggulesmeten med chokladsmöret.

Vispa vitor och resten av sockret till ett hårt skum.

Blanda ner äggviteskummet i smeten.

Grädda i 40.454 minuter.

Kakan sväller i ugnen och kollapsar när man tar ut den. Den ska vara ca 2 cm bara när den äts, så bli inte oroliga:)

Så god med grädde, bär eller/och nötter.

Lördagen då...Upp tidigt, iväg med barn, lämna pizzapengar, måla naglar och bussen till stan. In på boa för att köpa det dyrast vin jag betalat för i allafall, 249 kr för en flaska Amarone. Den avnjöt vi till mjuk, söt lakrits från Lakritsfabriken inköpt på Sundsvall Chocolat House. Sååå sjukt gott! Men innan det...

Så lekte vi flaschiga och beställde in en flaska champagne till lunch. Hur gött kändes inte det?? Väldigt gött kan jag lova! Och musslor såklart! Mer lyx till folket! Det var vår present och julklapp till varandra. Vi visste att vi skulle ha sviten den här helgen och bestämde oss för att då går vi all-in. Värt det? Ja!

Sviten då? Oj. Ja, bra. I stolek med en tvåa faktiskt. Stort vardagsrum, sovrum, badrum med två handfat och badkar, garderob, liten toa i hallen plus stor gardeob. In med ett minikök och jag flyttar in! Högst upp i huset, med små fönster i golvhöjd med utsikt över innergården. Ett fantastiskt rum! Som vi utnyttjade till max! Från 15 på eftermiddagen till strax innan 14 dagen efter. Eller, vi smet ut och åt middag på härliga Delecirano och sprang in en snabbis på Bishop´s såklart.

Två frukostar fick vi också! Tidig på rummet, med lite basic frulle och en kanna kaffe. Frukostbuffé lite senare med allt gott de har där, mmm.

Det där skulle vi lätt kunna göra om varje bröllopsdag. Dags att planera och börja spara till nästa år.

Svitens vardagsrum   Knaust berömda trapp 

Delecirano    

Den här helgen blir minst lika mysig! Tacokväll ikväll, Natt i Backen och resten av helgen slöööööa! Möta den för tidiga våren och bara vara.