Det lilla ordet som ger ångest. Det finns stress och så finns det stress. Stress över arbetet, stress över hemmet, stress över barnen, stress över förhållandet, stress över stressen och den senaste hälsostressen.

Jag har precis läst två kurser i psykologi. Det är det bästa jag gjort. Det skulle alla behöva göra. Jag har då fått en massa nya bekräftelser, jag har nickat så igenkännande. Både för egen del och för andra. Ordet förståelse har fått en annan innebörd.

Jag fick en liten inblick till varför vi är som vi är och gör som vi gör. Sjukt intressant. 

Jag valde att fördjupa mig i det som kallas psykodynamiska sjukdomar. Alltså de fysiska besvär vi får av stress. När kroppen fått nog och helt enkelt ger upp. Bara för att räkna upp några: Alla former av magproblem, sk IBS, migrän, psoriasis, ledvärk, huvudvärk från axlar och rygg, trötthet, sömnproblem och viss cancer.

Jag är en person som är stressad. Inombords. Den Inre Stressen. Jag arbetar hårt på att ställa mig utanför stressen. Jag vill inte ha dessa tankar mer. Men vad gör man när tankarna inte slutar fladdra? 

Någonstans måste jag börja. Så jag har börjat med att ta reda på vad som är viktigt. Vad är viktigt att göra idag? Jag skalar av alla "to-do-listor" och börjar med ett tomt blad. Jag skaffar mig rutiner. Jag äter rätt. Jag vill inte utsätta kroppen för gifter och på så sätt ännu mer inre stress. Jag tar ett steg i taget. Låter allt nytt sityta innan jag väljer att ta itu med något nytt.

Jag har en plan. Jag ska bli en harmonisk människa som luktar på blommorna, välkomnar varje ny årstid, jag ska fortsätta tycka och tänka och sluta bry mig om vad andra tycker om det, jag ska säga ja till det som är roligt och nej till det som inte passar just då. Tänk att det ska ta 42 år nästan ;) 

Nu ska jag helt stressfritt tvätta, planera fjällen, ta en promenad, hitta på och göra middag. 

Jag ska välsigna ljuset och det faktum att jag somnar som klubbad och faktiskt vaknar som en levande människa av kött och blod, inte zombie. Jag ska vara nöjd med de beslut jag tar och att resan mot inre frid är tagen.