Om vad som betyder något här i livet. Idag var en sådan dag. Jag var inte sugen på att göra något vettigt alls idag. Så efter att ha suttit i sängen och tänkt på allt det där jag borde börjat med, borde gjort och skulle ha behövt...Ja ni förstår...Jag gav upp och surfade mig genom förmiddagen. Skakade liv i kroppen och tog en promenad när ändå bilen måste flyttas. Böter vill vi inte ha nu!

Jag släpade mig runt min lilla runda, eller inte, det gick raskt idag! Mitt konstiga halsonda är nästan borta, jag hade en pluggfri dag. Jag tror det kallas återhämtning.

Hursomhelst, under min promenad tänkte jag på att det är snart min andra bröllopsdag. Så för tre år sedan hade jag precis börjat lära känna den som skulle bli min man. Det trodde jag aldrig! Jag minns hur trevande det var...Hur mycket te och kaffe vi drack. Hur mycket vi pratade.

Hur fåniga vi var;) För hur fåniga är inte nykära vuxna??!! Fjortisfasoner i gamla kroppar...De här tre åren borde varit de absolut lättaste och bästa åren i mitt liv. Och det har det varit, oftast. Det har även varit kantat av så mycket svek, skitsnack och prövningar. Jag har tvivlat och tvekat. På allt utom min familj!

Nu sitter jag på sovrumsgolvet, spelarMelodifestivallåtar på hög volym, jag har fuldansat och gråtit. Jag är konstig! Jag kan stå och tokdansa sådär fult man bara gör när man är helt själv hemma...jag är glad och lycklig. Jag älska verkligen dessa gamla godingar! Och mitt i allt börjar jag gråta! Gråta över idiotiska människor som gör andra illa. Som gjort mig illa. Och framför allt mina kära.

Efter ett par minuters dans och gråt. Ja, jag fortsatte såklart dansa och sjunga till Nick Borgens We are all the winners...Jag är ju kvinna och kan göra två saker samtidigt;) Eller det var väl fler...Jag dansade, sjöng, grät och tänkte. Det är multitaska det!

Jo just, efter de minuterna torkade jag tårarna, sminkade på ett ensikte och tänkte att nu är det nog! Jag har det så bra! Varför ska andra pärhjärnor få mig att tro och känna mig sämre??? Jag har världens bästa karl! Världens bästa familj! 

Jag har hittat min partner in crime! Vi har kul. Alltid. Även när vi har tråkigt på en trist tisdag, har vi kul! 

Så, från och med nu ska jag sluta älta svek, skitsnack och knäppa människor. Jag ska slå mig fri på allt negativt. Det innebär att människor jag tycker om ryker från fejjan. För jag vill inte se den kontakt de har med de jag inte vill ha med att göra. Förlåt mig för det, men jag skyddar mitt hjärta. Mitt hjärta lider av att vi har brutit. Det är mångårig vänskap. Och det gör ont. Hela min ungdom, allt som hänt mig sedan jag var femton, var du med i. Du var delaktig i fyllor, killar, gråt, glädje, barnafödande, partnerbyten, gräl, tröst och hela livet. Jag pallar inte att du vänt mig ryggen. Och att du fortsätter göra de saker vi började med, med andra. 

lånar ett uttryck från en vän på just fejjan :Sinnesro. Det ska jag skaffa mig. Namaste!