Ny dag, torsdag.

Min rygg känner av yogan :) Det var intressant och skönt. Jag ska bara komma över det där med att jag tycker det är lite löjligt med mantran som ska mumlas... Det ger sig.

Jag blev toksnorig och brottades med känslan av pinsamhet att resa sig upp under mediationen och gå och fräsa näsan...Så jag satt kvar och snörvlade. Om det var någon process som satte igång när man öppnade upp kanalerna eller bara det faktum att jag känner av pollenhelvetet i år, mer än på flera år:(

Vi var dumma nog att skaffa katter i höstas. Jag vet att jag inte tål dem, men det var värt ett försök. Funkade inte. Att jag mått bra i flera år är ju just det att jag inte haft katt. Hursom så satte de igång känsligheten för allt: damm, parfym, andra djur och nu pollen. Jag motar Olle i grind och trycker i mig tabletter morgon och kväll, sköljer näsan med koksalt och ber en bön. Nä, jag ber inte. Anti-Krist ;)

En parantes: Bränt kaffe är inte gott. Och så blire när jag sitter här, jag glömmer tid och rum :) Det är lugnt och skönt, påsklov, varav en del sover och en del är väl vaken...Jag týcker jag hör rörelser på övre plan.

Dagens mål: Att anstränga mig till att göra ingenting. Att inte planera är det svåraste då hela vårt liv består av planerande. Hur gör man liksom??? Jag följer min plan, att stiga upp när hunden börjar röra på sig. Vilket är runt 9, halv 10, underbar hund! Jag kliver upp, tar tabletterna, slår på bryggen, tar ut doggen på första pinkrundan på tolv timmar, ja han är en slögris ;), sedan dricker jag kaffe framför den bärbara ( rensar inkorgen, kolla fejjan, bloggar, läser andras bloggar, stänger ute bruset jag inte vill se och sedan ser jag vart landet ligger.)

Idag ska jag betala räkningarna. Tvinga sonen att ta tvätten. Ta ut doggen till skogen så att han får springa av sig. Ja, det ser bra ut. Jag undviker soffan stenhårt. Först tre veckorna bodde jag i den och såg att fördummande amerikanska reality-såpor om alla dessa plastiga fruar med för mycket tid, förr mycket pengar och för lite vett ;) Fast jag saknar dem! De får mitt liv att verka vara mindre komplicerat. Ha!

En sak kan jag säga: Det skjuts för lite! Det finns alldeles för många dumma människor. Vi människor är dumma. Så mycket hjärna och så lite vett. Så mycket ego så lite empati.

Love & Peace