Senaste inläggen

Av Veronica - 3 maj 2016 12:35

Mmmm att vara vuxen är att göra vad fan man vill!Eller....Mnja. Ibland så. Efter att kulorna rullat in, disken är diskad och tvätten tvättad, typ.


Idag har jag gjort en massa göra-vad-fan-jag-vill-saker! Sovmorgon. Egen liten prommis utan hund. Chilla på altanen med hund och son. Poppa lite musik för grannskapet och myst.


Nu sätter jag igång med lite sysslor. För att jag vill, inte måste. 


Men jag är så splittrad! Jag vill sätta igång! Med uteplatsen, balkongen, hallen och badrummet! Nu! Värderingen på lägenheten gick inte så bra tyckte jag. Jag  tyckte de värderade den för lågt. Men. Vi kan ändå låna det vi tänkte för att göra det vi tänkte.


Och då vill jag gör det nu! 


Men nä, idag ska jag tvätta lite. Gå upp och ta de sista julkartongerna i förrådet så att de inte behöver stå tio flyttkartonger i tv-rummet hur länge som helst till... Fast det är så mördande tråkigt...Och det påminner mig om att köpa fler galgar till garderoben däruppe...


Lite utrensat fick vi iallafall: Ungdomsgården hämtade två-sits soffan från Majas rum och två påsar med diverse gardiner och löpare. Rensa!!


Och på fredag ska jag dricka bubbel med grannen! Woop woop! Så innan dess vill jag ha golvet oljat och infran uppsatt ;) Blink-blink!


Min plan är att börja olja ikväll så det blir bra det. Och åka och köpa infra och penseer imorgon, blink-blink ;)


Igår hade jag en motionsdag utan dess like: Yoga, timlångs prommis med hunden på dagen och en timme på kvällen med karln och min övningar på toa golvet. Armhäv, sit-ups, planka och benböj. Och så satt jag en timme hos min stackars kurator...Det var väl därför jag var så trött imorse :)


Solen gick i moln och det var startskottet till att tuffa igång dagen :) Nu jävlar ska jag upp!


Love & Peace

Av Veronica - 2 maj 2016 11:44

Att fastna i en tankevurpa...Vad är det? Jo, det är när man som jag ligger i soffan på kvällen och ser på tv eller film och helt enkelt börjar tänka på att: Jag vill möblera om i tv-rummet. Jag vill måla om vitrinskåpet och skänken. Men nu kan jag inte det. För att jag inte orkar. Men jag vill ha det gjort för det kryper i mig när jag ser det svarta trät. Men nä, vi har bestämt att nu ska pengarna gå till annat så det blir ingen färg. Och vart ska jag hålla till? Hunden? Var ska hunden vara? Då måste jag planera in en kväll då jag ber karln åka iväg med hunden. Tänk om jag inte känner för det den kvällen? Tänk om jag bara hinne måla lite? Var ska grejerna ligga då? 


Klassiker. Och det slutar alltid med att jag blundar och skiter i det och sedan ligger jag där likadant lite senare...


Tankevurpa 2: Jag ligger i sängen. Nyvaken och funderar på vad jag ska göra idag. I vilken ordning jag ska gör det. Om jag går upp och bokar tid i tvättstugan innan jag går ut med hunden så hinner jag äta frulle innan jag går upp med tvätten eller så slänger jag i tvätten först och frullar sedan. Eller så ligger jag kvar en stund och chansar på en senare tid. Till slut kliver jag upp, inser att det finns ingen tid och då är jag så slutkörd mentalt att lusten att göra någonting inne, hemma är borta.


Tankevurpa 3: Jag har bilen och några ärenden att uträtta...var börjar jag? Om jag åker till apoteket först så kan jag gå och posta brevet, hämta paketet och handla på samma gång. Eller så åker jag och handlar där först och sedan postar brevet, hämtar paketet och tar apoteket sist. Och ska jag åka och handla vill jag duscha först och då är det lika bra att ta promenaden före så duschar jag sen. Men då kommer jag iväg så sent att det blir knasigt att åka hem bara för att vända då jag ska vara där på det tredje stället en viss tid. Då väntar jag och så kan jag börja vika kläder istället. Och då hinner jag bara vika hälften för tv kom emellan och jag hann ingen promenad eller dusch. Med andan i halsen hinner jag allt utom paketet och apoteket för det var sån jävla kö. Åker på mötet stressad och irri för då vet jag att jag måste ta det jag inte hann på vägen tillbaka och då vill jag helst bara hem...


Tankevurpa 4: Jag är ledig och vill helst sitta i solen hela dagen. Men jag måste damma av därute, ta ut vatten, hitta boken, var är brillorna, jag måste ringa, vika klart tvätten...Fan hann bara en halvtimme i solen innan molnhelvetet kom.


Tankevurpa 5: Det kommer en högtidsdag/student/semester. Om ett och ett halvt år. Det tänker jag på. Hur lägger vi upp det? Kommer vi ha råd? Om vi lägger undan si och så mycket så fixar det sig. Om inte? Vad gör vi då? Om det är så här nu hur ska det vara då?


Sånt här fyller mina tankar. Under 90 % av mitt liv kan jag hantera det. Och det blir bättre. Jag arbetar aktivt på det. Och det finns ingen logik i det alls. Helt utan anledning. Men jag snurrar in mig i utmattande kontrolltankar helt i onödan. Det för inte med sig något gott alls. Jag blir bara trött, stressad och irriterad. Frustrerad och maktlös. Till ingen nytta alls.


När jag hör mig själv berätta om det för någon så hör jag själv hur puckat det är. Hur idiotiskt det är. Meningslöst. 


Nä nu jävlar! Ta kontrollen över livet, hjärnan och paniken! Och glöm för fan inte att andas! Varje dag, varje minut. 



Av Veronica - 2 maj 2016 07:04

Eller morgonblues...Det är så synd om mig som är uppe nu...Jag sitter här bara för att jag inte ska somna innan jag åker på yogan. Helst av allt vill jag krypa ner under täcket de 45 minuter jag kan ligga där. Fast då vet jag att jag kommer vara mer död än nu. För då kommer jag vara mosigare än nu. För att då kommer jag ligga i halvslummer, helspänn och på aga. Slumrar, kolla klockan och räkna minuter innan jag måste kliva upp.

 

Och nu kom jag på att jag ska direkt till kuratorn efteråt. Ja just! Tur jag kom på det...Det innebär att snoopen måste ut en snabbis till innan jag drar.

 

Detta blir en lååång dag. 

 

Dessutom har jag onte i magen. Mens. Ont och en jävla massa blod. Svullen som få. Lägg till att jag mulade chirra och snorra igår. I hate myself! Bara för att jag inte ätit godsaker i helgen så var jag tvungen att åka och handla lite bara för att. Herregud! Hade jag varit utan kunde jag väl fortsätta.

 

En vecka kvar på sjukskrivningen. 

 

Och det här duger inte. Tjopp tjopp, ut med hunden och gå på toan.

 

Love & Peace

Av Veronica - 29 april 2016 10:34

Vilken vecka! Vad jag har dippat! Och vilken klump jag haft i magen. En stenhård klump som jag inte kunnat andats bort. 

 

Varför? Rent krasst hade jag inte koll på pengarna i måndags. Det var osäkert när sjukpenningen skulle komma. Får jag Afa? Hur kommer maj att bli? 

 

Och då ska vi återigen komma i håg att vi har bra ekonomi. Vi har sparade pengar, pensionsspar och ingen kronofogde i hasorna. Lååångt ifrån.

 

Men jag har massor av roliga saker jag vill göra. Jag vill inte snåla mer. Snacka om resonera som en snorunge! Japp! 

 

Jobbet har oxå oroat mig. Inte för att jag inte vill dit, för det vill jag. Men hur och när? Och idag drar jag en lättnandes suck. Alt fixat. Läkaren är kontaktad, Försäkringskassan likaså och papper på g. Det flyyyter.

 

Det här med att vara sjuk...Eller utmattad. Eller ha brutit ihop. Det är ingen dans på rosor. Jag har stängt av allt jobbigt. Jag avbokade allt som hade med tandläkare och sjukhus att göra. Jag pallade inte. Jag får se när jag tar itu med det.

 

Lite grämer det mig att jag inte fixade att ta mig till kirurgen och göra den där gå-ner-i-magen-grejen. Min nya läkare är den första som remitterat mig dit med mina magbesvär och jag är tacksam. Men alldeles för klen, skör och skakig för att ta mig dit. Dessutom drog jag på mig en envis hosta och då vill inte jag ligga med nåt jävla rör i munnen och kamera i strupen. Tack men nej tack.

 

Jag hoppas på förståelse. Och om inte, nähä. Jag ska vara ärlig och säga som det är: Jag fixade det inte men vill göra det senare.

 

Skolan är oxå ngt jag skitit i. Jag har tjafsat och sprungit på möten hela högstadiet och nu tog luften slut. När det behövdes som mest kanske. Jag föll på mållinjen och det ska jag be om förlåt för.

 

Så min vecka har varit bajs. Ändå har den haft sina ljusglimtar:) Trevlig lunch, härliga promenader och energi till att städa. Jo, och min kvällsgympa på toagolvet! Varför där?? Jo, för där får jag vari fred. I fred för folk och fä. Och det fungerar så pass bra att jag gett mig träningsvärk. Lite gör stor nytta:)

 

Nu är det i alla fall fredag. Jag ska avsluta lite lösa trådar och ta av offerkoftan. Det är inget synd om mig. Alls.

 

Jag ska bara säga som det är, som jag känner och hur jag upplever saker och ting, när de dyker upp. Aldrig mer vara tyst. Stänga ner de inre rösterna som inte är ngt att ha.

 

Kärlek & Fred

 

 

Av Veronica - 28 april 2016 09:29

Och snart Sista april...Valborg. Med brasa, glögg, raketer( eller smällare eller vad som nu är tillåtet, jag har ingen koll...), god mat och fylla.

 

Sent ska den late vakna men det är bara de senaste åren som jag inte gått på eller vill hitta på baluns på Valborg. Jag har stora barn som besöker brasan själv, om de vill. Jag är bara glad att slippa frysa:) Jag får sitta hemma och värma mig några år innan jag går med barnbarn. 

 

I år vill jag bara vara hemma, äta gott och dricka gott. En flaska cava och några smaskiga ale. Något gott från grillen och sötpotatis. Jag älskar sötpotatis! Sjukt gott till allt. Jammi.

 

Ska bara bestämma mig för vad som ska läggas på grillen. Gris, kyckling eller nöt??? 

 

Synd att det inte är säsong för jordgubbar! Jag låg i sängen och gruvade mig för att kliva upp och blev toksugen på söta gubbar. Gärna i choklad till cavan ;)

 

Jag dricker lite mer kaffe och klurar på dagens mat istället. Och gruvar mig för att sprätta banden på packen flyttkartonger som ska användas till skrubben uppen. Den där skrubben. Den där jävla skrubben som är belamrad och som vi röjt ur en gång om året sedan vi flyttade hit...Och som vi förmodligen kommer att röja ur en gång om året så länge vi bor kvar. Ni vet den där skrubben där allt hamnar på väg någon annastans. Har man plats hamstrar man prylar. As simple as that.

 

Jag är inne i ett städflow nu. Till familjens stora glädje ;) Igår slet jag ut allt från lillrummet, extrarummet, gästrummet eller vad vi ska kalla det. Bråterummet låter bäst. Men nu så är det fint där:) Blommor i fönstret, nya gardiner, renbäddat och skurat. 

 

Äldsta "barnet" i familjen är på väg hem och så som det såg ut i det rummet i julas...Nu är det trivsammare för vår student på annan ort:)

 

Nu har jag mulat i mig 4 rågrut med diverse pålägg, två koppar kaffe så det börjar väl bli dags att gå upp, öppna dörren, titta in, svära en lång ramsa som går ut på att aldrig låta det bli så där igen...

 

Love and Peace

Av Veronica - 27 april 2016 06:51

Igår visade jag återigen vad som stressar upp mig till max. Pengar. När det gäller pengar och ekonomi är jag ett kontrollfreak.

 

Jag hör till de människor som får lite panik varje dag när jag ser pengarna minska. Trots att vi budgeterat och har alla penga som ska förbukas på ett konto. Trots det så får jag som sagt panik. För varje gång jag handlar mat. Jag kan bli så dum att jag känner det som om hela världen rasar för att toapapperet är slut och jag måste åka och handla.

 

Och då ska man komma ihåg att vi har det bra. Vi har en väldigt hållbar ekonomi. Det är bara min hjärna som ställer till det. 

 

Jag är en sån människa som redan nu ligger och tänker på och stressar upp mig för kommande studenter, resor och klädköp. Trots att vissa saker ligger åååår framåt.

 

Helt vansinnigt! Såklart. Så jag har bestämt att just det ska jag ta upp nästa gång med min stackars kurator. Man får hoppas att hon har fler patienter som slår knut på sig själv without no reason;)

 

En annan sak som stressar mig är bilkörning. I stan. Och på okänd ort. Jag har länge känt det, bara inte erkänt det. Så är det. Jag får lite lätt panik av att köra istan. Så vad gör jag? Undviker det såklart. Jag planerar alltid min körning där. Parkerar alltid på Norrmalm, i P-huset, Fisktorget eller möjligen på Köpmangatan, vid järnvägen eller GA-kyrkan. Så var det sagt och gjort. Jag erkänner att jag inte fixar stadskörning. 

 

En annan sak med bilkörning...Det är få personer jag kan ha på passagerar sidan och ändå vara avslappnad och köra bra. På något sätt sitter jag bara och väntar på att någon ska anmärka på eller skälla på mig. Varför vet jag inte. Jag är en lugn och sansad bilförare med hyfsad olycksstatistik. Men jag är ändå livrädd att köra på någon! 

 

Jag får alltid panik och lättare ångest varje vår. När kläderna ska av. Jag blir lika besviken varje år att jag inte fixat att få bort överflödskilona. Trots att jag är nöjd med en hel del när det gäller mig själv och mitt utseende så lider jag av att jag tror att folk dömmer mig för att jag är lite slapp och dallrig. Trots att jag vet att jag rör på mig och äter 80 % rätt så är jag rädd att uppfattas som lat och utan karaktär.

 

Mänskliga och kvinnliga tankar. Och det trots att jag vet och tycker att man inte behöver vara smal för att må bra. Jag vet att jag fixar halvmilen, jag vet att jag är förvånatsvärt smidig och rörlig för en dam på snart 44.

 

Trots det. Och jag har inte viljan, orken eller karaktären att späka av mig dessa tio kilon. Nä. Jag älskar mat, godsaker och vin. Ale och chips. Fin choklad. Korvar, lufttorkad skinka och ost.

 

Jag är en latgris som inte sprätter upp kl 5 för att hinna en PW innan frulle, jobbet och gymmet. Jag kan däremot känna ett hat, glögande hat till de som genetiskt föddes med löparskorna på 24/7. De slanka, finlemmade som allt ser bra ut på. Fuck er!

 

Det var ett axplock av alla mina negativa tankar som sätter käppar i hjulen och som gör mig till en stressad spiral.

 

Jag ska jobba på dem. 

 

Ett steg är att erkänna dem trots att de är pinsamma.

 

Love & Peace.

Av Veronica - 26 april 2016 08:54

Välkommen tråkiga tisdag. Jag vaknade seg och trött. Somnade sent efter hektisk dag. Min illusion att köra karln till jobbet imorse med föll liksom redan vid första tanken. Tur han är snäll och hämtar mig sedan ;)

 

Jag har lunchdate på stan. 

 

Och innan det ska jag bli av med mitt dåliga humör. Jag är grinig. På allt och alla känns det som. Jag börjar bli irriterad på allt jag ser bör göras och tanken på allt jag vill göra. Så det är dags att göra något åt det. Avverka en sak i taget. 

 

Igår var jag på nytt pass på yogan. Lite intensivare och lika bra! Så bra att jag går även på fredag och på måndag. Jag ska mjölka frikortet;)

 

Och det påminner mig om att gå in på forsakringskassan.se för att se om det kommer ett litet bidrag därifrån inom snar framtid för ev köp av klippkort på badet.

 

I kombination med yogan ska jag simma. I bara en månad så det ska gå. Jag planerade lite löst igår hur jag ska skapa en någotsånär stressfri vardag där det finns ork och plats för mig. Två eftermiddagar lagar jag inte mat utan gör det jag vill. Det ska veckohandlas, planeras och checkas. Allt för att inte skapa denna jävla stress.

 

För en del är det ingen match att åka hem från jobbet, handla påvägen, komma hem och laga mat och sedan dra vidare på allehanda äventyr och aktiviteter. 

 

För mig är det rena döden ibland. Jag skapar en stress som inte finns. Inte alltid, men det händer. Och har jag börjat finns inget slut.

 

Det är tur att allt det här händer denna ljusa årstid när det mesta känns lättare. Jag har aldrig varit så beroende av dagljus som nu. Jag som älskat mörker och varit nattmänniska uppskattar mornar. Dock inte före 8;)

 

När jag under alla år inom konfektion och skönhet arbetade skift tror jag bidrog till att inte vara så känslig för dygnsrytmen. Jag hade ju mina sovmornar och lediga dagar med dadsljus. Att jobba femdagars vecka med tidiga mornar gör väl att jag hittat nån rytm som gör mig trött helt enkelt. På tider jag inte varit det tidigare.

 

Och hur i helvete ska vi få hunden att inte sova med oss??? Vi får inte sova med bökstöket i samma säng...Det får bli en senare fråga.

 

Nu ska jag ladda för en liten tur med  hunden. Sedan ska jag piffa lite hår och make-up. Hoppas på att humöret svänger och jag orkar dra ut karln på promenad med snoopen i eftermiddag. Inte hamna i soffan och tomglo på skit och surfa runt, samtidigt. 

 

I want something to happen. Helt enkelt. Jag vill komma igång. Leva. Andas. Känna. Orka.

 

Love & Peace

 

Av Veronica - 25 april 2016 09:59

Nu har jag min bästa tid. Det är bara jag hemma. och så hunden såklart! Men han är pinkad och leker med Kongen nu så jag sitter allena i köket och lyssnar på fläkten och bryggen. Kaffe och äggmackor blire sanrt. För kvinnan i farten...

 

För kvinnan som gick upp halv sex, sminkade sig, klädde på sig, och lade sig i sängen med koppen kaffe. Ny period i livet. Upp med tuppen och vänd på dygnet.

 

Jag har ju anmält mig till morgonyogan så ska jag gå på den måste jag ha bilen, och ska jag ha bilen måste jag skjutsa karln. Gick bra. Idag:) Imorgon får vi se;)

 

Jag passade på att socialisera mig på jobbet när jag ändå var på vägen liksom. Det gick också bra:) Jag har saknat mina kollegor och de såg ut att saknat mig med. Hoppas jag.

 

Möte på g och jobbstart snart. Känns skitbra! Jag vill verkligen jobba igen. 

 

Värderingen klar, möte med banken väntar och vi var på inspirationsrunda på Ikea igår. Då är det bara lusten att jobba som fattas;)

 

Badrum, hall och utekök.

 

Har man inte att göra så skaffar man sig.

 

Love & Peace.

Skapa flashcards