Senaste inläggen

Av Veronica Winbladh - 17 maj 2016 13:11

Jag började nyss på ett inlägg som raderas vid nå knas...


Och orka skriva samma igen! Näpp! Jag är alldeles för snabb på tangenterna;) Och alldeles för snabb i tanken.


Och det ställer till det. För jag vill så mycket, tänker så mycket och planerar så mycket. Som sagt det ställer till det.


Att försöka att inte stressa upp sig är stressande i sig. Och min hjärna känner ingen skillnad på den "positiva" stressen, som jag hanterar väldigt bra i normala fall, och den negativa stressen. Allt som den regristrerar är stress. Den hanterar all stress lika och slår ut minnet.


Nu har jag post-it lappat allt inför morgondagen på jobbet. Och jag ska post-it lappa hela mitt liv hädanefter! 


Det är svårt att förklara att ett mess, ett mail eller en fråga kan sabotera en hel dag. Jag får se upp med min ilska mot oskyldiga...För jag blir sjukt irriterad på folk som bara pratar med mig. Jag måste bli stenhård och säga nej, nej och nej. Jag som är så hjälpsam och pedagogisk i vanliga fall ;)


Ja, ja, vad är en bal på slottet...Nu andas jag, sätter delmål för dagen och koncentrear mig på det kuliga.


Jag har blivit en jävel på att skriva upp allt och anv kalendern i mobilen...Jag litar inte längre på mig själv och så kan jag släppa det när jag fått det på pränt så ligger det inte och pyr i pannloben...


Nu ska jag hasta upp i tvättstugan och slänga in alla handdukar i torktumlaren och sen raka vägen till soffan! Listan på vad ungarna ska göra när de kommer hem är klar;)


Sofftid innan familjen ramlar in är nödvändig. Precis som tiden vid bloggen. När tankarna lämnat fingrarna och hamnat svart på vitt kan jag släppa lite på min inre dialog...(jag och mina röster;))


Love, Peace och ett litet långfinger. För att jag kan!



ANNONS
Av Veronica Winbladh - 16 maj 2016 12:21

Jag har ett sjukt sug efter ris nu! Visste jag inte bättre så skulle man kunna tro jag var gravid ;)

 

Det är jag inte! Så slipper vi spekulationer om det. Det är väl nåt som kroppen behöver...eller hjärnan. Eller hjärnan hör väl till kroppen:) Hursom så äter jag det för tredje dagen. 

 

Sjukt grinig är jag iallafall! Det behöver ingen spekulera i! Alltså människor! Människor är CP och hela världen är CP, för att sno en väns ord;)

 

Och nä, jag driver inte med CP. Det är uttryck så det behöver ingen suga upp i näsan och vara politiskt korrekt. Jag råkade en gång kommentera ett inlägg på Facebook på nån sån där ordspråkssida ang kärlek: Jag skrev att appropå att kärleken är blind, nä den är både döv och lite lätt förståndshandikappad. Oj oj oj! Snacka om nerskriven. Jag vet att man inte ska skämta om eller göra narr av andra och det gjorde jag inte heller, det är och var ett uttryck.

 

Människor. Människor. De är fan till för att irritera mig idag. Pulvermos och puckon! Och nä, jag lämnar inte ut någon så jag skriver kryptiskt! Ha! Sug på den ni!

 

Idag har jag varit vaken tidigt, jobbat mina timmar och borde vara sopslut...men inte då! IRRITERAD! Det som är bra med att vara lite irri och grinig är att saker går liksom så mycket lättare. De går av bara farten. Så ett ord fel av fel person nu och jag lovar....Att det smäller, exploderar och tjongar! 

 

PUCKON!

 

Annars då? Jomen lugnt. Helgen var lugn. Jag tog bara långa promenader med hund och gubbe. Snaskade gorra och sov i soffan. Lugnt och skönt. Inte en droppe alkohol. Tror jag överdoserade förra helgen ;)

 

Och nu då? Jag ska slänga in två maskiner tvätt och sedan slänga mig i soffan. 

 

Idag är det inget "Love & Peace"-tjafs, idag är det långfinger! 

 

 

 

 

 

 

ANNONS
Av Veronica Winbladh - 13 maj 2016 14:16

Det här med fredagen den 13:e liksom...Äh, jag lägger nycklar på bordet, går under stegar och krossar speglar. Och det har väl gått bra;)


Nä, här har vi en lugn dag. Jag har jobbat mina timmar, rastat hunden och dotter och inte så mycket mer. Och det ska jag fortsätta med. Jag ska gör en enkel middag, ta en öl, sitta i soffan och våga vägra joxa.


Tre dagar på jobbet...Hur känns det då? Ja, det känns. Jag blir jättetrött och jag faller in i gamla fräsiga vanor ;)


Jag är glad över att jobba. Det känns lite nu i början bara. Och det har jag räknat med. Vi tar en dag i taget...


Det jag sak jobba på är mitt selektiva minne...Jag går på halvfart. På riktigt. Det är lite scary och lite jobbigt. Och inte mycket jag kan gör annat än skriva upp det som är viktigt och vara ärlig.


Igår utmanade jag mig själv rejält. Arbetade mina timmar...åkte hem, tog ut hunden, drack kaffe med kidsen i solen...Och sedan: Förberedde grillmiddag för tio pers! 2 sorters grillspett, 2 gratänger, chokladmousse och maränger. Det ni! När det blev lite mycket så gick jag ut med ett glas vatten och en banan. Andades med magen och sade som det var. Enkelt. 


Jag lär mig. Jag är en duktig kicka ;)


Ibland är det bra att vara duktig kicka. På rätt sätt. 


Imorgon blire långprommis och bowling.


Tjing tjong kortkalsong!



Av Veronica Winbladh - 11 maj 2016 10:57

Häpp, så var den här :) Förts dagen på jobbet. Efter två månader i dvala. 

 

Först trodde jag inte att jag skulle palla två månader hemma, sedan trodde jag inte jag skulle vilja/kunna jobba efter två månader...

 

Men saker hinner hända fort och snabbt. Och tur är väl det! Ja, det var. Skönt och kändes som vanligt. Det rista är att flera kollegor har slutat...

 

Jag får väl hitta andra att terrorisera ;)

 

Nu ska jag lägga upp mina dagar så det finns utrymme för yoga, egen tid och avkoppling.

 

Nu ska jag dricka te och få spunk på hunden som gnäller och vill gå ut. Men nä, det får han inte! Han slet sig igår och fick stryk av en fräsig madame. Tur att det var han och inte hon. Hundfan! Bättre hake...Och husarrest.

 

Love and peace.

 

Och ja, jag tar det lugnt. Jag jobbar halvtid i maj.

Av Veronica Winbladh - 3 maj 2016 12:35

Mmmm att vara vuxen är att göra vad fan man vill!Eller....Mnja. Ibland så. Efter att kulorna rullat in, disken är diskad och tvätten tvättad, typ.


Idag har jag gjort en massa göra-vad-fan-jag-vill-saker! Sovmorgon. Egen liten prommis utan hund. Chilla på altanen med hund och son. Poppa lite musik för grannskapet och myst.


Nu sätter jag igång med lite sysslor. För att jag vill, inte måste. 


Men jag är så splittrad! Jag vill sätta igång! Med uteplatsen, balkongen, hallen och badrummet! Nu! Värderingen på lägenheten gick inte så bra tyckte jag. Jag  tyckte de värderade den för lågt. Men. Vi kan ändå låna det vi tänkte för att göra det vi tänkte.


Och då vill jag gör det nu! 


Men nä, idag ska jag tvätta lite. Gå upp och ta de sista julkartongerna i förrådet så att de inte behöver stå tio flyttkartonger i tv-rummet hur länge som helst till... Fast det är så mördande tråkigt...Och det påminner mig om att köpa fler galgar till garderoben däruppe...


Lite utrensat fick vi iallafall: Ungdomsgården hämtade två-sits soffan från Majas rum och två påsar med diverse gardiner och löpare. Rensa!!


Och på fredag ska jag dricka bubbel med grannen! Woop woop! Så innan dess vill jag ha golvet oljat och infran uppsatt ;) Blink-blink!


Min plan är att börja olja ikväll så det blir bra det. Och åka och köpa infra och penseer imorgon, blink-blink ;)


Igår hade jag en motionsdag utan dess like: Yoga, timlångs prommis med hunden på dagen och en timme på kvällen med karln och min övningar på toa golvet. Armhäv, sit-ups, planka och benböj. Och så satt jag en timme hos min stackars kurator...Det var väl därför jag var så trött imorse :)


Solen gick i moln och det var startskottet till att tuffa igång dagen :) Nu jävlar ska jag upp!


Love & Peace

Av Veronica Winbladh - 2 maj 2016 11:44

Att fastna i en tankevurpa...Vad är det? Jo, det är när man som jag ligger i soffan på kvällen och ser på tv eller film och helt enkelt börjar tänka på att: Jag vill möblera om i tv-rummet. Jag vill måla om vitrinskåpet och skänken. Men nu kan jag inte det. För att jag inte orkar. Men jag vill ha det gjort för det kryper i mig när jag ser det svarta trät. Men nä, vi har bestämt att nu ska pengarna gå till annat så det blir ingen färg. Och vart ska jag hålla till? Hunden? Var ska hunden vara? Då måste jag planera in en kväll då jag ber karln åka iväg med hunden. Tänk om jag inte känner för det den kvällen? Tänk om jag bara hinne måla lite? Var ska grejerna ligga då? 


Klassiker. Och det slutar alltid med att jag blundar och skiter i det och sedan ligger jag där likadant lite senare...


Tankevurpa 2: Jag ligger i sängen. Nyvaken och funderar på vad jag ska göra idag. I vilken ordning jag ska gör det. Om jag går upp och bokar tid i tvättstugan innan jag går ut med hunden så hinner jag äta frulle innan jag går upp med tvätten eller så slänger jag i tvätten först och frullar sedan. Eller så ligger jag kvar en stund och chansar på en senare tid. Till slut kliver jag upp, inser att det finns ingen tid och då är jag så slutkörd mentalt att lusten att göra någonting inne, hemma är borta.


Tankevurpa 3: Jag har bilen och några ärenden att uträtta...var börjar jag? Om jag åker till apoteket först så kan jag gå och posta brevet, hämta paketet och handla på samma gång. Eller så åker jag och handlar där först och sedan postar brevet, hämtar paketet och tar apoteket sist. Och ska jag åka och handla vill jag duscha först och då är det lika bra att ta promenaden före så duschar jag sen. Men då kommer jag iväg så sent att det blir knasigt att åka hem bara för att vända då jag ska vara där på det tredje stället en viss tid. Då väntar jag och så kan jag börja vika kläder istället. Och då hinner jag bara vika hälften för tv kom emellan och jag hann ingen promenad eller dusch. Med andan i halsen hinner jag allt utom paketet och apoteket för det var sån jävla kö. Åker på mötet stressad och irri för då vet jag att jag måste ta det jag inte hann på vägen tillbaka och då vill jag helst bara hem...


Tankevurpa 4: Jag är ledig och vill helst sitta i solen hela dagen. Men jag måste damma av därute, ta ut vatten, hitta boken, var är brillorna, jag måste ringa, vika klart tvätten...Fan hann bara en halvtimme i solen innan molnhelvetet kom.


Tankevurpa 5: Det kommer en högtidsdag/student/semester. Om ett och ett halvt år. Det tänker jag på. Hur lägger vi upp det? Kommer vi ha råd? Om vi lägger undan si och så mycket så fixar det sig. Om inte? Vad gör vi då? Om det är så här nu hur ska det vara då?


Sånt här fyller mina tankar. Under 90 % av mitt liv kan jag hantera det. Och det blir bättre. Jag arbetar aktivt på det. Och det finns ingen logik i det alls. Helt utan anledning. Men jag snurrar in mig i utmattande kontrolltankar helt i onödan. Det för inte med sig något gott alls. Jag blir bara trött, stressad och irriterad. Frustrerad och maktlös. Till ingen nytta alls.


När jag hör mig själv berätta om det för någon så hör jag själv hur puckat det är. Hur idiotiskt det är. Meningslöst. 


Nä nu jävlar! Ta kontrollen över livet, hjärnan och paniken! Och glöm för fan inte att andas! Varje dag, varje minut. 



Av Veronica Winbladh - 2 maj 2016 07:04

Eller morgonblues...Det är så synd om mig som är uppe nu...Jag sitter här bara för att jag inte ska somna innan jag åker på yogan. Helst av allt vill jag krypa ner under täcket de 45 minuter jag kan ligga där. Fast då vet jag att jag kommer vara mer död än nu. För då kommer jag vara mosigare än nu. För att då kommer jag ligga i halvslummer, helspänn och på aga. Slumrar, kolla klockan och räkna minuter innan jag måste kliva upp.

 

Och nu kom jag på att jag ska direkt till kuratorn efteråt. Ja just! Tur jag kom på det...Det innebär att snoopen måste ut en snabbis till innan jag drar.

 

Detta blir en lååång dag. 

 

Dessutom har jag onte i magen. Mens. Ont och en jävla massa blod. Svullen som få. Lägg till att jag mulade chirra och snorra igår. I hate myself! Bara för att jag inte ätit godsaker i helgen så var jag tvungen att åka och handla lite bara för att. Herregud! Hade jag varit utan kunde jag väl fortsätta.

 

En vecka kvar på sjukskrivningen. 

 

Och det här duger inte. Tjopp tjopp, ut med hunden och gå på toan.

 

Love & Peace

Av Veronica Winbladh - 29 april 2016 10:34

Vilken vecka! Vad jag har dippat! Och vilken klump jag haft i magen. En stenhård klump som jag inte kunnat andats bort. 

 

Varför? Rent krasst hade jag inte koll på pengarna i måndags. Det var osäkert när sjukpenningen skulle komma. Får jag Afa? Hur kommer maj att bli? 

 

Och då ska vi återigen komma i håg att vi har bra ekonomi. Vi har sparade pengar, pensionsspar och ingen kronofogde i hasorna. Lååångt ifrån.

 

Men jag har massor av roliga saker jag vill göra. Jag vill inte snåla mer. Snacka om resonera som en snorunge! Japp! 

 

Jobbet har oxå oroat mig. Inte för att jag inte vill dit, för det vill jag. Men hur och när? Och idag drar jag en lättnandes suck. Alt fixat. Läkaren är kontaktad, Försäkringskassan likaså och papper på g. Det flyyyter.

 

Det här med att vara sjuk...Eller utmattad. Eller ha brutit ihop. Det är ingen dans på rosor. Jag har stängt av allt jobbigt. Jag avbokade allt som hade med tandläkare och sjukhus att göra. Jag pallade inte. Jag får se när jag tar itu med det.

 

Lite grämer det mig att jag inte fixade att ta mig till kirurgen och göra den där gå-ner-i-magen-grejen. Min nya läkare är den första som remitterat mig dit med mina magbesvär och jag är tacksam. Men alldeles för klen, skör och skakig för att ta mig dit. Dessutom drog jag på mig en envis hosta och då vill inte jag ligga med nåt jävla rör i munnen och kamera i strupen. Tack men nej tack.

 

Jag hoppas på förståelse. Och om inte, nähä. Jag ska vara ärlig och säga som det är: Jag fixade det inte men vill göra det senare.

 

Skolan är oxå ngt jag skitit i. Jag har tjafsat och sprungit på möten hela högstadiet och nu tog luften slut. När det behövdes som mest kanske. Jag föll på mållinjen och det ska jag be om förlåt för.

 

Så min vecka har varit bajs. Ändå har den haft sina ljusglimtar:) Trevlig lunch, härliga promenader och energi till att städa. Jo, och min kvällsgympa på toagolvet! Varför där?? Jo, för där får jag vari fred. I fred för folk och fä. Och det fungerar så pass bra att jag gett mig träningsvärk. Lite gör stor nytta:)

 

Nu är det i alla fall fredag. Jag ska avsluta lite lösa trådar och ta av offerkoftan. Det är inget synd om mig. Alls.

 

Jag ska bara säga som det är, som jag känner och hur jag upplever saker och ting, när de dyker upp. Aldrig mer vara tyst. Stänga ner de inre rösterna som inte är ngt att ha.

 

Kärlek & Fred

 

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se