Hum hum....jag läste om nedsatt funktion i sköldkörteln o det var intressant. Det är mina symtom det. Så nu ska jag ringa vårdcentralen o be om ett prov. Men jag väntar till efter lunch. Nu ska jag värma upp fingrarna så jag kan skriva uppdrag. Jag är framme vid det sista denna kurs. 

En kurs kvar sen o sen ut i arbetslivet igen...Scary! Ja, fast jag har redan sökt en massa jobb. O ska fortsätta med det. 

Jag har även rensat livet. Tagit bort såna som får mig att må dåligt. O det var inget lätt beslut. Å andra sidan tackade de mig genom att blocka;) Att se bilder på nån påhittad idyll betackar jag mig för. 

Nu ska jag googla vidare innan väcka barn innan frunch...Skriva lite o inte fundera så mycket. Man kan ju bli deppig för mindre!

Hittils har väl inte året börjat så bra...Karln är sjuk, jag är trött o vädret är skit. Men jag lämnade mycket bakom mig där i elden på nyårsnatten. Jag skrev ner namn o orskaer på lappar o eldade dem. Det var en befrielse faktiskt. Jag var skeptisk. Men jag tror att det är själva förberedelsen o gesten som gör det enkelt att släppa.

Det påminner mig om en bok jag såg som jag ska låna. Om medberoende o hur man släpper det. Intressant.

Svammel svammel. Puss i ljumsken!

Nytt år, ny blogg. Jag har valt att låsa min gamla. För där har jag fått mina stalkers som jag inte mår så bra av att ha. Men det är väl så, har man åsikter så får man ta att andra inte delar dem. Jag väljer att inte ha med det att göra mer.

Jag försöker ännu förstå vad det är som gör att många andra får ha åsikter om mig, mitt beteende eller annat. O jag inte får ha det?

Kommer aldrig förstå. Jag brukar göra det mesta enligt regelboken men det brister såklart ändå.När andra inte beter sig.

Jag har ett behov av att lufta min atnkar. O det är ju just det det är. Tankar o känslor. Mina. O de som känner sig träffade ska göra adet oxå. Det är bara att deras reaktioner blir som man förväntar. Taggarna ut.

Ja, ja det är gammalt nu. Jag har rensat ut i livet o känner mig både lite ensam o naken. Men det går till sig. Jag vet att när känslan av overklighet lagt sig kommer det här att bli bra.

Jag utsätter mig inte längre för atts e vad de jag inte vill se vad de gör gör...Om ni fattar. 

Jag är inte en sån som inte kan vara med de som inte tycker som jag. Jag tycker om att vara med olika människor. Det handlar inte om det. Det handlar om att jag fått nog. Nog av att behöva lyssna på o stå ut med ord o saker som inte de andra behöver. "För att jag är så stark" Nä, jag är inte så stark.

Jag blir ledsen när folk ljuger om mig o ställer mig ett ljus som inte stämmer. Bara för att..??? Jag vet inte.

Jag har slagits för vänner i många år. Stått upp för deras utseende, sätt, barndom, pojkvänner ja allt. Jag har lyssnat, räknat med o funnits. Det betyder inget idag.

Bara för?? Att jag sade vad jag tyckte? Är det inte så människor o vänner ska kunna göra?

Ja jag vet inte. Jag vet bara att mitt liv är upp o ner. Jag vet oxå att jag landar på fötterna.

Jag vet att det finns andra vägar att gå. Jag läste precis ett sånt bra ordspråk: "Det krävs mod att öppna en dörr till det okända o ett ännu större mod att stänga en dörr till det redan kända."

Tack till alla er som inte dömer mig. Som ser männsikan bakom min retsamma fasad, som förstår att jag driver både med mig själv o med andra. Tack för positiva tankar o kommentarer.

Nytt år, ny blogg o erfarenheter.

Jag tar bort det som gör ont. Jag väljer att inte se det som sårar. Jag brände fem lappar i elden på nyår...Mitt liv, mitt hjärta, min sinnesro.

Måla! Alltså! Bara för att det är sista strykningen som ska på så är det precis som om arbetslusten avtar ju närmare botten man kommer i hinken...

Jag har bara utsidan kvar nu...Och ja, det blir snyggt och ja, jag vill ha det klart så jag ska ut snart igen. Jag vill bara sitta lite på arslet och dricka lite kaffe.

Det är inte lika tryckande därute idag. Sommarkänslan avtar lite , det skulle bli regn. Skönt! Värme och sol i all ära men det blir så jobbigt! Jag vill bara relaxaxa, drickla öl och poppa musik. Inte göra nytta.

Och det var precis vad vi gjorde i onsdags! Jag gick ut med hunden och kände värmen och vibbarna. KOmmer hem och då har grabbarna intagit solstolarna på ballis, poppandes och drickandes öl...En Facebookuppdatering senare så kom karln hem med en kasse öl. 

Det kändes busigt! Sittandes i varsin solstol kl 14 med en LongDrink, mmm.

Onsdagen var en mellandag för på torsdag körde vi järnet igen. Och nu sitter det där jävla insynsskyddet där! Snyggt och bra.

Det var en väldigt busig helg detta...Fredagsbubbel med jordiga gubbar i choklad med grannen och baluns på lokal på lördagen.

Massa skojigheter och arbete hela helgen. Jag känner mig som en människa igen. Eller jag känner mig som jag. Fokus på rätt saker och varva skoj med allvar så blire bra.

Lördagen var en skitbra dag. Jag slet som ett djur med bygget, slet i skogen på en långpromenad i hettan och avsluatde med mer bubbel och mingel i loungen. Bästa bygget ever!

Och jag hade på mig värsta blåsan. En svart spetsklänning som jag haft hängandes i garderoben i sex!!! år. Sex år! Och den är bara provad. Ett x antal ggr. Jag har inte velat ha den då jag tycker att magen syns för mycket...Det tog sex år att inse att fan, jag är snygg ändå. Hjärnspöken! Klänningen i kombo med Converse och liten tuff jacka, tumme upp. Jag kände mig snygg oxå. Sotig make-up, röda lockar och ett soligt humör.

Wow! 

Och om två dagar gör jag min första dag på jobbet efter två månader hemma. Oj, vilken resa, vilken smäll och vilken återkomst.

Nu när jag tittar i backspegeln så...vet jag inte riktig vad jag känner...bara att jag är glad att det är över.

Min vilja i kombo med kurator, yoga och magnesiumtabletter. 

Och att prata,vara ärlig och öppen. Våga säga till och ta itu med hjärnspökena. Face the fear. 

Lavv änd piis.