Måndagmorgon. Jag är trött. Så trött att Lillan fick ta bussen till skolan. Jag kämpar med att ögonen ska hållas så pass öppna och att hjärnan ska vara så pass med att det är lönt att slå upp boken och börja repetera.

Just nu är det bara mjölk i skallen. Då är det ingen idé att börja läsa eller repetera. 

Och jag gjorde ett stort misstag igår. Jag åt en delicatobboll. Big mistake. Snacka om ont i magen, uppblåst och diarré. Så det lägger jag på att-komma-ihåg-listan: Ät inte delicatobollar. 

Vad är det med det lilla ordet nej. Nej. Så svårt att förstå. Har vi föräldrar misslyckats så fatalt med att lära våra barn vad nej är? Jag vet vad nej är. Det är ett nej. Nej jag vill inte. Nej jag ska inte. Nej du får inte. Nej du ska inte.

Varför skär sig ett x antal unga tjejer sig själv varje dag? Jag vet inte. Anledningarna kan var hur många som helst. En bidragande orsak tror jag är att någonstans på vägen tappar de tron på sig själv som värdefull och något att ha. Varför? För att de inte blir sedda för det de är....För att de tror på vad deras vänner och bekanta skriver och säger till dem... Är det så enkelt som psykolog? Man tror helt enkelt på vad andra säger för att det upprepas tillräckligt många gånger. 

Mig veterligen finns det inga trettonåringar som prostituerar sig. Alltså, de är inte horor. Det värsta är ändå att de som kallar de horor är andra tjejer. Varför? Avundsjuka? Ja, i någon form. Kanske för att en kille tycker att hon den där andra är sötare...Eller för att en tjej tycker att hon är snäll?

Beter sig de så för att vi misslyckats med att stärka dem? Har vi lärt dem att får de inte det de vill på engång får de bete sig hursomhelst?

Jag vet bara en sak. Det är att jag är less. Jätteless. På alla tjafsande brudar. Less på föräldrar som, precis som jag ibland sopar det under mattan. För ibland tror jag inte att det går att göra något. Men ikväll insåg jag att, jo det går! Jag ska prata sönder alla de jag behöver. Jag tänker ringa upp varenda en som detta berör. Det får vara jobbigt och hopplöst. Men. Någon. Måste. Börja.

Och låt denna någon vara jag.

Jag är ändå så utskälld, utstött, bortvald och avskydd. För. Att. Jag. Inte. Håller. Tyst.

Ett liten checklista till alla töser därute med för mycket hormoner och dåligt självförtroende:

• Man behöver inte och kan inte älska alla. Men man ska respektera andra.
• Man kan inte och behöver inte vara älska eller omtyckt av alla. Men de ska respektera dig.
• Har man inget snällt att säga till någon, var tyst.
• Nej, alla hatar inte dig. De allra flesta vet inte ens om att du finns, de är för upptagna med att orora sig för sig själva.
• Alla kan inte se lika ut. Tack och lov. Du har massor av fina saker.
• Att vara sig själv är bättre än att vara som alla andra.
• Om inte du är snäll med dig själv kommer ingen annan att vara det heller.
• Prata med en vuxen. Det behöver inte vara mamma eller pappa. Men det bör vara någon som är snäll och har något vettigt att säga. Någon du litar på.
• Skäms inte för att du mår blä en dag. Det gör alla någon gång. Berätta det för någon istället.
• Skäms inte för att fråga pinsamma saker om killar, sex eller hår på konstiga ställen.
• Prata med kurator eller sjuksköterska på skolan. De kan massor om det mesta.
• Att vara ihop med någon bara för att man ska är inte bra. Man ska vara med någon man tycker om.
• Tro mig, killar är inte allt. Och vad de än säger, så vill de ha en tjej som är sig själv. 
• Om tio stycken på en dag säger att du är söt, tro dem!!!! Låt inte den enda som säger något annat få dig att tro det. 
• En del föräldrar fattar inget, så är det bara. De har glömt bort hur det är att vara ung. Då får du lära dem. Påminna dem lite.
• En del föräldrar fattar. 
• Och de mesta de gör, föräldrarna, gör de för att de älskar och bryr sig om dig. Även om de ibland gör det på fel sätt.
• En vuxen får aldrig vara dum med ett barn. Är de det, säg till, säg ifrån.
• Och det viktigaste av allt!!! Din kropp är din, ingen ska få göra saker med den som du inte vill. Kom ihåg det!!

Till vuxna!!!! Om ert barn berättar saker om andra barn, påstår att det sagt det och det....prata med det barnets föräldrar. Visa att ni bryr er. Era barn är precis som alla andra, säger också fula saker och beter sig ill. Jo, det är så. Det är alltid en som börjar, ja, men någon måste sluta. Visa barnen att ni tar de på allvar och är beradda att tala med med de vuxna. Barnen gör bara som de känner för...De har inte insikten om hur ont saker och ord gör. De har inte alltid vett. Gap, skrik och förbud hjälper dock inte mycket. Prata hjälper mer. 

Det är inte skolan och samhället som fostrar våra barn, det är vi. Attityder och värderingar får de hemma. Vi är deras första förebilder. De gör som vi. Förstå vilket ansvar vi har?! 

Amen!

To...Ja, vadå? Ingen aning, det kändes bara så. Eller förresten, ett steg närmare en vecka i fjällen :) Eller Vemdalen då...Det är ju inte fjällen direkt ;) Men det är en vecka i stugan. Bastu o avkoppling. Ps: No internet ;)

Idag är det premiär i backen! Äntligen! Nu kan alla åka gratis idag! Så komsi komsi! 

Annars ska jag speedplugga första delen av kursen. Andra imorrn o den tredje nån gång i helgen. Det blir en lugn helg. Jag ser fram emot filmmarathon o nåt smaskigt att kanpra på. Ostbricka känns rätt o lite nötter.

Jag insåg attd et närmar sig avslut på skolan o det firar jag om en dryg månad med familjefest o tjejfest. Skåla i cava dagarna två. 

Nä, tjopp tjopp nu.

Från zombie med värkande skakande ben till fit for fajt o redo för Birsta! 2 piller o en timmes sömn o jag bidde som ny! Tjolahopp tjolahej! Det suger att må så här...Det är ett som är säkert. O kommerinte läkarhelvetet på vad som är fel skjuter jag fanskapet;) Närå, men nu jävlar vill jag veta vad som är fel.

Finns det nån därute som vet vad det kan vara efter mina symtom: 

Mina symptom.

Feberkänslor

Kallsvettningar

Vallningar

Onaturligt trött

Kan sova nästan 48 timmar

Overklighetskänsla

Avtrubbad

Tung i huvudet

Matt i kroppen

Kraftlös

Ont i lederna från svanken o neråt

Magen.

Vagt illamående

Förstoppad

Uppblåst

Kramper

Diarré

Snorig

Täppt

Tungt att andas

Kan jogga ena dagen o knappt gå dagen efter.

Gråtmild

 Tips mottages tacksamt. Nu ska jag inte deppa mer idag över värkande ond trött gammal kropp. Nä, jag ska muntra upp mig själv med en tur till Birsta. Jag ska köpa lite nya blommor då jag lyckats ta ihjäl alla fyra stackars garderobsblommor. Ja, jag vet, hur lyckas man med det liksom?? Men jag o blommor funkar icke. 

Långlunch o surra skit ska jag oxå fixa. Jag borde ha tvättat, lagat mat, tömt diskmaskinen o börjat jula av. Men det skiter jag i! Jag ska dricka lite yoghurt för jag känner mmig svimfärdig o yr...Men det går över. Tjopp tjopp.

O jag har lovat mig själv att inte läsa psykologi idag. Nej, boken ska ligga ihopslagen hela dagen i dag. Rensa hjärnan kallas det. Torsdag o fredag blir det plugg o plugg. Examination påmåndag samt ny kurs väntar...Sedan klar! Då ska jag fira! I slutet av februari ska det partajas! Tequila-kväll känns som en bra idé ;) Filar på planerna...

A bottle of sparkling wine. Ska jag oxå ha. Ett års vånda o slit närmar sig sitt slut. O sen då??? Ja,jag vill ut o arbeta! Nu helst. Det påminner mig om att gå ut o kkolla platsannonser. Nu :)

Hej då för idag. Tack för att nån vill läsa mina tankar o ser bakom fasaden. 

Ibland hjälper det ena och ibland det andra. Idag vill jag helst gråta, om jag orkade. Jag har en 1100 ord lång uppgift som ska var inne idag. Det enda jag skrivit är namn och rubrik. Jag har sån jävla-kuks-helvetes-ledvärk! Andra dagen nu och idag är det värst.

Vare sig jag sitter eller ligger så värker det. Jag har tröstat mig med att skriva upp alla mina "konstiga" symtom som ska med till läkaren på tisdag nästa vecka. Jag är döless på den här apatin, orkeslösheten och värken. Jag måste få veta vad det är!!!! Så det kan behandlas. Så jag kan börja leva igen. Inte bara leva ibland.

Som om inte det var nog så är ungarna sjuka. Mer eller mindre. Bleka och hostiga. 

Jag vet att jag är en problemlösande maskin och driftig. När kroppen är med. Men när jag mår så här blir minsta lilla vardagshandling eller planering ett Mount Everest. Ja ja, jag ska inte analysera mig själv till döds. Jag ska låta värken värka ut och imorgon är jag bättre, det vet jag. Det började i söndags så...Imorgon borta! Det följer sitt tydliga mönster.

Jag har fram till midnatt på mig att fixa denna dags mission. Ge mig inspiration nån!!!

Ge nån en kram idag, det verkar vara stora kramdagen. Kram kram!

Fredagen kom o det med en jävla fart! Jag trodde jag skulle vara mosigast i stan imorse efter narkos igår o sömnlös till efter 2 i natt...Men icke! Upp halv sju, på med kaffe, skjutsa barn o började plugga innan jag bloggade o surfade runt!? Måste fått nån elchock i samband med operationen;)

Op gick bra, det är ju ett snabb lätt ingrepp. Nu får jag vänta 4-6 veckor på besked....Vänta o vänta. 

Det är fredag o familjemiddag. M o P kommer så det bjuds på fruktsallad o glass, vår gamla fredagsdessert ;) Ungarna växte upp på tacos, glass o fruktsallad under några år. 

Jag har ro att sitta här i tolv minuter till sen ska maten in i ugnen. Fläskkotletter i ugn med soja-grädd-creme fraich-sweetchilisås. Jammi. 

Min kväll kommer handla om plugg. Så jag blir klar o slipper det imorrn. 

Så välkommen fredag! Lugn i stormen, kör lugnt.

Klockan är sex minuter över tretton. Det här var en dag som kudden var varm o mjuk mot lilla kinden, täcket tugnt o madressen sög fast i mig när jag verkligen drog mig ur sängen.

Att jag skulle sitta här o klappa mig på axeln efter den starten trodde jag inte. Men min plan med att gå upp o skjutsa barnen för att ta mig ut på en lite promenad funkar. Jag går inte fort. O inte långt. Men jag går. Jag får röra på höftkulorn, får frisk luft o förhoppningsvis vänder jag på dygnet.

Gymmet fick sig ett besök igår det med. O ikväll oxå tänkte jag. Imorrn är det dags för operation o jag vet inte hur ont jag kommer att ha så jag vill inet binda upp mig för motion på ett par dar.

Det är som att cykla det där. Man kliver bara upp på konditionsmaskinerna o kör. Visst, det var svettigt o orken finns inte. Det blev "bara" 30 intensiva minuter. O det är bättre än inga alls.

Jag har suttit placerad i soffan o släckt eldar sedan halv nio. Kollat, checkat, räknat...Skickat CV, skickat ansökningar o pluggat. Kursavslut idag. 

Det blev en produktiv dag!

Kvar är färgning av hår, lite tvättning, matlagning, muntlig examination o träning. Tjong!

Ja jisses! Jag körde psykologi i nästan tolv timmar igår. Tro mig.Jag vet nu varför de som arbetar med psykologi är kollriga ;) Det där är förvirrande. Men jävligt kul! Jag skrev nästa två tusen ord om det igår... Lämnade ifrån mig inlämningen med två dagar till godo. Så idag kör jag repetition inför muntliga provet imorrn.

Jag var väldans trött imorse. O väldigt glad att jag fick lite sovmorgon. Bilen startade utan problem så den enda som skulle skjutsas kom iväg. O hade det inte varit för min hemska trötthet o att jag valde för stora skidstrumpor som korvade sig i kängorna,hade jag så klart gått en morgonprommis! Såklart! Nu sätter jag målet att komma ut innan två. 

Det är krispigt därute. Men inte så farligt.Det blev bara lite strävt i näsan vid inandning. Jag gillar vintern. Med rätt utrustning så är den underbar! Tunna ullsockar, underställ, rejäla skor, jacka o byxa som står emot väder o vind. O mössa såklrt. Skydda händer, fötter, hals o huvud så kommer du långt. 

O jag längtar till Vemdalen!!! 

O annars...Tja julen är kvar, det skulle behöva tvättas, livet är lite kaos o det är precis som vanligt.

O återigen, om det finns någon som tror att jag är mer psykisk instabil än nån annan....mnja, inte ett dugg. Jag bara talar om hur jag känner. Jag stänger det inte inne o knaprar antideprissivt! Jag åker inte in o ut på deppkliniken. Inget fel idet om man behöver det! Men, tack vare eller på grund av att jag lovat mig själv att inte hålla negativa känslor inne klarar jag mig bra. 

Jag vet alltid till 99% varför jag känner o mår som jag gör. Det gör att jag kan reparera mig själv lite. Insikt är ett finnt ord.

O tro mig, det kommer alltid finnas saker jag aldrig kommer acceptera. Det finns alltid värderingar som jag inte delar. O jag skiter högaktningsfullt i om ingen tror på mig. Så länge jag vet vad som hände o så länge jag vet att jag överlevde, är jag nöjd.

Livet är en resa. Vissa perioder känns längre än de borde vara...Men i slutändan är det bara dagar, timmar o sekunder. 

Jag ska berätta vad jag tar avstånd ifrån: Män som förtycker kvinnor, kvinnor som förtrycker män, vuxna som förtrycker barn. Förtyck kan vara så mycket. Det kan ta sig så många uttryck. Relationer är inte alltid lätta, men att inte låta någon växa, vara sig själv eller blomma ut...Nä, det köper jag inte. En människa som anser sig behöva kontrollera en annan, nej. En människa som skrämmer andra till lydnad, nej tack.

Så eftersom jag uppenbarligen ställer mig utanför accepterat beteende när jag tar avstånd från sånt...Ja, då är jag gärna konstig o ensam! För ett sånt liv vill inte jag ha. Tänk att de som väljer att leva så anser mer normal än den som inte gör det....Upp o nervända världen!