Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Veronica Winbladh - 17 juli 2014 18:57

Meningslöst blogginlägg 209.

 

Mina dagar ser ut som följer: Klockan ringer 05.30 Stängs av och ringer igen 05.45 Veronica stapplar in i köket, fixar ordning bryggen, väcker sonen(första gången av tre), kissar, sminkar på ett ansikte, väcker sonen andra gången och slår sig sedan ner vid bordet med kaffe och kokosolja. Maken kommer och gör sällskap under tystnad. Sonen väcks en tredje gång. Kläder tas på och håret fixas. Ett öga slängs in på sonen så han verkligen är uppe. Yoghurt och bär läggs i låda, packas ner med matlåda och vattenflaska. Det kissas igen. Tänder borstas och hemmet lämnas ca 06.40

 

Instämplad, ombytt och klar 06.57 Jobb, morgonmöte med frukost, jobb, lunch, jobb och hemgång.

 

Handlar lite, promenerar lite, lagar lite mat och dör i soffan.

 

Mer spännande än så blir det inte. 

 

Hjärnan är full. Jag lär mig nåt nytt varje dag. Jag slutar 15.00, soft. Sover som ett spädbarn och tycker det är helt ok att vara klar för kvällen i sängen när nio-filmen börjar ;)

 

Imorgon, fredag, bästa dagen på veckan! Det ska grillas, nähä! Handlas allt som behövs för en helg i det fria! Solen ska skina på lördag för jag ska sola skiten ur kroppen på förmiddagen, kanske ta en öl på ballis till lunch, softa vidareoch dra ut på galej på kvällen! Maskerad och 40-års fest. Nice!

 

Söndagen ska tillbringas liggande. Allt efter väder och vind. Soffan vid regn, ballis vid sol. 

 

Nu ska soffan gnuggas! Inköpslistan och planering klar. Helgen kan komma :) Fridens liljor kamrater!

ANNONS
Av Veronica Winbladh - 14 juli 2014 17:42

Eller nja, från balkongen på berget iallafall. Det är dåligt uppdaterat i mitt livnu...Fullt upp med att vara ny på jobbet, fullt upp med att fånga eftermiddagarna och fullt upp med att njuta av lediga helger! Jag har varit så duktig med att ta vara på solen på eftermiddagarna. Vi har fikat och ätit middag ute. Promenerat och cyklat. Jag har sagt till mig själv att inget är viktigare än att må bra. Så jag gör sånt som jag mår bra av.

 

Vara ute i solen, läsa en bok, äta gott och njuta av fina viner. Helgen var fantastisk! Jag köpte med mig ett par solstolar hem som vi använde flitigt på lördagen. Vi hade inga måsten! Drack öl från fredag eftermiddag, precis som ungdomarna;), åt god mat, hade trevligt sällskap på balkongen till natta och bara myyyyste. Lördag: Sol. Cykeltur. Grilla med grannarna i lekparken. Vi avslutade slappardagen med kaffe och glass på ballis och en tidig kväll.

 

Pigg och vaken på söndag solade vi, tog en halvmils prommis och njöt av tidningen i soffan medans regnet stod som spön i backen och åska mullrade på. Det var en balsam för själen helg! Lite semesterkänsla sådär! Nästa helg blir likadan! Jobbar man som jag till 15, så hinner man mycket vardag på veckorna så helgerna kan vara lååånga och lugna. 

 

Det vankas fest och säkerligen återhämtning heeeela söndagen;)

 

Livsnjutarebilder och sovrummet:):

           

ANNONS
Av Veronica Winbladh - 10 juli 2014 20:31

Det snackas ju om att man inte ska längta till sommaren, fredagar eller imorgon, typ...Utan leva här och ta det som det kommer...Ja, ja, ja, det gör jag! Och längtar likt förbaskat efter fredag! Fredagar är fredagar. Så är det bara. Fredagar, söndagar och måndagar gillar jag. Onsdagar inte. 

 

Imorgon är det alltså fredag igen. Allt är fixat för helg. Jag ska bara slappa. Äta tacos till middag, kanske gå en snabb sväng, äta räkor på ballis och dricka vin. Massor av vin! Ljust och bubbligt, lite vitt och lite rosa. för på lördag ska jag sooola. Hela dagen. Jag ska ligga på mage, jag ska ligga på rygg. Svettas, dricka vatten, läsa bok och lyssna på folk, fåglar och kanske vågskvalp. 

 

Andra veckan på  jobbet närmar sig sitt slut. Och slut är jag med. Hjärnan är full...det pyser ut genom öronen. Och det är jättekul! Snart ska jag dock bli lämnad själv och stå på egna ben i detta gigantiska hus!! Voine voine!

 

Hej då!

Av Veronica Winbladh - 30 juni 2014 19:40

Avklarad! Första dagen på nya jobbet! Korvstoppning i njuren, den övre alltså...Tjugotvå,minst, nya namn, varav jag minns en tredjedel...Ja, det går till sig. 

 

Trött efter att ha klivit upp halv sex och hastat iväg. 

 

Slut på sovmornar och slapp. Å andra sidan, den bättre sidan, har jag lediga kvällar och lediga helger igen. 

 

Nu död i soffan efter middag, promenad och bad. Tro om jag törs lägga upp fötterna och luta mig bakåt...

 

Hej då!

Av Veronica Winbladh - 27 juni 2014 06:29

Japp, alltid! Idag är en sådan dag. Enligt väderprognoser skulle inte solen titta fram den här veckan. Men alla kan ha fel och även solen har sina fläckar;) Jag tänker ägna min sista dag i frihet till att sola på ballis, läsa en bok, tömma hjärnan och nollställa minnet.

 

På måndag, lagomt när maken går på två veckors semseter börjar jag jobba...Jag lämnar honom med tre ungar, ett sovrum under renovering och troligtvis en massa sol. Kul för honom ;)

 

Imorgon ska jag fira mitt urträde från Arbetsförmedlingen med en cava! Det kändes helt ok att ringa och meddela att jag börjar jobba på måndag. Helt ok. Även om jag  inte har något emot att ha med dem att göra. Varför ska jag berätta nu: För det första gör de också bara sitt jobb, de är också underbemannade och de har vanisinnigt mycket klienter! 

 

Jag har aldrig haft problem med dem. Jag har gått dit pratat med dem och alltid blivit bra bemött. Kanske beror det på min inställning, jag ser mig inte som ett hjälplöst offer. Jag har hamnat i en situation mer eller mindre självvalt. Att vara arbetssökande är ingen sjukdom, det är ett tillstånd. 

 

Jag såg det också så här: Ska jag sitta hemma och leva på "bidrag" ska jag väl gör något för det också. Jag har sökt jobb flera timmar om dagen i tre månader. Jag har surfat runt och registrerat mig på sajter överallt. Jag har sprungit på intervjuer. Det och att fylla i en aktivitetsrapport en gång i månaden är väl det minsta man kan begära av en som sitter hemma och softar...

 

Visst, klart vi kan diskutera storleken på arbetslöshetsersättningen...den gör ingen rik. Men du ska inte heller tjäna på det. Du ska överleva och känna pressen på att blir en bidragande människa i verkligheten igen. Jag har arbetat med mig själv och tagit av offerkoftan och insett att: Att vara arbetssökande och ha a-kassa innebär för mig att jag får tillbaka lite av det det betalat med hårt arbete, skatter och avgifter. Jag får sitta hemma i sängen med datorn och slappa. 

 

Att skicka in kassakort, aktivitetsrapport, upprätta en handlingsplan och infinna sig var tredje månad på AF har inte jag sett som en big deal. Lättförtjänta pengar.

 

Ok, jag har bara befunnit mig i den situationen tre månader, gjort två handlingsplaner, haft två telefonmöten, två möten på plats, en rekryteringsträff och en massa strul med a-kassan som kan få den lugnaste att självantända!

 

Men, jag har ändå varit övertygad att det finns ett jobb till mig. Det löser sig. Jag fick rätt! 

 

Det må vara en klyscha men vill man jobba finns det jobb. Jag har valt att inte rusa in i en massa skitjobb jag inte velat ha...Men om jag ändå varit arbetslös när dagarna börja sina, ja då hade jag tagit vad som helst! För leva utan inkomst går inte. Det vill jag inte!

 

Det som varit jobbigast är att behöva leva på min man. Lägga belastningen på honom. Nu kan jag oxå vara med och bidra igen ;)

 

Och nä, det året jag pluggade det jag pluggade och tog studielån var inte boptkastat! Jag lärde mig mycket. Jag lärde mig att jag kan så mycket mer. Att jag är modig och tuff. Att jag var smart nog att se till att inte gå in i väggen, bli utbränd och borta från livet i flera år. NU belånade jag, och studielån är förmånliga;), min reahablitering på mitt egna lilla vis. Jag fick läka och komma igen utan ha sjunkit ner längre. Det är smart.

 

Jag lämnade en miljö som fick mig att hata mig själv och människor i allmänhet. Jag gav mig chanse att välja något annat. För hur det än ser ut så man själv välja vad man ska göra. Vi har den makten.Ingen behöver vara där man inte kan vara. Vi har möjligheter. Det gäller att ta vara på dem och ha tålamod.

 

Och är det nya inte bra så är det bara att byta igen! Det gäller att hitta något som passar! Vi är inte dömda till ett och samma arbete livet ut.

 

Hej då!

 

 

 

 

Av Veronica Winbladh - 26 juni 2014 14:32

Här sitter jag alltså och bara sitter. Huvudet är fullt så det där med att göra praktiska saker funkar, sådär...Jag vimsar just nu på. Jag är ledsen för det. För jag hade tänkt gör en massa nyttiga saker idag. Eller passat på att njuta i solen. Fast det har jag ingen ro till. Så jag vimsar omkring och försöker få koll och kontroll på läget.

 

Lägga saker i rätt fack. Planera, delegera och göra listor. Vi går in i en ny fas. Efter ett och ett halvt år som student på heltid med 10 timmars arbetstid i veckan, sommarjobb, juljobb, inlämningar, muntliga examinationer och tre månaders arbetslöhet, ska jag nu börja jobba! Från sovmornar, kaffe och dator i säng, lugna starter och hemmapul i lign och ro ska det alltså jobbas! 7-16 mån-fred. Phu!

 

Från att såsat hemma, lagat mat, funnits till hands ska jag nu inte vara och göra det där. Man vänjer sig vid allt, tur det ;)

 

Och vet ni, det ska bli så skönt! 

 

Och bara för att jag är jag så ska jag såklart krångla till det och ägna mig åt att organisera vardagen i skallen. Barnen! Hur ska de klara sig!? Hur kommer det se ut här hemma när vi som jobbar kommer hem?? Hur lägger vi upp matlagning, handling, motion....Ja ja det har funkat tidigare ;)

 

Det är bara att jag måste bearbeta varje omställning. Så är det bara. Och när jag tänkt och planerat klart ska jag vara så effektiv jag kan denna sista helg innan nya livet!

 

Det blev väl inte som jag tänkt och det går bra det med. Man får ta chansen när den kommer liksom :) Det finns en mening med allt. Sådana här jobb växer inte på träd. Och litet branschbyte blir det. Jag får dessutom arbeta med män som jag velat länge och slippa klädtjafset på morgonen! Lycka! Bara måla på ansiktet och fluffa burret och hoppa i arbetskläderna! Woop woop! Vem trodde fröken Glamour skulle gilla det??? Tur man kan ändra sig och ändra sig igen.

 

Så, mot nya mål, utmaningar och liv!

Av Veronica Winbladh - 26 juni 2014 08:51

Ett supersnabbt inlägg för att lugna nerverna, tysta getingarna i skallen och fokusera. Se lösningar och inte problem. Som jag aaltid gör. Utom när det rör tills sig...Jag har ägnat två dagar åt att planera, planera om och försöka lösa problem jag inte vet om de finns än. Rörigt? Ja!

 

Låt det ha gått två timmar så jag vet!

 

Och somna om på morgonen med en massa tankar som virvlar ger mardrömmar kan jag lova! Drömmar där nutid, dåtid och ren skär fantasi smälter samman. Hujedamig!

 

Mitt i allt inre kaos råder det ändå frid i sinnet. Renoveringen går framåt. Eller ja, vi har inte börjat renoveringen än, men allt som skulle flyttas är flyttat och omstuvat, sorterat och borta.

 

Idag ska det bli skrapning och såna grejjer. Woop woop! Nä nu ska jag gå och ta på mmig kläder, leverera en lampa, tanka bilen, ha ett möte och lunchdate. Paaaniiik!

 

Ps: Torrschampo och kokosolja är bra skit!

 

Av Veronica Winbladh - 24 juni 2014 09:11

Det kan vara så olika vad det är. Igår var min livskvalitet att jag kunde ta en sovmorgon till tio, åka och handla i lugn och ro med dottern, laga mat från det som fanns i frysen och hitta lusten till att påbörja sovrumsprojektet.

 

Idag är min livskvalitet att kliva upp kvart i sex, vara pigg, dricka kaffe med kokosolja till Fraiser på Femman och hinna med soooolen! Solen sken som en skinande sol i morse kl sex. Jag tog vara på den! Jag sög i mig d-vitaminer en timme på ballis. Jag åt frukost i solen med bok i handen. 

 

Jag  njöt av att sitta på min balkong som är lagomt skyddad för insyn, sitter jag ner ser ingen att jag sitter där. Jag kan spana ut över trädtopparna, lyssna på gräsklipparen och njuta en stund av solens strålar. Just idag fångade jag dagen så här. Hur jag gör det imorrn vet inte ens jag. Det är skönt att ha lite blankt på papperet så att sådana här tillfällen tas tillvara.

 

Nu känner jag mig lugn,tillfreds och taggad att göra det jag ska göra. Tvättstugan dag två. Fixa garderober. Skruva hyllor. Plocka undan saker. Jag vet precis vad jag ska göra. Ordningen kanske blir lite annan,bara det blir gjort.

 

Först kände jag behovet av att värma upp hjärnan med att skriva lite. Lite nonsens, rena rappakaljan och skittrist för er;) Resan är lika viktigt som målet. Det är rätt soft att luta sig tillbaka och låta livet, ödet eller jag själv styra. Ingen brådska. Jag ser hur det blir, bara inte när. Och om inte det är att leva i nuet då vet inte jag!

 

Just nu suckar många uppgivet när de blir nominerade på facebook att skriva ner tre positiva saker varje dag i en vecka eller liknande. Jag tycker det är bra! Att få igång tankarna en skitdag för att leta positiva saker är bra! Det handlar om att "lura" sig själv se det bra i livet. Inte fastna i det negativa. 

 

Alla liv inbillar jag mig har något bra. I värsta fall så är man inte död liksom. Så jag tycker att alla ska rota i det medvetna om mindre dåliga saker en dålig dag! Trots att det är skitväder och kallare i juni än vad vi är van. Trots att semstern börjat och paniken över utebliven solbränna kryper på....Tänk så här: Det går mindre pengar, det är mysigt att ligga inne och se film, det finns säkert ett rum eller förråd som behöver kärlek, åk till badhusets relax för bastu, bubbel och solarium.

 

Eller tillbringa dagarna med att spy galla över vädret. Vädret mina kära vänner är en av de saker vi inte rår på. Ingen idé att slösa tid, ork, energi eller psykisk hälsa på. Tänk om! Gör det du inte skulle hunnit med för att du måste ut i solen. Läs den där boken. Sotera fotolådan. Ta på gummistövlarna och trotsa regnet. Gå ner till havet och blås ur skallen!

 

Kom hem igen och ta en varm dusch, drick en kopp te och kryp upp i soffan med tända ljus. Innan du vet ordet av är värmen här. Du blir svettig och varm. Irriterad på att behöva städa, laga mat och handla i värmen. Trött på att sovrummet är lika hett som du föreställer dig helvetet;) Och det enda du kan tänka på är en liter iskallt vatten i skuggan nånstans...Känns det igen?!

 

Så istället för att deppa över väder, gör nåt. Nåt annat. För hur du än vänder dig sitter röven bak och det finns inget du kan göra åt det.

 

Jag välkomnar det här ostadiga vädret nu i min renoveringsiver. Och är det så att solen skiner, går jag ut och lapar sol en stund. 

 

Så återigen, begrunda det faktum att du är inte död och det är helt ok!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se