Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Veronica - 22 april 2016 13:22

 

Idag regnar det på min lilla vita hund och mig. Fast det gör inget. Jag hade världens sämsta start på denna fredag...jag gick och lade mig hängig och liiiite ont i halsen och vaknade som överkörd av en traktor! Så mycket för att stiga upp 6 och dricka kaffe, hålla sig vaken och vända tillbaka dygnet:( Jag kravlade mig ner under täcket, tvärslocknade och trynade fram till 10,45. 


Ooops. Och den lilla vita hunden har legat vid min sida <3


Fantastisk hund det där! Trots att han enligt den äldr ligan i bostadsrättsföreningen är faaaarliiig! Och att jag flyger som en vante efter honom...Åja, jag kan räkna upp ett tiotal andra hundar här som har problem och gör utfall. Skillnade är att de inte låter lika mycket/otäckt eller ser lika "farlig" ut. Det är ju en kamphund vi har ;) Min lilla bulle;)


Så mycket som jag lärt mig om hundar på den korta tid jag haft honom här... Han lär ju oss lika mycket som vi försöker lära honom;)


Varför en omplaceringsbulle? Varför inte! Ja, jag erkänner: Rasen är cool! Utseendet fränt då jag gillar "fult" och med det menar jag inte fult utan det som inte är tillrättalagt. Jag gillar deras huvuden, ögon och stubbliknande kroppar. Det är en hund. Rejäl hund. Jag tycker ju inte om hundar med en massa hår. Päls som hänger i ögonen, päls som släpar i marken, päls som aldrig torkar och som kräver kammande, borstande och fönande. Nä, jag gillar kort hår. Jag köpte en hästryktborst åt honom och en ryktsten, istället för nån flashig hundborste av samma typ tre gånger så dyr...Vilket bjäffs!


All min erfarenhet av hästar använder jag på vildponnyn;) Lugnet, bestämdheten och hårdheten om det behövs. Jag har tålamod. Det får ta den tid det tar. Jag tänker inte rycka, knycka, slita, dra eller skrika. Det är inte mitt sätt att vara. Och det är det sista han behöver. Han behöver få vara med, delaktig, ingå i en flock. Han behöver lära sig vad han får och inte får. Och han är sjukt lyhörd för kroppsspråk och "hundspråk". 


Ja, det fanns gånger ibörjan jag ville slänga in honom i bilen, köra honom till barndomshemmet, sätta honomi en korg på bron med en lapp...Absolut. För när han blir sådär jobbigt hög och fixerad är han inte rolig. Men så en dag bara sitter det, vi vet vad vi gör och han lyssnar!


Bara det som att vi tog av honom alla leksaker som triggade honom, sättet vi hälsade på honom när vi kom hem och en massa andra dämpande saker...Och han fattar! Och då blir jag sjukt stolt över oss tvåbentningar som fattar. Som kan förmedla vad vi vill och som han accepterar.


Vi märkte att åkte vi bil på helgerna så hetsade han upp sig så sjukt av egen maskin när han förstod vad vi skulle göra: Ta en långpromenad och han skulle få springa fritt. Då började vi ta med honom till affärn, han fick sitta i bilen på korta turer och nu är han jättebra! Mycket lugnare i bilen. Utom varann gång till landet ;) För där vet han att det luktar katt och att han blir fjollad med;)


Första gången vi släppte honom lös...Ja, vi tänkte att ja, ska vi träna inkallning och prägla honom på oss så är det bara tt köra. Hittills har det gått super! Han har fått nåt ryck och ska sticka till andra hundar, människor och efter skotrar, men alltid vänt och kommit tillbaka:) Tack skvallerträning och korv.


När han är lös släpper han inte oss ur sikte. Han är väldigt noga med att se oss och det utnyttjar vi så klart. Vi lockar in honom, ger honom godsaker och klappar om innan han får dra igen. Fast i början fick vi knappt ta i honom :) Men vi körde på. Vi vill att han ska veta att det ok att komma fram, få godis och dra. Inte bara vid koppling. Och det har funkat. Basic javisst, men inte med en hund som har ett förflutet.


Han gick från uppfödare till ny ägare, kom åter till uppfödare vid ca 1 års ålder, var "hemma" nån månad, åkte i väg på prov i tre veckor, kom åter, var "hemma" i 4 dagar innan han kom till oss. 


Nu har vi kommit så långt att vi ska börja leka mer med honom, nu när vi vet hur vi får ner honom när hans egen avknapp inte funkar :)


Allt går, bara man visar respekt och är villig att lära. Jag själv har sagt: Aldrig sele! Vad gör jag...Köper en sele. Varför? Jo, för han blir mindre stressad, drar mindre och jag kan hålla honom bättre då hela kroppen flyttas. Bra skit. 


Skvallerträning? Löjligt och kommer aldrig funka på den här...Ha! Funkar klockers! Även om vi måste fortsätta , lika mycket för vår del eftersom det är nytt för oss med. Men gud vad han svarar bra på det! 


De senste tre veckorna har varit en fröjd. Man ser hur mycket lugnare han blivit. 


Tack för att vi fick chansen att träffa den lilla vita prinsen <3


Love & Peace

ANNONS
Av Veronica - 21 april 2016 09:10

Det är kallt nu. Ute. Riktigt aprilväder med snö på en del håll i närheten. Här nöjer vi oss med kylan. För att vintern är faktiskt slut. Jag älskar vinter och snö men nu är det nog. Jag vill ha vår. Jag vill ha sol på min altan. Jag vill ha sol på min balkong. Jag vill ha uteköket byggt, altanen oljad och balkonggolvet fixat. Jag vill så mycket nu.

 

Och det är bra. Det är ett friskhetstecken det! Jag ska bara ägna mig åt att ta en sak i taget. Jag är upp kl 6 för andra dagen i rad:) Tummen upp. Woop woop! Även om denna dag var seg. Jag har ju som mål att vara uppe kl 8 ur sängen och tuffa igång dagen...Det går sådär...Fast det går bättre än väntat. Nu är kl 9,15 och jag har tömt disken, laddat ny, kört igång den, rastat hunden på morgonrundan och ätit frukost.

 

Och varit på toan två ggr. Det är väl  så med magen nu när jag börjar äta någotsånär hyfsat bra. Jag äter ju frukost innan mitt på dan nu, och det är bra. Jag lagar middag och äter. Sen mular jag fortfarande i mig en massa skit de flesta kvällar. Jag äter ju med känslor och är jag trött och lite hängig så vill jag ha ngt gott. Fast det blir faktiskt frukt och te med macka ibland! Så det så!

 

Jag ids inte riktigt ta den delen nu. Jag ska komma igång med att röra på mig mer istället först så kommer det andra av sig själv tror jag. Så det har jag gjort. En gång. Gympa på toa golvet...Ha ha ha! Jag damp ner där i förrgår och började köra lite styrkeövningar: Planka, sit-ups, armhäv och rumplyft. Ha ha ha! Jag har tappat så mycket ork att det är skrattretande! Igår körde jag inte pga yogan och träningsvärk. Träningsvärk av det lilla??? Sinnessjukt!

 

Allergin är fan värst nu! Måste vara en pollenexplosion utan dess like! Snor och hosta (förkylning med efter att ha klätt av kroppen too early!) och klåda! Typisk allergisk reaktion, klåda i armveck, knäveck, armhålor och ljumskar. It drives me crazy! Fast nu är det på g att gå över, tack!

 

Jag var på yoga igår igen. Somnade igen på avslappningen och vilan...Bra eller inte. Jag vet inte. Meditation ska i mitt fall uföras sittande. Så jag växlar upp och kliver på fortsättningskursen på måndag. Måndagmorgon kl 8,15. Hur tänkte jag där??? Det innebär att jag måste kliva upp och skjutsa karln! Allstå vara i kläderna halv 7 och åka. Det känns scary. Men ett steg i min riktning framåt. Upp och iväg.

 

Jag börjar närma mig en del mål. Fantastiskt.

 

Och då kommer nästa grej: Hur är det på jobbet?? 2 av mina vänner där har och ska sluta. Och det har säkert hänt en hel del annat med. Dags att ta tjurn vid hornen och kravla mig dit och ta ett snack. Snack om framtid och sommar.

 

Skit i det nu, det tar jag då. Nu ska jag sitta här och sitta. Snora lite och se vad jag känner för att göra idag. Det är väl inte mer spännande än att ringa Folksam, gå ut med hunden, boka tvättid och kolla vad man ska äta till middag, typ.

 

Muttra över världen ska jag gör oxå, jag säger som Emma: Världen är cp. Fast så får man inte säga. Man får inte använda ord som cp, förståndshandikappad, svart, vit, rasist eller någonting som kan uppfattas kränkande av någon. Det är cp.

 

Jag tror att de flesta människor faktiskt fattar vad man menar när man använder såna ord för att beskriva något. Jag blir inte kränkt av att bli kallad döv. För att jag är inte döv, ha!

 

Jamen, alltså seriöst. Sveriges Riksdag idag: Vägrar ta i hand. Suck. Högerextremininster i riksdagen, suck. Är det bara samhället av idag eller är allt inom politiken som en dålig version av Gossip Girl? Eller Pretty Little Liars? Det är pajkastning, dagisnivå, asfalt i sandlådan och konspiritation. Överallt hela tiden. 

 

Och drevet senast om han den där Kaplan. Klantigt. Klart som fan att han vet vad han gör och vilka de andra är. Han tog en rövare och det gick inte. Precis som alla andra gör ibland.

 

Angående Birro som bedriver ett eget drev om sin egen oskuld. Patetiskt! Birro har alltid varit en mediakåt upprorsmakare. Stackars liten! Som journalist borde han veta vad som får honom hängd. SD är och kommer alltid vara sprunget ut fascister. Punkt. De har inget med bra politik att göra. Punkt.

 

Tillbaka till den cp världen. Jag orkar inte se allt elände. Jag stänger av. I många år såg jag aldrig nyheter eller läste tidningen. För att det är samma sak. År ut och år in. Vill jag veta något, lära mig något gör jag det. Men jag filtrerar bort våldtäkter, barnmisshandel, djurmisshandel, bombdåd, krig och så mycket mer. 

 

Jag lever här och nu. Vill Putin ha Sverige som sandlåda eller parkering hade han redan varit här. Herregud! Alla de med rädslor som tror att Sverige kommer dö, utplånas och upphöra existera. Ni är så lurade. Lägg energin på någe annat. Vi här i lilleputtlandet Sverige ska inte tro vi är så speciella. Mer än hälften av jordens befolkning vet inte att vi finns. Jag blir så trött.

 

Mindrevärdskomplex handlar det om. Alla små nickdockor som behöver skicka fram någon i bräschen som kan brösta upp sig för stora otäcka världen.

 

Jag älskar Sverige. Jag älskar att vara svensk. Lite lagom, tråkig men en jävla koll på omvärlden. Jag älskar naturen. Jag älskar de 4 årstiderna. Jag älskar att gå på avslutning i kyrkan och lyssna på Den blomstertid nu kommer. Och då ska vi komma ihåg att jag är antitroende. Jag är inte medlem i Svenska Kyrkan. Men visst fan är det vackert! Fast jag går gärna på avslutning i gympasalen med. Eller på skolgården. 

 

Det finns många saker som är fel med integrationspolitik och migrationen. Hur mycket som helst. Jag har åsikter om mycket och ja, jag tycker det är fel att människor som söker skydd här begår brott. Precis som jag tycker det är hemskt när svenskar åker utomlands för arbete, semester eller studier och våldtar, förstör, själ och beter sig som svin.

 

Jag kan ändå inte förmå mig att hata människor som kommer från länder där de inte betyder något för andra. De kommer ffrån länder där utbildning inte är gratis eller ens en rättighet. De kommer från länder som styrs av diktatorer, terrorister och maktgalna generalen med badrum inrett i guld och 100 fruar. Oavsett de som kommer hit och anledningarna, åldern och könet...så nä, jag kan inte hata att de flyr från bomber, granater, avrättningar, våldtäkter, korruption och ett samhälle som inte står på männsikan sida. 

 

Att de på allt det där andra uppfostras i ett gammaldags sätt att se kvinnor, barn och fattiga. Ja. Inte vet jag. Men de är barn av sin tid. De vet inte bättre. De får slåss för sina rättiheter varje dag. De är traumatiserade. På ett sätt vi aldrig kommer att förstå.

 

Sedan ska inte vi vara de som räddar hela världen, nä. Vi kan inte omvända en hel världsdel till våra värdeingar eller tro. 

 

Vi kan bara hjälpa till. Upplysa. Och ha ett bra program för integretion och tydliga regler och rätt resurser.

 

Och nä, jag röstar inte höger ändå. Jag har mitt hjärta till vänster och jag vet att trots våra tillkortakommanden, rädslor och brist på hjärnkapacitet hos stor del av befolkning så tror jag att det kommer bli bra. Jag tycker inte heller om lama politiker. Eller svammel. 

 

Men jag kommer aldrig hata människor som inte vet bättre. Och det gäller alla. Vita, svarta, röda, gula, bruna, gröna eller den grå massa som sällar sig efter den som gapar högst. 

 

Pilutta er!

   

Här är prinsen jag tillbringar mina dagar med.

 

Love & Peace

 

 

 

 

ANNONS
Av Veronica - 20 april 2016 09:52

Idag är det en blåsig dag. Soligt och blåsigt. Jag slaäpade ut slöfocken strax efter nio...Och han fick smak på solen och har gnällt vid dörren medan  jag försökt äta äggmackor i lugn och ro. Nu gav jag upp och släppte ut honom till solsängen på ballis. Jag har kvalitetstid med datorn. Så är det bara.

 

Idag har jag börjat vända på steken. Steken är jag. Det är slut på trynandet i omgångar fram till halv 10, 10. Nu är klockan ställd på 6 och efter det SKA jag vara vaken! Idag låg jag lugnt och fint och drack kaffe, surfade runt, kollade på alla möjliga dyngprogram och lyssnade på snarkandet under det andra täcket.

 

Nio klev jag upp och är berdd på att möta dagen! Diskmaskinen tömt och iplockad, middagsmaten framtagen, jag planerar att ta tvätten och gå ut med snoop.

 

Igår hade vi värdering på lägenhetn.

 

Undras just vad vår lilla pärla är värd?? 

 

Och jag är tillbaka framför datorn efter 45 min i solen! Jag gav efter för gnylhögen och gick ut med honom. Han vill ju ligga och spana på altanen, skälla lite på nån hund och bara njuta i solen. Nu var han nöjd och ville gå in. Bäbis! Ja gud vad fjantig man blir1 Det är verkligen som en bäbis. Hur många med större barn skaffar nåt pälsigt på fyra ben??

 

Jag tror det är ta-hand-om-genen. Vi måste bara ha något som behöver oss. Eller vi behöver att de behöver oss. För så är det med stora barn...Deras behov av oss föräldrar ändras.

 

Och det är sjukt svårt att hänga med och acceptera ibland. Ändå tycker (tror och hoppas) jag att jag har en avslappnad attityd till att de blir stora och ska klara sig själv. Kanske är jag hopplöst lost! 

 

Jag tror rädslan för att vara otillräcklig är störst. Har jag rustat dem väl? Vet de att jag finns för dem? Visst vet de att de alltid kan komma? Visst har jag visat dem hur mycket de betyder?

 

Och så vidare! Såna tankar kan knäcka den mest luttrade mor.

 

Jag har två egna barn av våra fyra tillsammans. Vi är en bonusfamilj och jag fick de andra två barnen jag ville ha på köpet :)

 

Mina barn betyder allt för mig. Som för alla andra såklart. Det finns inte en dag jag inte tänker på dem. Inte ens min stora som typ bara dyker upp ibland för att sova, duscha och sedan dra igen. Helt naturligt. Han ska inte hänga mig i kjolarna.

 

Men ändå. Han är min förstfödda, min prins. Och jag är så stolt över honom! Inte för det han gör utan för det han är. Jag vet vilka motgångar han haft och jag har sett hur han tagit sig uppåt och frmåt. Det gör mig stolt att trots att han är en liten slyngel så är han så klok.

 

Vad gör det då om jag måste tjata om skitiga strumpor, obäddade sängar, onlinepizza och allt annat?!

 

Sånt spelar ingen roll. Mina barn är inte jag. De ska inte göra som jag. De ska vara sig själva och det är mitt jobb att acceptera det. De ska aldrig känna att de behöver göra sig förtjänt av min kärlek. Den har de oavsett. Det finns inget de gör som kan få mig att sluta älska dem.

 

Love & Peace

 

 

 

 

Av Veronica - 18 april 2016 18:13

Det funderar jag på. Folk omkring mig åker på hjärnblödning, bröstcancer, MS och det vid åldrar som är ofattbara. Det är inte fråga om om utan när.


När drabbas av det som slår undan benen på oss? Vi har väl varit och nosat på det. I vårt fall är det långt ifrån klart. När blir det friskskrivet? Om inte, vad händer sedan? Ska vi planera framåt? Vad kan vi planera? 


Vissa saker har vi pratat ner och avslutat. Men det pockar där ändå. Orkar vi renovera badrummet och fixa hallen? Kommer vi att komma iväg till Spanien? Kommer vi att fixa sparet som tar oss till Italien nästa år? 


Inte vet jag! Det jag vet är att jag behöver ha dessa mål. Jag behöver fokusera framåt. Jag behöver se mina inre bilder av hur det blir. På de få grejjerna. För tänk på allt jag strukit. På min lista.


Och i väntan på allt det så är jag nöjd och glad över att ha färgat rötterna idag. Mina grå hårrötter. Jag är glad över att idag har jag tvättat, bjudit på gröt, klätt på mig och besökt kuratorn. Jag har fått Frikortet, så nu ska det besökas läkare! Ha! Nu ska jag ha tillbaka lite skattepengar;)


Fast lite sjuk och gammal är jag allt...Herregud! Frikort liksom;) Fast jag har haft det förut, en gång. Det är bra skit det. 


Fast sjuk. Nä det är jag inte. Jag bröt bara ihop och orkade inte mer. Det gick för långt. Det blir väl så när allt angriper från alla fronter samtidigt. Och som vanligt är det karlns fel! Jajamen. Han hade väl kunnat vänta lite med att bli sjuk liksom...


Det är väl så min hjärna fungerat när det gäller att förhålla sig till det. Jag sa å andrasidan att jag väntar med att bryta ihop till senare. Och senare blev i mars. Det är inte lägre sen. Fast det känns som åååår!


Nu ska tippikull i soffan, glo på tv och strunta i tvätten som ska vikas. Sån är jag :)


Löv änd piis.



Av Veronica - 17 april 2016 15:01

Så har vi det idag. Min hosta envisas och vill inte släppa...Det är bara att köra på. Magen är som den är den med, men det är ju så. Slarv med maten. Jag var ju gräsänka;) Middagen på onsdagen bestod av skruvar från OLW och en påse lösviktsgorra *skämmeslite* Ungarna hade rester. Jag vägrar slänga mat eller laga ny när det finns. Punkt. Klagomål på det tas emot skriftligt och har en handläggningstid på tre år, minst! Ha. Som sagt, stora barn, som tar dumma beslut, kan laga sin egen mat om det inte passar;)

 

Torsdagkväll bjöd på ostar, korv, skinka och kex. Gott men kanske inte så bra för lilla misskötta magen...

 

Tjejsammankomsten var bra! Jag gick och lade mig vi 4 på fredagmorgon...Som sagt, sköna bönor och vin är en kombo som slår det mesta :) Enda minuset var att magen vill inte vara med på fredagen. Sånt tar inte ungar som glömmer ridgrejjerna hemma sig om...Och när jag ändå satt i bilen med ridgrejjer så var det ligga bra att rasta doggen och handla. Jag har nog aldrig gått så sakta till Smacken:)

 

Conrad fick skrämma lite änder och gå på läskiga hängbroar. Galoppera i sanden var en hit. Träffa hästar vid Ridstadion fick han oxå...Ha ha ha, de undrade var det var för vildponny! Han skrek, skällde, ylade och rev upp marken som en jordfräs.

 

Och nu är det söndag. Lördagen var oxå seg. Min hosta, sviter av uppesittarekväll och hängig karl blev till Netflix-dag med Ben & Jerry. Det är bra hostmeducin det.

 

Jag skiter i städningen till värderingen idag. Det kommer ju en dag som ska fyllas imorgon med:) Nu ska jag drömma mig bort till Toscana. Vi sparar pengar i den där 52-veckorsutmaningen som ska generera 7150:- för en person på ett år, vi sparar dubbelt så 14300:- ska sitta på kontot i januari:) 

 

Och drar vi till Italien! Till Toscanas sol. Jag ska titta på ungefärliga priser på boende och så idag. Drömma mig bort. Kolla rutter. Dessutom måste vi bestämma vilken del av Toscana vi ska se. 

                   

Bilder från: Amelia, Aftonbladet och Apollo.

 

Som ni ser: Underbart ställe! Där ska vi äta god mat, dricka gott vin, se historiska platser och hänföras av otroliga miljöer.

 

Love & Peace

 

 

Av Veronica - 14 april 2016 11:58

Nu har jag timeout! Jag har datatid och kafferast. Jag har haft en aktiv morgon. Så aktiv att jag nyper mig i armen...Eller så är det vändning som sitter i. Eller så enkelt att när inte husse är hemma ligger allt på lilla jaget. Ungar ska väckas, hundar rastas, tvätt tvättas och ja, listan kan göras huuur lång som helst.

 

Jag har alltså varit vaken fran halv 7, hunnit väckt barn, tagit tre svängar ut med hund varav en prommis ner till byn, jag har underhållt mamma vid köksbordet, tagit reda på gårdagens tvätt och slängt in två nya maskiner. Jag har även tagit en roadtrip hem till landet för att släppa av mamsen.

 

På vägen hem från Guldkusten tog jag den långa vägen hem. Gamla E4 via Fjäl. Med solen i ryggen och Radio Rix på hög trallvänlig volym. Jag tycker om att ta den vägen ibland. Det blir som mer bilåkande och det är avslappnade :)

 

Så nu sitter jag här med en kopp ekologiskt kaffe och har bestämt att nu är det nog för idag. Nu ska jag ladda för kvällen. Ost, kex, vin och korv med brudarna. Eller tanterna! Herregud vi är ju i den åldern att för några år sedan betyder minst 10 och i värsta fall 20 år tillbaka. Tiden springer iväg.

 

Annars lär jag mig hantera stress. Min inre stress. Jag är ungefär som de gamla telefonsladdarna om ni minns??? Spiralerna...Jag är en sån, som dessutom blivit tvinnad och dragen vid timslånga samtal på telefonbänken i hallen. För det var på det viset förr. På stenåldern. Telefonen hade sin plats, antingen i hallen eller köket. En fast telefon. Sug på den ni. Som man var tvungen att kunna telefonnummren för att kunna använda. Nu var det inte den nostalgitrippen vi skulle ha! Utan tillbaka till mig och mina nervtrådar.

 

Jag arbetar varje dag, varje minut på att räta på kroppen, andas med näsan, djupa lugna andetag. Jag gör det jag ska och försöker tänka på vad jag gör: Nu viker jag kläder, nu skriver jag ett meddelande, nu lyfter jag in glaset från diskmaskinen in i skåpet...Osv. Jag går lugnt och fint till och från bilen. Jag lyfter blicken och ser molnen, rovfågeln som kretsar över trädtopparna och jag andas in luften där jag är.

 

Att ta itu med sin stresspersonlighet och komma i håg att andas, är inget quick-fix. Jag är den jag är. Och i ärlighetens namn vill jag inte vara någon annan heller. Jag ska bara lära mimg leva med rösterna och komma ihåg hur bra det är att andas med magen, bröstkorgen och ända upp till nyckelbenen. 

 

Helt ärligt så tror jag att jag stoppade i tid. Att jag lade mig ner och grät i rättan tid. Det hann inte gå för långt. Jag behövde bara en påminnelse om att sakta ner och tänka på mig själv.

 

Hur svårt är det att tänka på sig själv? Mycket! Här kommer uppfostran, samhäller och prestation in. Och personlighet. Jag har länge sagt till min man att jag ska börja med yoga. Nu har jag det. Typ några år senare, men det är inte försent.

 

Nu reste jag mig upp för att hämta mer kaffe. Jag tänkte på att det är dags att snart gå upp och vrida om torkskåpet. Och sedan tänkte jag på att, det gör jag när jag vill och är klar med detta. Sedan tittade jag på koppen när jag hällde i kaffet och tänkte: Nu häller jag upp kaffe. 

 

Ungefär så arbetar jag nu. Jag är den jag är och mina röster kommer alltid finnas där. Mina tankar kommer alltid gå i nutid, framtid och det förflutna. Jag ska bara hitta stunder för meditation och andning. det är väl inte så svårt.

 

Och från det ena till det andra: Varför dränker folk in sig i starka dofter??? Min näsa och hals kräks! Och skjölmedel! Jag fattar inte. Starka dofter borde vara förbjudna. Fy fan för att komma in i tvättstugan efter nån sån där Ariel-människa! Och Ajax-rengöring till städningen....Uäck. Jag kör med min såpa jag.

 

Jo en annan sak jag tänkte på härom kvällen, tisdag för att vara exakt, när jag kollade på Netflix, var: Hur dumma är vi med varandra och oss själva? Kvinnor alltså. Hur många har hemligheter som bara de själva eller få vet om? Tex. hur många har blivit våldtagen i nära realation? Det man då inte tänker som våldtäkt, för att "vi var ju tillsammans"? Hur många har gjort abort? Med killens vetande/medgivande eller inte? Hur många har blivit fysiskt eller psykiskt misshandlad i någon relation? Hur många vågar inte berätta för att de är rädda att dömas? 

 

Om man aldrig pratar om vad man varit med om kan man inte läka. Att bära på sådana saker och inte våga prata, vara ärlig eller förlåta sig själv måste tära! Och säkert förstöra självbild och relationer.

 

Abort tex. är fortfarande på 2010-talet så laddat. Det finns många sidor och många bra argument, men till slut äger jag min kropp. Punkt. Det finns nog ingen som gör en abort som gör det med ett leende oavsett anledning. Det pratas om vikten att skydda sig, vikten av att använda kondom, att det är mord, att det är en sista utväg. Nä, jag kan tycka att det kan vara en första utväg. Det avgör jag. Ja, hellre mord än föda ännu en oälskad, oönskad unge till denna jävla värld. Det står jag för.

 

Våld i nära relation. Hur vanligt är inte det? Sjukt vanligt. Varför? Ja, säg det. Oavsett anledning, nej. Det är inte ok. Lever man med någon som man känner att man inte litar på, är svartsjuk på eller som driver en till vansinne så att man måste ta till våld eller kränkningar för att få stopp eller stå ut...Men gå då! Lämna fanskapet. Då är det något som är fel. 

 

Våldtäkt. Är alltid helt jävla fucking fel! Om det så är på en mörk gångväg, på en krogtoalett, full, nykter, eller för att man är kåt på frugan...Fel! Att tvinga sig till sex är fel. Och så länge kvinnan har hålet och blir påsatt så kommer det alltid vara en kränkande handling att genom tvång penetrera. Om det inte är någon som fattar det kan jag visa. Bend over och du kommer få något i baken lilla gubben. Även om du i rätt sällskap gillar det så gillar du det inte med våld. Det kan jag slå vad om!

 

Att kliva på någon stackare som är full...Varför liksom. Är man så kåt att man inte kan hålla sig: Runka. Eller sök upp någon som vill. Eller ta en termos med makaroner. 

 

Tjejer i kortkort vill inte alltid ha sex. Häpnandsväckande fakta va?! Jag kan gå ut i korta shorts och linne för att det är varmt, inte för att ragga. Jag kan klängdansa och vicka på rumpan på dansgolvet utan att vilja ha sex. Faktiskt.

 

Idioter finns det gott om.

 

Peace And Love.

Av Veronica - 13 april 2016 11:22

Idag har jag haft den bästa koppelpromenaden med min lilla vita vän ! Idag bestämde jag mig för att det inte skulle skuttas runt och fisas i skog och mark, lös och ledig. Nä, idag skulle vi ta en riktig promenad bland bilar. Sagt och gjort, efter lite slömorgon efter frukost såklart.

 

Vi knatade runt industriområdet. En runda som tar mig strax över 40 min att gå i rask takt tog nog oss en och en halv timme. Det ska luktas, snuffas och tjuras lite. Men sen! Wow! På den rundan med långtradare, pensionärer med stavar och cyklar blev det bara två utfall! Och det är rena rama semestern när man går med en snoop som gör utfall mot löv, barn, cyklar, bilar, motorcyklar och precis allt annat.

 

Dessutom passerade vi tre hundar. Inte ett morr, skrik eller voff. Lite drag, titt och flås. Och det kan jag leva med!

 

Den här lilla vita hunden är fantastisk! Och liten och liten...nä. Det är trettio kilo ren explosiv muskelmassa på den du!

 

I backen hem gick han som en gammal tax. Det har aldrig varit så lugnt! De senaste två veckorna har han levererat. Det går liksom att re med honom. Vi kör aktiv socialisering och skvallerträning så det är väl klart att det visar sig nån gång. Men ändå. När förändringen kommer så får jag nypa mig i armen. Han är ju rena terapihunden förresten.

 

Han får mig att måsta ta det lugnt och vara sansad. Vem behöver lugnande när man har en Conrad!? 

 

Annars då? Jo, jag var säkert vaken till två inatt. Fastnade i seriemarathon på Netflix. Ni vet: Bara ett till... Jag gillar en dansk serie om en väldigt speciell lärare, Rita. Där har vi ett rivigt fruntimmer. Så ska jag bli. Lika vass, fräsig och ärlig. 

 

Så jag är trött. Men jag har varit vaken sedan halv  7. Jag ska vända tillbaka dygnet. Mitt mål är att komma igång och jobba. Av många skäl. Det främsta är att jag blir slö och uttråkad hemma. Och att gå hemma ger en så jävla mycket att fundera på. Och jag är less på att fundera. Jag vill agera. 

 

Snart är det yoga och det påminner mig om att kolla hur långt jag har till högkostnadsskyddet. Snacka om gammal! Jag vill fortsätta med yogan även efter att jag gjort som plan lyder...Jag ska köpa ett solkort på simhallen. Gå och sola, simma, basta och bubbla två ggr i veckan. Ensam. I lugn och ro. 

 

Och imorgon har jag den bästa terapin: Vinkväll :)

 

Love and Peace

Av Veronica - 12 april 2016 10:42

Det är ingen hemlighet att jag älskar att resa! Kort eller långt spelar ingen roll! Bara jag får uppleva saker och platser. Jag avskyr shopping och lägger hellre tiden på se historiska platser och det som gör gott i själen. Ögongodis som vackra stränder i solnedgång, blommor och byggnader, det gillar jag!

 

I år sörjer jag ännu att det inte blev fjällen. Det trots sjukdom och elände. Men vanans makt är stor. Och fjällen är balsam för själen.

 

Men nu ska det handla om sommarens äventyr! Vi drar med alla "barnen" till Spanien, La Mata.När vi träffades så for vi med alla barn till Kos och vi vill göra en sista?? resa med alla innan de skaffar familj eller flyger ur boet :)

 

Så vi köpte flygstolar och hyrde en lägenhet i Spanien! Jag var i Torrveija för 6 år sedan och kände redan då att jag vill tillbaka med barnen. Nu är vi på g. 

 

Barn och barn förresten... Yngsta är 16 som den äldsta var när vi drog till Kos. Cirkeln är sluten. Risken är att vi inte kommer få se dem så mycket ;) De är ju för jessu namn, 21, 19, 18 och 16 när vi åker. 

 

Jag ser fram emot lata dagar i solen, vid havet och poolen. Spanska tapas, vin och glass. Bruncher och middagar som drar ut på tiden och promenader.

 

Här kommer bilder från min förra tripp och jag tror årets bilder kommer se snarlika ut :)

 

             

 

Idag skiner solen här, gubben packar inför fiskeresa och jag bara är. Vi ska ut och åka nu och fixa lite sedan blir jag gräsänka några dagar :) Vinkväll, promenader och yoga är vad jag ska pyssla med.

 

Love & Peace

 

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se