Måndag. Ny vecka. Upp o på g. Ett barn skjutsat o morgonwalken done. Idag ska jag plugga psykologi o ställa sjävdiagnos ;) Närå, det ska pluggas. Intressant.

Helgen kom o gick. Det var både bra o anus. Bra var att mannen drog på afterwork med polare:) Jag drog till en gammal inflyttad vän. Prat o vin. Barnen hängde hemma med kompisar, vi hade sju ungar 13-17 på övervåningen fram till tre på lördagen :) Jag tycker det är riktigt kul att barnen vill vara hemma med vänner. Det finns barn som inte tar hem kompisar. Eller inte får...Vilket jag tycker är strange!! Visst, det blir lite rörigt...men här städar de efter sig så då gör det väl inget. 

Sonen med vän gick på konsert på lördagen. En av julklapparna från oss. Vi skjutsade o hämtade. O kvällen veks åt film o godis. Dottern drog till bonnvischan med vänner o grabbar. Då var det den familjens tur att ha huset fullt ;)

Söndag. Lång sovmorgon. Frunch med trötta barn. En som arbetat natt i backen. Promenad i kylan. Handling inför veckan o gomiddag. En timmes slapp i soffan med söndagstidningen.

Man ska inte klaga. Tillvaron är helt underbar. 

Anus då? Jo...att behöva prata med barn om hur en del vuxna beter sig. Att behöva såra dem med hur vänner o släkt beter sig. Det gör ont. Det finns saker jag inte tycker barn ska behöva veta om hur sjukt en del beter sig.

Tyvärr så färgar sådana samtal flera dagar o stämning är inte på topp. 

Men som sagt, ny vecka, Lyxfällan på tv, Quizkampen på mobilen o datorn i knä. Multitaska är inte bara för unga ;)

Peace.

Måste bara testa de olika sekretessinställningarna på facebook...

Jag har fått skapa listor för att människor inte ska kunna låta andra människor gå in på min sida från deras. Sjukt, eller hur?

Jag får anpassa o begränsa. Men som sagt, jag får skylla mig själv. Jag använder ju NÄTET o SOCIALA MEDIER. Jag har BEKRÄFTELSEBEHOV. 

Jag är en sjuk o svag människa som behöver andras gillande för att kunna leva...

Ja, suck. Det är nästan så att jag måste hålla med alla bakåtsträvande som avskyr nätet.

This is not normal.

Jag får till o med visa mina nära hur de håller släkt o vänner borta. Alltså fatta, vänner o familj. Vad hände?

Det här blev ingen bra dag. Jag går sönder inuti. Jag vet inte vem jag kan prata med eller vem jag kan lita på. Alla min "vänner" har svikit. O jag fattar ingenting. Det är klart att inte alla gjort det. Men de jag pratat mest med de senaste åren. de som vet allt. De som sett högt o lågt. Jag trodde jag bettyde något för dem. Jag trodde jag var värd att kämpa för precis som jag kämpat för dem...

Jag sitter ensam i sängen o gråter. Vill skicka iväg ett mess, ett mail, en förfrågan om att komma o prata med mig. Jag behöver prata. Men jag vet inte vem jag kan lita på. Jag tror aldrig jag känt mig så ensam. Det är sådana här gånger jag inte tror jag kommer orka kämpa mer...

Fast jag vet att det gör jag. Jag kommer igen. Gång på gång.

Man talar om hur bränd man kan bli av kärleksförhållande o hur svårt det kan vara att lita på det motsatta könet. Att våga släppa in kärleken igen...Men hur gör man när vänner sviker?? Det är precis lika svårt om inte svårare att släppa in nya människor i livet.

Det som händer runt omkring mig nu är som i en dålig såpa. Jag står vd sidan om. Tittar bara. Fucking jävla skit!

Konspirationsteorier är ett ord som kommer upp hela tiden. Det känns som om hela världen konspirerar mot mig.

Samtidigt är jag så dum! Jag vill inte pracka på nån mina bekymmer. Jag vill inte vara till last. Jag vill inte ha medlidande. Jag vill ha kärlek, omtanke o vettiga svar.

Jag är bara en människa. En människa som sagt nej till destruktiva människor o beteenden. Jag har valt bort människor som påverkar mig negativt. Jag svarade ärligt på en fråga o frågade en känslig fråga. Fick ett svar som togs tillbaka...efter det bröt helvetet lös. När den förorättade personen inte kom åt mig, gick hen på en närstående. När inte det hade verkan blev det personliga angrepp i sociala medier. Jag var inte sen att haka på...Jag har svårt att vända kinden till när människor sårar eller försöker såra mig. 

Visst jag hade kunnat hyckla. Låtsas som om det regnat...Men i fall där en man behandlar en kvinna illa kan jag inte vara tyst. Tyvärr. Jag hade kunnat välja den fega vägen o låtit umgänget rinnan ut  i sanden. Jag hade kunnat tacka nej gång på gång utan att säga varför...Jag gjorde inte det. 

Ja ja det är preskiberat nu. O bara en av alla människor som just nu uppenbarligen tycker väldigt illa om mig. O det som betyder minst känslomässigt för mig. När människor ljuger o jag vet om det känns det inte lika hemskt att de agerar dumt...Jag vet att jag gjorde rätt o att jag har fler människor med på det tåget.

Det tåg som sårat mig mest är nog glamourexpressen. En männsika jag försvarat o skyddat för så många, en människa jag tröstat så många kvällar, dagar o nätter. Jag har lyssnat, stöttat o försökt lyfta. O så gör hen så här??? Lämnar mig i sticket. Ett sms o tack o ajö! Tack för de 13 åren. Förlåt, men jag är så arg! Jag är sviken o mår skit över att nån kan göra så här. Så fegt. Alla ord du sagt, var det lögn?? Alla ord jag sa, står jag för ännu, är det därför?? Är det för att jag inte accepterar vad som helst? Är det för att jag inte är rädd att stöta mig med...ja alla? 

Jag försöker bara förstå. Jag analyserar sönder allt vi sagt, allt vi gjort, allt jag hört...Jag har accepterat olikheter o trott att det gäller mig med...

Jag vill inte sluta som en bitter jävla fitta. Men jag kan inte ta nån skit. Jag kan inte finnas till hands utan att få något tillbaka. Allt handlar om att ge o ta. Ibland ger någon mer ett tag för att sedan få...Vi går alla igenom faser i livet där vi behöver stöd. 

Vänskap för mig handlar om att acceptera varandras olikheter, inom rimliga gränser. Är man vänner finns det där oavsett om man träffas varann dag eller en gång om året. Man vet bara.

Senaste åren har jag fått slängt i ansiktet att jag är en dålig vän. Ett av mina längre vänskaper bara poff försvann utan ett ord. O ja, jag skrivit av mig frustation o ilska. Det kanske är dumt att erkänna sina känslor. Det är säkert jättedumt att skriva dem. Men det lustiga är att dessa personer har älskat mitt skriveri! Roats av det o hållt med. 

Jag sitter inte med mitt hov o pratar ner dem. Jag tror att allt kommer lösa sig. Just nu är vi bittra. Men mina känslor o tankar om hur jag mår kommer alltid finnas kvar...De känner sig träffade o tar det som att jag "snackar" skit. 

Jag har bloggat sedan 2010. Jag har alltid, för det har jag lovat mig själv, skrivit ner känslor om saker o ting. Så länge det handlar om alla andra har det gått bra. Men när känslorna jag har handlar om dem...Ja, jag vet inte. Om jag vet att jag är ovän med någon, så vet jag oftast varför. I det här fallet var jag för feg o stolt att fråga varför. Tyckte hen att det var helt ok att kapa banden efter ett helt liv utan förklaring kände jag att, fine. Tiger du, tiger jag. 

Jag vet att jag inte är bättre än nån annan. Jo, än en del är jag det faktiskt. Men inte när det gälller dessa personer. Det suger. Det svider. Att en människa som stöttat mig, stått bakom mig, hållit med mig bara går... Ja det suger. Men jag vet att hon gjort det förut. Så egentligen ska jag inte vara förvånad. Det fanns inte plats för mig i hennes liv längre. Av nån anledning jag inte förstår. Jag kanske tog för mycket plats. Jag kanske hade det för bra. Jag kanske inte längre var beroende av henne...

Äh, nu ger jag upp! Jag får ta tag i overklighetsbubblan. Jag har repetitio, promenad o handling frmför mig idag. O en ensam kväll i soffan :)

Kan man bli så arg att man mår illa o vill kräkas???? Ja!

Hata är ett starkt ord o det använder jag nu. Jag HATAR vissa människor!

Så nu fick jag det sagt. 

Skönt? Mnja...Skulle bra hellre spy nån i halsen. 

Dag två på "nya" livet;) närå, bara nästan. För mig är det då stort att kravla ur sängen o skjutsa barn o ta en morgonpromenad. Jag känner mig iallafall förjävla duktig när jag släpar mig runt på min trettiominutare i mörkret. Jag måste ju börja vända tillbaka dygnet jag med efter ett år av pluggande i säng o soffa iförd täcke, morgonrock o mysbralla. Det är dags att inse att efter februari är det bara att börja jobba!

Jag regristrerar CV här o var, söker jobb o fixar o trixar. Jag hoppas jag får komma på en intervju snart!! Pluggande har ju gått som en dans! Fick tillbaka sista uppdraget på den här kursen igår, ett B! Ja!!! 

En, eller två egentligen kurser kvar. Psykologi. Wow! Det ska bli spännande. 

Idag har jag ett möte som  jag ser fram emot samtidigt som jag inte gör det. Hmm. 

Jag bjuder familjen på kulinarisk pytt i panna med ägg. 

Det var det enda. Tjing o tjong långkalsong! Det får man snart ta på. Långkalsong alltså! Vintern kommer!

på mitt nya liv ;) Eller hur det nu var.Ja ja, jag har iallafall hållit det med att köra barn o ta en morgonpromenad. Men hur tänkte jag det med att gå elljusspåret?? Kolsvat o isgata!Nä, det blev till att ratta hem o promenera på byn. 

Annars då...Jo jag läser just nu en bok om medberoende. Den ska alla läsa! Jag slår ett slag för "Flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten. Finländsk författare som skriver om alkhoholism o  medberoende. Say no more!

Så jag erkänner: Jag är/har varit medberoende. Frågan är om man någonsin skippar det dumma beteendet... Att vara medberoende är att anspassa sig till en företelse man inte rår på. Fri tolkning från  mig ;) I mitt fall led jag o lider ibland ännu av kontrollbehov. Inre kaos yttre kontroll. Fast allt som oftast idag har jag inre kontroll o yttre kaos! O det är skönt det! Det ordnar sig. 

Det enda jag fortfarande lider av är kontrollen på pengar. Jag är manisk när det gäller att försöka hålla koll på pengarna. Det är en oro jag måste arbeta på. Släppa in andra i ekonomin. Den står inte o faller med mig längre. Som den gjorde då...

Ett annat typiskt medberoendebeteende jag hade var att jag drack aklohol fast jag inte hade lust. Ibland drack jag för att det skulle ta slut fortare. Ibland drack jag för att inte reta upp flodhästen i vardagsrummet o bli anklagad för att vara tråkig, trist o blää. 

Det är stor skillnad på att göra saker för andra o att göra det man inte vill...

I många år levde jag på helspänn o kunde inte slappna av på fester eller middagar. Jag minns min allra första fest ensam i huset jag bodde kvar i....Det var kollegor o några killar från skogen nånstans som kände nån som kände nån. Hursom, det var den bästa fest jag haft på år! Jag njöt. Jag kunde sitta där o slappna av. Prata, dansa, skratta. Utan att behöva kolla mig omkring. "Hur full är han"? "Blir han sur för att jag pratar, skrattar, dansar"? 

Ingen som inte varit i en sådan situation vet hur det känns.

Jag jobbar på att förlåta mig själv för att jag lät mig hamna där. Jag skämdes. Jag skäms inte idag. Mest skäms jag för alla andra som låtsas som om det aldrig har hänt. Bara för att det inte går att enligt lag bevisa, innebär inte att det inte har hänt.

Men vi talar om en stor grupp medberonde. 

Hursom, jag kan bara ta ansvar för vad jag tycker, känner o tänker. Sen är det upp till alla andra att tycka, tänka o känna det de vill. 

Tyvärr måste jag erkänna en annan sak oxå...Jag vänder sällan andra kinden till. Så som människor beter sig mot mig, beter jag mig tillbaka. Lämnar du mig i sticket, lämnar jag dig. Kallar du mig dum, kallar jag dig dummare. Om det inte är berättigat såklart. 

P o K

I lugnet! Sedan smäller det! Dags att ta klivet upp ur sängen ;) Men det är så förbaskat skönt att vakna 7 o ändå ligga kvar nu tio i 9...Andra koppen kaffe, Lyxfällan o nyheterna på nätet. Det är en soft tillvaro. Jag har precis fått läkartid så nu kan jag släppa de tankarna o då går det säkert att börja koncentrera sig på sista uppgiften för inlämning. Snart...

Jag har ett annat vårdrelaterat besök innan vårdcentralen. De har upptäckt cellförändringar på mig. Så de ska avlägsnas nästa vecka. Brr. Jag blev erbjuden narkos under det "lilla" ingreppet. Tack för det! Det var nog jobbigt under senaste undersökningen. Hua. Just det att ha cellförändringar oroar  mig inte särskilt. Det upptäcktes i tid o går att fixa. Cellförändringar är ju inte cancer. Piece of kaka.

Det är så med livet. Det är antingen det ena eller det andra. O inte kan man gräva ner sig varje gång det inte blir som man tänkt sig...Bryt ihop o sen bit ihop. 

Jag har chockat mig själv o andra genom att uppsöka bibblan! En lördagmorgon dessutom. Nu ska det lånas böcker! Först ut är en bok om medberoende. Det är dags att se elefanten i vardagsrummet. Eller flodhästen eller valrossen. Många namn på ett icke kärt barn...Jag sak inte bara se kolossen, jag ska visa den dörren med. 

Kylan är på väg o med den öppning av backen snart, I hope. Det är dags att lufta täckbyxorna o skidorna. 

Peace and love.

Japp, så var det dags att kliva ut genom dörren i arla morgonstund för arbete o skola. Vissa i det här huset får en extra dag...Jag o de "yngsta" glinen. Så jag har en morgon till med kaffei säng o en massa tv ;)

För att på onsdag inleder jag mitt nya liv. Ett liv mot uthållighet o perfektionism ;) Nä, skojar bara! Nä, jag har bara bestämt mig för att se till att mornarna blir längre för mig o kortare för andra. Det har varit en jobbig senhöst o vinter hitills för mig o en till här hemma. Så för att underlätta lite ska jag leka chaufför på mornarna o då passa på att ta ett varv i spåret när jag ändå lämnar av.

Det är även dags att jag tar itu med min jävla hälsa. Ett samtal till VC imorrn igen. Min trötthet o konstiga förkylningssymtom försvinner inte. Jag läste om nedsatt funktion i sköldkörteln av en slump. O voila! Det är mina symptom! Nu ska jag bara tvinga läkaren att ta det provet på mig. Min mission imorrn.

Julen är över o den var lång! Jag tog inte på mig mer arbete än två dagar i veckan då jag fortfarande pluggar på heltid...O det räckte. Vilket har lett till att jag hunnit med den mest stressfri jul ever! Att karl dessutom var hemma sjukskriven hjäplte till. Vi fick nån sorts egentid o återhämtning.

Annars söker jag jobb jävlar i min låda! Inlämning imorrn o sen fortsätta skicka CV överallt. Tänk om det damp ner ett arbete lagom till jag är slutpluggad! Underbart att få börja arbeta i februari...

Såhär en vecka in på nya året äter jag fortfarande för mycket godsaker, har ännu inte tagit mig till gymmet o är fortfarande lite arg.

Jag lever i min lilla bubbla o efter torsdag vet jag o mina nära mer. Hur kommer vi vidare nu? Vad gör vi? Vem vet...

Nä, nu orkar jag inte mer. Jag har pluggat o googlat halva dagen, städat o lagat pulled pork! Det var gott. Värt att göra igen. Nu ska jag luta mig tillbaka o kolla på kusinen som ska vara med i Svenska Mästerkocken eller vad det heter. Kul ska det bli i alla fall.

Puss på er <3