Lalala! Ännu en dag på ännu en vecka. Dagarna ser likadana ut. Life goes on and on and on. Hopp och förtröstan blandas med panik och leda. Jag andas och tar en dag i taget. Brottas med mig själv och mina tankar. Både de positiva och negativa. 

Andra dagen i spåret. Min mission denna vecka är att harva runt där varje morgon. Idag tog jag och rotade fram de gamla gåstavarna som inhandlades för en sissådär hundra år sedan på Ullared och som är använda ca en gång. Typ. Men idag dammade jag av dem och travade iväg! Gick skitbra! Pulsen stiger en hel del mycket snabbare. Jag kom runt på sex minuter bättre än igår. Med stavar. Good jobb! Den här veckan blir det ett varv. Nästa vecka blir det två. Det är mitt mål.

Biljetter är bokade till Öl och Whiskeymässan med vinprovning. Det ser jag fram emot! Det ser lovande ut med många små intressanta mikrobryggerier med ale i alla dess former. Det blir en bra dag! Tänk,en heldag med massa god whiskey och öl. Kan inte bli bättre. Det är det enda jag behöver göra i vår. Sedan är jag nöjd. 

Vi vet redan vad vi gör nästa sportlov! Vi hittade en stuga i helgen. Mitt i backen nästan, tio bäddar och hyfsat pris med tanke på veckan. Bokat och klart! Ski in och ski out. Sånt gillar vi och säkert alla "barn".

För barn är de snart inte någon av dem! En är nitton, en fyller 18, en går ur nian och en nyss fyllda 14. Vad hände!? När vi träffades gick en i nian, en i åttan, en i sexan och en i fyran...Vad hände??? Det är sanslöst!

Så de är nog glada att få bo lite flashigt mitt i backen i en relativt ny stuga. Och helt ärligt,jag med ;) Jag är helt såld på fjällen! Luften, miljön, aktiviteterna och ja, allt. 

Hej då!

Vad är det? För dig? Vad är det för mig? Ja, jag erkänner att jag blev inspirerad av filmen "Motherhood" med Uma Thurman. 

Vad är då moderskap för mig? Det är insikten om att bära mina barn i mina kupade händer genom livet och ta alla smällar för dem, mota alla tråkigheter och eliminera alla faror, inte fungerar. Det är också att vakna upp och se mig själv i spegeln med besvikelsen över att jag inte är en perfekt mamma, en perfekt människa och att jag gjort fel, kommer att göra fel och lära mig leva med det.

En grundläggande känsla hos alla mammor tror jag  är att till varje pris skydda ungarna från livet, alla faror och sorgligheter. Det grundläggande behovet insåg jag funkade inte. Jag bär inte omkring på mitt barn 24/7 så jag kan inte skydda det jämt. 

Moderskapet har för mig blivit att vara sann mot dem, rusta dem mot världen och finnas där. Trösta, pusha, driva på och hålla tillbaka. 

En av de största delarna med att vara mamma är att man svär dyrt och hederligt på att aldrig låta någon göra sitt barn illa. Den som kröker ett hår på dess huvud ska dö. Enkelt. Det är urinstinkternas urinstinkt. Man är sitt barn största försvarsadvokat. Så långt allt väl. Då kommer nästa stora fråga: Hur gör man när den som gör barnet illa är en närstående? Hur gör man när det är den andra föräldern? 

Vi skapar sådan band och relationer till våra ungar, vi människor. Det är för att vi har dem hos oss så länge jämfört med andra däggdjur. Vi har en relation med dem hela livet. Därför har vi hela livet på oss att ställa det som blev fel till rätta. Gör vi fel kan vi be om förlåtelse. 

Vi måste också förstå att genom livet går vi igenom faser där vi frigör oss från varandra. Eller barnen gör det från oss. Helt naturligt! Men skrämmande. Vi måste också växa med barnen. Förstå att de växer,blir vuxna, söker sig utåt och blir oberoende. 

Mitt i frustrationen över att bli sedd och behandlad som en mattant, taxichaufför, pengabinge och "mamman som inte fattar nåt", ska vi vara stolta att barnen faktiskt klarar av att frigöra sig. Vi är mer beroende av dem än de av oss;)

Ungdomar är egoistiska, själviska och ombytliga. Det ligger i deras natur. De vill ha allt på en gång, helst igår. De har inte utvecklat hela hjärnan ännu. Med sund styrning och vettiga värderingar så går det till sig. Kom också ihåg: Vi gör dem som vi vill ha dem...

Säger man aldrig nej till ett barn under dess uppväxt eller skapar rutiner kring socialt umgänge ja, då får vi problem. Det är ju vi som ska visa vägen i hur man beter sig helt enkelt. 

Jag är glad att jag minns min tonårstid. Jag minns alla känslor, all osäkerhet, hur beroende man var av vänner, hur beroende man var av att bli omtyckt, hur spännande och nytt allt var. Jag vill inte hindra mina barn från att upptäcka världen. Det är skrämmande att släppa ut dem. Ja. Och helt nödvändigt. Jag finns där, i bakgrunden. Alltid. 

Jag vill skydda dem. Jämt. Jag vet också att det inte går. Nä, jag vet inte alltid var de är. Nä. Scary? Ja! Men jag hoppas och tror att skulle de råka ut för något mindre bra finns det inpräntat att ringa hem! 

Jag har sagt till mina barn: Det finns ingenting du kan göra eller råka ut för som kan få mig att älska dig mindre. Jag kan bli arg, ledsen och besviken, ja. Men slutar aldrig älska dig. 

Det är ord jag står för. Det är mitt sätt att bära dem i mina händer genom livet. Villkorslös kärlek. De ska inte behöva vara någon annan än sig själv för att ha min kärlek. Det lovar jag.

Det var dagens lilla filosofiska stund. Jag är uppe, vaken och alert. Två koppar kaffe och en härlig promenad runt elljusspåret med solen i ryggen, fågelkvitter och skogsdoft har gjort mig redo för måndagen den fjortonde april. Jag är på gång, jag är laddad och tänd.

Tro, hopp och kärlek. Vad väljer man där? När tron sviker, när hoppet är dött och kärleken försvinner...Vad lever längst av de tre? Tron på sig själv, hoppet om att överleva eller kärleken till sitt sanna jag? Vad är viktigast att ha? Hoppet är det sista som lämnar en människa. Tron kan svikta och kärleken kan vara obefintlig. Bara man har hopp. 

Ha en fin dag.

Idag är det lite panik...Över framtiden, över pengar och över magen. Hade planer på en morgonjogg på bandet när tvättmaskiner gör sitt, men min mage tycker jag ska sitta och krampa tre gånger på toaletten sedan strax efter sex nu på morgonen:( Skitmage!

Jag har skickat min aktivitetsrapport och den ser bra ut! Massor gjort på en månad. Duktig arbetssökande ;)

Och inga intyg från löne och ingen start på a-kassa. Bajs.

Annars rullar det. Solen skiner. Sonen har praktik och lillan klarar våra mål <3

Jag ska vänta till magen lugnat sig innan jag drar igång nån aktivitet. 

...

Att göra eller inte göra, det är frågan??? Göra rätt och chansa? Göra fel och chansa? Dagens stora fråga. Eller gårdagens till och med. Men jag tror på att ge människor en chans. Och blir det som jag tror så tar vi det från där och kontaktar högre instans. Igen. Att vuxna människor inte ska kunna ställa upp och hjälpa ett barn...

Jag anstränger mig nu för att inte döma på förhand och ha förutfattade meningar. Leva som jag lär. Fast jag vet att vissa människor trots chans på chans visar hur opålitlig och jävlig hen är. Obegripligt.

Så tisdag då. En grå, lite halvkall sådan. Jag har nytvättat hår som ligger som en hjälm runt skallen. En lång lista med nummer att ringa och en hög med handdukar och sängkläder på golvet som bör tas reda på;)

Jag är så om och kring mig nu så det imponerar på mig själv. Ordning. Struktur. En tydlig plan. Ett steg i taget. En dag i taget. En punkt på listan i taget. Det är en vacker dag. Bara för att den finns och för att jag få ta del av den. Vissa dagar är en transportsträcka till nästa dag, andra dagar är full av vardagliga små äventyr och en del dagar lever man länge på.

Att se det lilla i det stora. Våga vara nöjd. Man behöver inte sträva efter lycka och äventyr varje dag. Jag erkänner att jag är supernöjd med gråa tisdagar, en stilla promenad, billig lättlagad vardagsmat, en kopp kaffe vid köksbordet efter maten, småprat och lägga sig i soffan efter en dag full med saker att ta tag i och göra. 

Välbefinnande. Att få känna välbefinnande det är lyx det! Och det kan vi bara göra efter våra egna premisser. När vi slutar jämföra våra mål, ambitioner och drömmar med andra. För en del människor är det att klara av en dag till, det största. För en del andra kan det vara att utmana sig själv och ro det iland. Och för många är det just att ta vara på dagen. Göra det man vill inte det man måste.

Människan är ett fantastiskt anpassningsbart djur! Minns det. Vi kan lära och lära om hur många gånger som helst! Fantastiskt. 

Var sann mot dig själv idag. Ge dig själv cred för att du är du och att du duger.   

Japp, tänker inte på nåt sätt försköna att idag är jag trött. Jättetrött. Fortfarande liiite ont i nacken. Jag vaknade igår morse och fick kräla ur sängen. Typ nackspärr. På vänster sida. Ner över skulderblad och arm. Blä. Det gick till sig efter en halv dag...Men nåt är det som fortfarande drar i vissa lägen.

Jag känner mig tung och svullen. Misstänkte mens igår och javisst kom den nu. Tjoho. 

Fem dagar på raken i gymmet plus den konstiga nacken tog mig bara ut på en promenad runt husen efter svullardag med hembakat för att fira äldsta ungen i familjen i förskott. Jag gjorde min parad kladdkaka med mosade hallon och skrällde till med en glutenfri sockerkaka med lime. Fan vad kul det är att baka!

I mitt nästa liv ska jag inte ägna mig åt lall, jag ska satsa stenhårt direkt på antingen miljöaktivist, ekologisk bonde eller konditor med inriktning glutenfritt. Så nu vet ni vad mitt nästa liv innehåller.

Jag har bestämt mig för att slappa in dagens to-do. Besök på sjuka huset, banken och en stilla promenad på bandet. Kanske lite arm. Fast jag väntar hem la familja. Skriva ut en massa papper och vänta på posten ska jag oxå göra. Hur klarade jag mig utan skrivare? Tack pappa!

Jag har blivit ruskigt medveten om mat, gifter i mat och alternativa mediciner under mitt år som student. Jag retar mig på att bra mat utan tillsatser och ekologiskt framställda varor blivit en klassfråga. Som, för tillfälligt, arbetssökande med tre hemmavarande barn på heltid, finns inte chansen att bara köpa ekologiska grejjer. Men jag tog fasta på ett råd: Börja med frukt och grönt! Så här köps det ekologiska bananer. Jag tycker farlig mat med för mycket socker och palmfett ska lagstiftas bort. Japp! Kan vi styra med åldersgräns på tobak och alkohol, kriminalisera droger och införa friskvård kan vi förändra maten.Vad våra barn äter i skolor, vad vi serverar hemma och lär barnen äta. 

Jag använder gärna socker när jag bakar och jag inbillar mig att som alla andra droger funkar det i måttlig mängd;) När man lagar mat eller bakar hemma tillsätter man inte en massa annat. 

Det här året ska vi minska på ohälsosamma livsmedel i vårt kök. Så ofta det går. Allt handlar om vana. Vi ska inte ha drickchoklad hemma, inga godsaker på veckorna, frukt och grönt ska som vanligt finnas och vatten till maten. Små bäckar....

Vi äter oss sjuka och det är dags för politiker att satsa på välmåendet hos befolkningen. Inte skapa ett större klassamhälle där bra mat är för dyrt för den vanliga familjen. Importerad mat borde vara dyrare. Gynna de svenska matproducenterna. Sverige är ett rikt land och vi skulle överleva länge på våra egna resurser. Bra mat utan gifter, tillsatser, färgämnen och socker bör vara en mänsklig rättighet.

Och där slutar jag för nu ;) Mer kaffe och lite nyheter. Lavv end piiis!

Åtminstone ibland ;) Och även om det inte är det så går det vidare. On and on. Jag kommer på mig själv att tycka synd om alla de människor som aldrig är lyckliga, som aldrig är nöjda och som aldrig ser det positiva.

De som hela tiden söker lyckan någon annanstans. De som ändrar sig, flyttar eller renoverar sig bort från det som är fel. De som inte knäcker koden och jobbar med sig själva. De som skyller allt på andra jämt. De som inte tar ansvar för sina egna liv och sin egen lycka.

De som inte kan hantera att det inte alltid är lätt och rosenrött. De som fastnar i det negativa. Om livet ger dig citronen, lär dig göra lemonad. Jag brukar rasa, gråta och hata livet. Efteråt reser jag mig, rättar till frisyren och bestämmer mig för att andra människor och deras beteende ska inte få knäcka mig. Jag tänker inte ge den tillfredsställelsen till någon! Det finns inget som stör den som försöker förstöra mer än ett leende på dina läppar :)

Jag tycker absolut att man ska vara ärlig med hur man mår, vad som händer och vem man är. Och vara beredd på att om du bara sprider negativitet, blir du bemött så också. Det finns inget som smittar så mycket som ett leende. 

Och har man inget att le åt, ja, då vet inte jag. Livet ska levas. Det bör finnas något i varje människas liv som gör det värt att kliva upp varje dag. Till slut.

Att leva är att arbeta med sig själv och lära sig vem man är, varje dag. 

Till de tonårsföräldrar som blir förvånade över att deras barn i ett skede i livet när de ska frigöra sig från sina föräldrar och ta steget in i vuxenlivet, börjar med alkohol och tobak.

Är det så konstigt?? Har du rökt och eller snusat under deras uppväxt? Firade ni Midsommar med sillunch och snaps? Var det surströmmingsskivor, vårfester, majbrasor och firandet av vinster i sport?

Barn växer upp och tar efter sina föräldrar. Det gör alla djurbarn. Det är ett sätt att överleva och klara sig i livet. Så därför, är vi förvånade att de gör som vi?

Ingen förälder vill att ens barn utsätter sig för fara. Att dricka alkohol är en fara. Vare sig man är sexton eller femtio. Vuxna klarar inte heller av det alla gånger. Alkohol är en drog. Laglig förvisso.

Jag vill inte på något sätt uppmuntra till fest innan ett barn är 18. Jag resonerar så här: Prata med din tonåring. Visa att du förstår vad som händer i dennes liv. Berätta att du förstår att det förekommer alkohol. Tala om hur man ska bete sig. Lär barnet att alltid kunna ringa hem. Det behöver inte vara ens egna barn som dricker eller råkar illa ut. Det kan vara en vän eller en okänd på fest, men de ska veta att det går att ringa och få hjälp. Tala om vilka skador alkoholen gör, dock inte när du är påverkad själv. Dubbla budskap köper inte den smartaste unge.

Utrusta ditt barn för livet och ge dem de verktyg de behöver. Skapa tillit och respekt. För barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Vad händer den dagen vi släpper ut vår artonåring i ”livet” utan att hen litar på oss? Första fyllan kommer alltid, till 90 % någon gång. Tas den unge in för att vara för full får vi inget veta. Vi släpper ut en människa, ena dagen 17 år, 11 månader och 30 dagar, andra dagen ”vuxen” utan skyddsnät och utan insyn.

Jag vill såklart att mina barn inte utsätter sig för faror, någonsin i livet. Jag vet också att det kommer att ske. Det ligger i människans natur att testa sina förmågor och prova det som är farligt och förbjudet. Jag väljer att vara ärlig med mina barn. Jag pratar, berättar och stöttar. Säger ifrån och förklarar. Jag hoppas jag gör rätt. Vad man än gör som förälder kan det gå fel, men då har man ändå försökt.

Så sluta predika med ciggen i handen, prillan under läppen, vinglaset i handen eller burken i näven. Det inger inte respekt. Alls. Det skapar bara misstro. ”Gör inte samma misstag som jag” är väl det dummaste en vuxen kan säga. Helst sluddrande och med rinnande snus eller stinkandes av rök.

Ta hand om barnen, stärk dem att kunna säga nej till saker de inte vill och till det som är farligt. Finns för dem. Alltid.

Jojomen! Fredagar är bra dagar! Och jag är äntligen på g efter en seg start. Idag var jag trött. Veckans utmaningar iform av komma igen efter semester, intevjuer, jobbiga samtal, brevskrivning, frustation, tankar och trötthet varvat med tre pass i tvättstuga och gym...

Det tog ut sin rätt imorse. Stel som fan, träningsvärk i bröst, triceps och lår. Trött efter tankar och prat. Men nu efter en kopp kaffe känner jag mig redo att möta dagen!

Denna fina fredag ska mötas med ett hopp, ett skutt och en lite trudelutt! Å andra sidan är denna dagen precis som alla andra dagar...Det ska tvättas idag med, kanske gymmas, vänta på posten, uträtta ärenden i dalen bortom berget och middag på bortaplan.

Och med risk för upprepning...Men gud så glad jag är för att jag sover! Den som haft problem med insomning och vakna nätter vet vad jag talar om. Lyckan över att somna som klubbad och vakna efter en hel natts sömn. Ren skär lycka.

Våren är här och vi ska möta den i spåret. Nya löparskor till oss vuxna klickades hem igår. 905 spänn inkl frakt för ett par Puma till tanten och ett par Adidas till karln. Perfa! Jag tycker om att jogga. Och jag vill hitta formen igen. Just nu känner jag mig oslagbar! Det är skönt att träna själv utan alla atleter på gymmet runt om. Det som springer längre och lyfter mer. Jag trodde inte jag brydde mig så mycket. Men det gör jag.

Nu har jag bekantat mig med stora dragmaskinen i lugn o ro med lägsta vikt utan att känna mig dum och stressad. Den är min nya kompis! Bra för axlar, bröst, triceps och biceps. I love it!

Och nä, jag tränar inte för att bli smal och snygg. Har aldrig gjort. Jag tränar för att slippa ha ont. Med min ryggjävel måste jag. Och så är det så skönt! Jag längtar till cykeln är fixad så jag kan cykla igen! och jogga i spåret. 

Apropå smal. Det slog mig igår att gud så svårt jag har för slanka, fräscha och sportiga blondiner. Ni vet de som är lagom bruna, lagom smala, välklippta halvlånga frisyrer och ser ut att höra hemma i nån Lexington reklam. Jag vet inte vad det är men såna får mig att känna mig kanske inte mindre värd, men lite sämre. Kort och klumpig. 

Ja ja, helgsvammel. Ha en fin helg alla.