Att fastna i en tankevurpa...Vad är det? Jo, det är när man som jag ligger i soffan på kvällen och ser på tv eller film och helt enkelt börjar tänka på att: Jag vill möblera om i tv-rummet. Jag vill måla om vitrinskåpet och skänken. Men nu kan jag inte det. För att jag inte orkar. Men jag vill ha det gjort för det kryper i mig när jag ser det svarta trät. Men nä, vi har bestämt att nu ska pengarna gå till annat så det blir ingen färg. Och vart ska jag hålla till? Hunden? Var ska hunden vara? Då måste jag planera in en kväll då jag ber karln åka iväg med hunden. Tänk om jag inte känner för det den kvällen? Tänk om jag bara hinne måla lite? Var ska grejerna ligga då? 

Klassiker. Och det slutar alltid med att jag blundar och skiter i det och sedan ligger jag där likadant lite senare...

Tankevurpa 2: Jag ligger i sängen. Nyvaken och funderar på vad jag ska göra idag. I vilken ordning jag ska gör det. Om jag går upp och bokar tid i tvättstugan innan jag går ut med hunden så hinner jag äta frulle innan jag går upp med tvätten eller så slänger jag i tvätten först och frullar sedan. Eller så ligger jag kvar en stund och chansar på en senare tid. Till slut kliver jag upp, inser att det finns ingen tid och då är jag så slutkörd mentalt att lusten att göra någonting inne, hemma är borta.

Tankevurpa 3: Jag har bilen och några ärenden att uträtta...var börjar jag? Om jag åker till apoteket först så kan jag gå och posta brevet, hämta paketet och handla på samma gång. Eller så åker jag och handlar där först och sedan postar brevet, hämtar paketet och tar apoteket sist. Och ska jag åka och handla vill jag duscha först och då är det lika bra att ta promenaden före så duschar jag sen. Men då kommer jag iväg så sent att det blir knasigt att åka hem bara för att vända då jag ska vara där på det tredje stället en viss tid. Då väntar jag och så kan jag börja vika kläder istället. Och då hinner jag bara vika hälften för tv kom emellan och jag hann ingen promenad eller dusch. Med andan i halsen hinner jag allt utom paketet och apoteket för det var sån jävla kö. Åker på mötet stressad och irri för då vet jag att jag måste ta det jag inte hann på vägen tillbaka och då vill jag helst bara hem...

Tankevurpa 4: Jag är ledig och vill helst sitta i solen hela dagen. Men jag måste damma av därute, ta ut vatten, hitta boken, var är brillorna, jag måste ringa, vika klart tvätten...Fan hann bara en halvtimme i solen innan molnhelvetet kom.

Tankevurpa 5: Det kommer en högtidsdag/student/semester. Om ett och ett halvt år. Det tänker jag på. Hur lägger vi upp det? Kommer vi ha råd? Om vi lägger undan si och så mycket så fixar det sig. Om inte? Vad gör vi då? Om det är så här nu hur ska det vara då?

Sånt här fyller mina tankar. Under 90 % av mitt liv kan jag hantera det. Och det blir bättre. Jag arbetar aktivt på det. Och det finns ingen logik i det alls. Helt utan anledning. Men jag snurrar in mig i utmattande kontrolltankar helt i onödan. Det för inte med sig något gott alls. Jag blir bara trött, stressad och irriterad. Frustrerad och maktlös. Till ingen nytta alls.

När jag hör mig själv berätta om det för någon så hör jag själv hur puckat det är. Hur idiotiskt det är. Meningslöst. 

Nä nu jävlar! Ta kontrollen över livet, hjärnan och paniken! Och glöm för fan inte att andas! Varje dag, varje minut. 

Eller morgonblues...Det är så synd om mig som är uppe nu...Jag sitter här bara för att jag inte ska somna innan jag åker på yogan. Helst av allt vill jag krypa ner under täcket de 45 minuter jag kan ligga där. Fast då vet jag att jag kommer vara mer död än nu. För då kommer jag vara mosigare än nu. För att då kommer jag ligga i halvslummer, helspänn och på aga. Slumrar, kolla klockan och räkna minuter innan jag måste kliva upp.

Och nu kom jag på att jag ska direkt till kuratorn efteråt. Ja just! Tur jag kom på det...Det innebär att snoopen måste ut en snabbis till innan jag drar.

Detta blir en lååång dag. 

Dessutom har jag onte i magen. Mens. Ont och en jävla massa blod. Svullen som få. Lägg till att jag mulade chirra och snorra igår. I hate myself! Bara för att jag inte ätit godsaker i helgen så var jag tvungen att åka och handla lite bara för att. Herregud! Hade jag varit utan kunde jag väl fortsätta.

En vecka kvar på sjukskrivningen. 

Och det här duger inte. Tjopp tjopp, ut med hunden och gå på toan.

Love & Peace