Alla inlägg den 22 april 2016

Av Veronica - 22 april 2016 13:22

 

Idag regnar det på min lilla vita hund och mig. Fast det gör inget. Jag hade världens sämsta start på denna fredag...jag gick och lade mig hängig och liiiite ont i halsen och vaknade som överkörd av en traktor! Så mycket för att stiga upp 6 och dricka kaffe, hålla sig vaken och vända tillbaka dygnet:( Jag kravlade mig ner under täcket, tvärslocknade och trynade fram till 10,45. 


Ooops. Och den lilla vita hunden har legat vid min sida <3


Fantastisk hund det där! Trots att han enligt den äldr ligan i bostadsrättsföreningen är faaaarliiig! Och att jag flyger som en vante efter honom...Åja, jag kan räkna upp ett tiotal andra hundar här som har problem och gör utfall. Skillnade är att de inte låter lika mycket/otäckt eller ser lika "farlig" ut. Det är ju en kamphund vi har ;) Min lilla bulle;)


Så mycket som jag lärt mig om hundar på den korta tid jag haft honom här... Han lär ju oss lika mycket som vi försöker lära honom;)


Varför en omplaceringsbulle? Varför inte! Ja, jag erkänner: Rasen är cool! Utseendet fränt då jag gillar "fult" och med det menar jag inte fult utan det som inte är tillrättalagt. Jag gillar deras huvuden, ögon och stubbliknande kroppar. Det är en hund. Rejäl hund. Jag tycker ju inte om hundar med en massa hår. Päls som hänger i ögonen, päls som släpar i marken, päls som aldrig torkar och som kräver kammande, borstande och fönande. Nä, jag gillar kort hår. Jag köpte en hästryktborst åt honom och en ryktsten, istället för nån flashig hundborste av samma typ tre gånger så dyr...Vilket bjäffs!


All min erfarenhet av hästar använder jag på vildponnyn;) Lugnet, bestämdheten och hårdheten om det behövs. Jag har tålamod. Det får ta den tid det tar. Jag tänker inte rycka, knycka, slita, dra eller skrika. Det är inte mitt sätt att vara. Och det är det sista han behöver. Han behöver få vara med, delaktig, ingå i en flock. Han behöver lära sig vad han får och inte får. Och han är sjukt lyhörd för kroppsspråk och "hundspråk". 


Ja, det fanns gånger ibörjan jag ville slänga in honom i bilen, köra honom till barndomshemmet, sätta honomi en korg på bron med en lapp...Absolut. För när han blir sådär jobbigt hög och fixerad är han inte rolig. Men så en dag bara sitter det, vi vet vad vi gör och han lyssnar!


Bara det som att vi tog av honom alla leksaker som triggade honom, sättet vi hälsade på honom när vi kom hem och en massa andra dämpande saker...Och han fattar! Och då blir jag sjukt stolt över oss tvåbentningar som fattar. Som kan förmedla vad vi vill och som han accepterar.


Vi märkte att åkte vi bil på helgerna så hetsade han upp sig så sjukt av egen maskin när han förstod vad vi skulle göra: Ta en långpromenad och han skulle få springa fritt. Då började vi ta med honom till affärn, han fick sitta i bilen på korta turer och nu är han jättebra! Mycket lugnare i bilen. Utom varann gång till landet ;) För där vet han att det luktar katt och att han blir fjollad med;)


Första gången vi släppte honom lös...Ja, vi tänkte att ja, ska vi träna inkallning och prägla honom på oss så är det bara tt köra. Hittills har det gått super! Han har fått nåt ryck och ska sticka till andra hundar, människor och efter skotrar, men alltid vänt och kommit tillbaka:) Tack skvallerträning och korv.


När han är lös släpper han inte oss ur sikte. Han är väldigt noga med att se oss och det utnyttjar vi så klart. Vi lockar in honom, ger honom godsaker och klappar om innan han får dra igen. Fast i början fick vi knappt ta i honom :) Men vi körde på. Vi vill att han ska veta att det ok att komma fram, få godis och dra. Inte bara vid koppling. Och det har funkat. Basic javisst, men inte med en hund som har ett förflutet.


Han gick från uppfödare till ny ägare, kom åter till uppfödare vid ca 1 års ålder, var "hemma" nån månad, åkte i väg på prov i tre veckor, kom åter, var "hemma" i 4 dagar innan han kom till oss. 


Nu har vi kommit så långt att vi ska börja leka mer med honom, nu när vi vet hur vi får ner honom när hans egen avknapp inte funkar :)


Allt går, bara man visar respekt och är villig att lära. Jag själv har sagt: Aldrig sele! Vad gör jag...Köper en sele. Varför? Jo, för han blir mindre stressad, drar mindre och jag kan hålla honom bättre då hela kroppen flyttas. Bra skit. 


Skvallerträning? Löjligt och kommer aldrig funka på den här...Ha! Funkar klockers! Även om vi måste fortsätta , lika mycket för vår del eftersom det är nytt för oss med. Men gud vad han svarar bra på det! 


De senste tre veckorna har varit en fröjd. Man ser hur mycket lugnare han blivit. 


Tack för att vi fick chansen att träffa den lilla vita prinsen <3


Love & Peace

Skapa flashcards