Alla inlägg den 27 juni 2014

Av Veronica - 27 juni 2014 06:29

Japp, alltid! Idag är en sådan dag. Enligt väderprognoser skulle inte solen titta fram den här veckan. Men alla kan ha fel och även solen har sina fläckar;) Jag tänker ägna min sista dag i frihet till att sola på ballis, läsa en bok, tömma hjärnan och nollställa minnet.

 

På måndag, lagomt när maken går på två veckors semseter börjar jag jobba...Jag lämnar honom med tre ungar, ett sovrum under renovering och troligtvis en massa sol. Kul för honom ;)

 

Imorgon ska jag fira mitt urträde från Arbetsförmedlingen med en cava! Det kändes helt ok att ringa och meddela att jag börjar jobba på måndag. Helt ok. Även om jag  inte har något emot att ha med dem att göra. Varför ska jag berätta nu: För det första gör de också bara sitt jobb, de är också underbemannade och de har vanisinnigt mycket klienter! 

 

Jag har aldrig haft problem med dem. Jag har gått dit pratat med dem och alltid blivit bra bemött. Kanske beror det på min inställning, jag ser mig inte som ett hjälplöst offer. Jag har hamnat i en situation mer eller mindre självvalt. Att vara arbetssökande är ingen sjukdom, det är ett tillstånd. 

 

Jag såg det också så här: Ska jag sitta hemma och leva på "bidrag" ska jag väl gör något för det också. Jag har sökt jobb flera timmar om dagen i tre månader. Jag har surfat runt och registrerat mig på sajter överallt. Jag har sprungit på intervjuer. Det och att fylla i en aktivitetsrapport en gång i månaden är väl det minsta man kan begära av en som sitter hemma och softar...

 

Visst, klart vi kan diskutera storleken på arbetslöshetsersättningen...den gör ingen rik. Men du ska inte heller tjäna på det. Du ska överleva och känna pressen på att blir en bidragande människa i verkligheten igen. Jag har arbetat med mig själv och tagit av offerkoftan och insett att: Att vara arbetssökande och ha a-kassa innebär för mig att jag får tillbaka lite av det det betalat med hårt arbete, skatter och avgifter. Jag får sitta hemma i sängen med datorn och slappa. 

 

Att skicka in kassakort, aktivitetsrapport, upprätta en handlingsplan och infinna sig var tredje månad på AF har inte jag sett som en big deal. Lättförtjänta pengar.

 

Ok, jag har bara befunnit mig i den situationen tre månader, gjort två handlingsplaner, haft två telefonmöten, två möten på plats, en rekryteringsträff och en massa strul med a-kassan som kan få den lugnaste att självantända!

 

Men, jag har ändå varit övertygad att det finns ett jobb till mig. Det löser sig. Jag fick rätt! 

 

Det må vara en klyscha men vill man jobba finns det jobb. Jag har valt att inte rusa in i en massa skitjobb jag inte velat ha...Men om jag ändå varit arbetslös när dagarna börja sina, ja då hade jag tagit vad som helst! För leva utan inkomst går inte. Det vill jag inte!

 

Det som varit jobbigast är att behöva leva på min man. Lägga belastningen på honom. Nu kan jag oxå vara med och bidra igen ;)

 

Och nä, det året jag pluggade det jag pluggade och tog studielån var inte boptkastat! Jag lärde mig mycket. Jag lärde mig att jag kan så mycket mer. Att jag är modig och tuff. Att jag var smart nog att se till att inte gå in i väggen, bli utbränd och borta från livet i flera år. NU belånade jag, och studielån är förmånliga;), min reahablitering på mitt egna lilla vis. Jag fick läka och komma igen utan ha sjunkit ner längre. Det är smart.

 

Jag lämnade en miljö som fick mig att hata mig själv och människor i allmänhet. Jag gav mig chanse att välja något annat. För hur det än ser ut så man själv välja vad man ska göra. Vi har den makten.Ingen behöver vara där man inte kan vara. Vi har möjligheter. Det gäller att ta vara på dem och ha tålamod.

 

Och är det nya inte bra så är det bara att byta igen! Det gäller att hitta något som passar! Vi är inte dömda till ett och samma arbete livet ut.

 

Hej då!

 

 

 

 

Skapa flashcards