Alla inlägg den 23 april 2014

Av Veronica - 23 april 2014 10:33

I min värld och i min kropp är det åtta på morgonen. Det stämmer inte. Klockan är halv elva och jag har ägnat en timme åt att komma igång. Inne på andra koppen kaffe och dagens första tvätt. Lillan sover än. Förståeligt. Jag tillbringar ännu ett dygn i mitt barndomshem. Föräldrarna är utflugna på turné till Italiens huvudstad och jag har äran att ta hand om bäbisarna här hemma.

 

Rikets mest bortklemade katter;) Varav den ena är min. Ja, Smuliz fick flytta ut hit och bli utekatt för lite mer än två år sedan. Min allergi blossade upp och blev värre och värre...Min blivande makes och sambos kisseHolger utlöste den . Så för att vi skulle kunna flytta ihop fick vi göra oss av med katterna.

 

Åh vad jag saknar katt! Helst då min tjocka Smulibul såklart. Mycket personlig katt. Det är lite allergi detta ska handla om.

 

Jag kunde knappt gå in i stallet ett tag. Hundar kände jag av och pollen. Jag har knaprat piller och tagit spray. Mer och mer för varje år. Jag har inte kunnat sovit här ute på landet. Snorig med rinnande och svullna ögon har det blivit. 

 

I år har jag inte tagit en tablett. Inte en sprayning med min receptbelagda spray. Jag är pigg. Inte en tillstymmelse till vårdepp, trötthet eller de vanliga förkylningarna jag brukar dras med...För mig som varit så dålig sedan ca sex år tillbaka och bara värre och värre för varje år är det stort.

 

Så stort att jag nyper mig i armen. Nästan söker symtom. Jag brukar vara tvungen att börja ta tabletter i mars och sedan äta till september. Trött snorig och med rinnande ögon. Solbrillor på jämt. Och nu, ingenting!

 

Jag förstår på alla runt omkring att det är ett jävla tidigt pollenår. 

 

Jag har dessutom legat och gosat med katterna. Haft dem i samma säng. Och det är från att begärt renbäddat och utelåsta katter... Och jag känner inget! Inte det minsta kli i ögonen?! 

 

Vad har jag gjort då? Jo, jag har börjat dricka sprängticka. Vad är det? En paparsitsvampaktigsak som växer på döende björkar. Googlar man på det så får man veta att det är bra för både det ena och andra. Och jag erkänner. Jag var skeptisk då jag fick min första bit att koka vatten på. Det var jag. Men jag kände att jag har inget att förlora. Att tro på naturläkemedel är ju bara en annan sorts tro än tro på den kemiska läkemedelsvården. 

 

Jag har haft tur att få ett par bitar av en vännina i skogen;) Tack! Nu har jag dessutom hittat två stycken själv som jag plockat och torkat efter konstens alla regler. 

 

Efter att ha druckit det här i några månader vad märker jag då?? Sömnen blir bättre och djupare. Jag är piggare på mornarna, inte alla, men det går åt rätt håll;) Min psoriasis är bättre. Och jag känner ingen allergi! Peppar peppar ta i trä!

 

Ja, så dålig som jag varit till att må så här bra...Det är stort. Man får tro vad man vill. Men jag väljer att tro lite grann på kuckelimuckmediciner som använts i hundratals år av kloka gummor. Det finns krafter i naturen vi inte kan förstå. Svanpar, örter och bär måste vara bättre än kemiska preparat som inte hör hemma i kroppen? Kanske.

 

Jag tänker då fortsätta dricka min liter sprängtickevatten varje dag. Hur smakar det då? Inte så mycket. Lite skog, lite sött, som vanilj säger en del. Jag dricker det rumstempererat. En del dricker det varmt, som te. 

 

Jag kokar upp en liter vatten och lägger ner en torkad bit sprängticka och det får dra ett par timmar eller över natten. Jag tar upp biten och lägger på papper. Biten går att använda så länge den ger färg. Det finns åtskilliga mer tips på nätet :) 

 

Nu ska jag ta dagens första glas. Skål!

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se