Det är banne mig vår! Det är ljust kl 6 och himmelen rodnar och brinner så vackert. Kaffet puttrar och påminner mig om att gå på toan ;) 

Igår skickade jag ett pinsamt mail. Men jag är tvungen. Det finns rekryterare som aldrig kommer ge mig en chans. Av privata skäl. Jag tror jag skulle göra detsamma. Så fungerar människan. Om inte hen kan ge mig en rättvis chans måste det finnas andra. Jag tänker inte låta mitt privatliv stå i vägen för mig. Eller mitt och mitt, det var ju faktiskt inte jag.

Jag beundrar sådan där människor som verkar vara så säkra på vad de vill och hur de ska komma dit. Ibland vet jag bara vad jag inte vill. Och det är ett stort steg i sig. Man måste ju börja någonstans.

Det är de små tingen i livet som är viktiga. Som att se himmelen brinna kl 6 en tisdagsmorgon. Att kliva upp och brygga kaffe halv 7 och få lite "egentid". Egentid är väl ett utskällt ord?? Jag är då bra på att sno åt mig det! Jag flyttar in i mitt inre rum. Sluter om. Bygger murar. Ja, jag vet, inte lätt att stå ut med. Men sån är jag.

Gomorron.