lär dig göra lemonad! Det brukar jag köra med. Fast idag är det svårt. Jag vill inte vara "sjuk". Jag har äntligen gått till läkaren med alla mina diffusa besvär. Jag blev tagen på allvar. Det är inte det. Det är bara att jag är så jävla less på att inte vara i form.

Jag är less på den onaturliga tröttheten. Trött på att vara trött. Trött på vara orkeslös och ha ont. Det suger getpung på ren svenska.

På två veckor, helt oberoende av varandra har jag fått höra att det låter som fibro. Jag vill inte ha fibro! Jag vill fungera normalt. Orka göra det man normalt ska orka. Jag vill inte vara sjuk! 

Bajs bajs bajs. 

Hur ska man förklara för folk att jag inte orkar. Att ta sig ur sängen för att gå på toaletten känns hopplöst?? Lägg därefter till hur svårt det är att klara av att äta, dricka, laga mat, fixa sånt som att tvätta håret och klä på sig?

Vem i hela helvete tycker det är normalt när man gråter för att man måste sätta sig i bilen och åka och handla? Vem tycker man är normal som inte kan gå en enkel promenad utan att flåsa som en en gammal fet kärring? 

När jag vet att igår joggade jag. Igår tvättade och städade jag. Jag arbetade, handlade.  Jag var pigg och glad. Jag tog tag i alla borden och gjorde det jag skulle.

Idag gör jag ingenting...Bara att ta sig ur sängen, in i köket för en värktablett, in i duschen efter två dagar i sängen och försöka sig på att laga mat till familjen, är ett företag. 

Återigen. DET.SUGER.GETPUNG!!!!! 

Jag sätter mitt hopp och min tro på proverna jag lämnade i tisdags. Måtte de visa något jag kan göra något åt!!!! Annars kräkes jag. 

Så, nu har jag varit uppe sedan 14:00 och orkar inte mer. TV och soffa ett par timmar. Sängen kräks jag på. Amen.