Vad är det med det lilla ordet nej. Nej. Så svårt att förstå. Har vi föräldrar misslyckats så fatalt med att lära våra barn vad nej är? Jag vet vad nej är. Det är ett nej. Nej jag vill inte. Nej jag ska inte. Nej du får inte. Nej du ska inte.

Varför skär sig ett x antal unga tjejer sig själv varje dag? Jag vet inte. Anledningarna kan var hur många som helst. En bidragande orsak tror jag är att någonstans på vägen tappar de tron på sig själv som värdefull och något att ha. Varför? För att de inte blir sedda för det de är....För att de tror på vad deras vänner och bekanta skriver och säger till dem... Är det så enkelt som psykolog? Man tror helt enkelt på vad andra säger för att det upprepas tillräckligt många gånger. 

Mig veterligen finns det inga trettonåringar som prostituerar sig. Alltså, de är inte horor. Det värsta är ändå att de som kallar de horor är andra tjejer. Varför? Avundsjuka? Ja, i någon form. Kanske för att en kille tycker att hon den där andra är sötare...Eller för att en tjej tycker att hon är snäll?

Beter sig de så för att vi misslyckats med att stärka dem? Har vi lärt dem att får de inte det de vill på engång får de bete sig hursomhelst?

Jag vet bara en sak. Det är att jag är less. Jätteless. På alla tjafsande brudar. Less på föräldrar som, precis som jag ibland sopar det under mattan. För ibland tror jag inte att det går att göra något. Men ikväll insåg jag att, jo det går! Jag ska prata sönder alla de jag behöver. Jag tänker ringa upp varenda en som detta berör. Det får vara jobbigt och hopplöst. Men. Någon. Måste. Börja.

Och låt denna någon vara jag.

Jag är ändå så utskälld, utstött, bortvald och avskydd. För. Att. Jag. Inte. Håller. Tyst.

Ett liten checklista till alla töser därute med för mycket hormoner och dåligt självförtroende:

• Man behöver inte och kan inte älska alla. Men man ska respektera andra.
• Man kan inte och behöver inte vara älska eller omtyckt av alla. Men de ska respektera dig.
• Har man inget snällt att säga till någon, var tyst.
• Nej, alla hatar inte dig. De allra flesta vet inte ens om att du finns, de är för upptagna med att orora sig för sig själva.
• Alla kan inte se lika ut. Tack och lov. Du har massor av fina saker.
• Att vara sig själv är bättre än att vara som alla andra.
• Om inte du är snäll med dig själv kommer ingen annan att vara det heller.
• Prata med en vuxen. Det behöver inte vara mamma eller pappa. Men det bör vara någon som är snäll och har något vettigt att säga. Någon du litar på.
• Skäms inte för att du mår blä en dag. Det gör alla någon gång. Berätta det för någon istället.
• Skäms inte för att fråga pinsamma saker om killar, sex eller hår på konstiga ställen.
• Prata med kurator eller sjuksköterska på skolan. De kan massor om det mesta.
• Att vara ihop med någon bara för att man ska är inte bra. Man ska vara med någon man tycker om.
• Tro mig, killar är inte allt. Och vad de än säger, så vill de ha en tjej som är sig själv. 
• Om tio stycken på en dag säger att du är söt, tro dem!!!! Låt inte den enda som säger något annat få dig att tro det. 
• En del föräldrar fattar inget, så är det bara. De har glömt bort hur det är att vara ung. Då får du lära dem. Påminna dem lite.
• En del föräldrar fattar. 
• Och de mesta de gör, föräldrarna, gör de för att de älskar och bryr sig om dig. Även om de ibland gör det på fel sätt.
• En vuxen får aldrig vara dum med ett barn. Är de det, säg till, säg ifrån.
• Och det viktigaste av allt!!! Din kropp är din, ingen ska få göra saker med den som du inte vill. Kom ihåg det!!

Till vuxna!!!! Om ert barn berättar saker om andra barn, påstår att det sagt det och det....prata med det barnets föräldrar. Visa att ni bryr er. Era barn är precis som alla andra, säger också fula saker och beter sig ill. Jo, det är så. Det är alltid en som börjar, ja, men någon måste sluta. Visa barnen att ni tar de på allvar och är beradda att tala med med de vuxna. Barnen gör bara som de känner för...De har inte insikten om hur ont saker och ord gör. De har inte alltid vett. Gap, skrik och förbud hjälper dock inte mycket. Prata hjälper mer. 

Det är inte skolan och samhället som fostrar våra barn, det är vi. Attityder och värderingar får de hemma. Vi är deras första förebilder. De gör som vi. Förstå vilket ansvar vi har?! 

Amen!