på mitt nya liv ;) Eller hur det nu var.Ja ja, jag har iallafall hållit det med att köra barn o ta en morgonpromenad. Men hur tänkte jag det med att gå elljusspåret?? Kolsvat o isgata!Nä, det blev till att ratta hem o promenera på byn. 

Annars då...Jo jag läser just nu en bok om medberoende. Den ska alla läsa! Jag slår ett slag för "Flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten. Finländsk författare som skriver om alkhoholism o  medberoende. Say no more!

Så jag erkänner: Jag är/har varit medberoende. Frågan är om man någonsin skippar det dumma beteendet... Att vara medberoende är att anspassa sig till en företelse man inte rår på. Fri tolkning från  mig ;) I mitt fall led jag o lider ibland ännu av kontrollbehov. Inre kaos yttre kontroll. Fast allt som oftast idag har jag inre kontroll o yttre kaos! O det är skönt det! Det ordnar sig. 

Det enda jag fortfarande lider av är kontrollen på pengar. Jag är manisk när det gäller att försöka hålla koll på pengarna. Det är en oro jag måste arbeta på. Släppa in andra i ekonomin. Den står inte o faller med mig längre. Som den gjorde då...

Ett annat typiskt medberoendebeteende jag hade var att jag drack aklohol fast jag inte hade lust. Ibland drack jag för att det skulle ta slut fortare. Ibland drack jag för att inte reta upp flodhästen i vardagsrummet o bli anklagad för att vara tråkig, trist o blää. 

Det är stor skillnad på att göra saker för andra o att göra det man inte vill...

I många år levde jag på helspänn o kunde inte slappna av på fester eller middagar. Jag minns min allra första fest ensam i huset jag bodde kvar i....Det var kollegor o några killar från skogen nånstans som kände nån som kände nån. Hursom, det var den bästa fest jag haft på år! Jag njöt. Jag kunde sitta där o slappna av. Prata, dansa, skratta. Utan att behöva kolla mig omkring. "Hur full är han"? "Blir han sur för att jag pratar, skrattar, dansar"? 

Ingen som inte varit i en sådan situation vet hur det känns.

Jag jobbar på att förlåta mig själv för att jag lät mig hamna där. Jag skämdes. Jag skäms inte idag. Mest skäms jag för alla andra som låtsas som om det aldrig har hänt. Bara för att det inte går att enligt lag bevisa, innebär inte att det inte har hänt.

Men vi talar om en stor grupp medberonde. 

Hursom, jag kan bara ta ansvar för vad jag tycker, känner o tänker. Sen är det upp till alla andra att tycka, tänka o känna det de vill. 

Tyvärr måste jag erkänna en annan sak oxå...Jag vänder sällan andra kinden till. Så som människor beter sig mot mig, beter jag mig tillbaka. Lämnar du mig i sticket, lämnar jag dig. Kallar du mig dum, kallar jag dig dummare. Om det inte är berättigat såklart. 

P o K